Patrik Engström
Sandhammaren, Skåne 2021-06-25
Taxasida
gråsvingel
Festuca arenaria
Osbeck
gråsvingel är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.
Foto: Patrik Engström
Översikt
Översikt
gråsvingel är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.
Synonymer
- gråsvingel
Taxonomi
Namn
Vetenskapligt namn
Festuca arenaria
Vetenskapligt namn, fullständig form
Festuca arenaria Osbeck
Svenskt namn
gråsvingel
norwegianBokmal
dynesvingel
norwegianNynorsk
dynesvingel
Danskt namn
Klit-svingel
Foton
Patrik Engström
Sandhammaren 2021-06-25
Patrik Engström
Sandhammaren 2021-06-25
Patrik Engström
Sandhammaren 2021-06-25
Nycklar
Inga nycklar finns för detta taxon.
Floratexter
Blekinges Flora
Fröberg, L. (Red.) (2006). Blekinges Flora. Svenska Botaniska Föreningen.
Gammal bofast underart.
Floran i Skåne.
Tyler, T. m.fl. (red.) 2007. Floran i Skåne. Arterna och deras utbredning. Lund
(F. rubra subsp. arenaria)
Status: gammal och bofast.
Förändring och hot: osäkert då arten tidigare inte alltid urskilts.
Kommentar: B, granskare KAO och TTy.
Smålands flora
Edqvist, M. & Karlsson, T. (red.) 2007. Smålands flora
F. rubra ssp. arenaria
Gråsvingel är en nära släkting till rödsvingel F. rubra. Den växer i öppen dynsand vid havet och utmärks av långa, relativt grova utlöpare och stora, håriga småax. Dessa egenskaper kan dock även förekomma hos rödsvingel, och de säkra skiljekaraktärerna ligger i bladens anatomi (se Stace 1997). Gråsvingel finns längs västra Europas kuster till södra Norge samt i Östersjön till Finska viken (Kjellqvist 1964). I svensk floristik är denna art nästan helt obeaktad, och utbredningen är därför dåligt känd.
Ölands flora
Andersson, U.B. & Gunnarsson, T. (red.). 2024.Ölands flora. SBF-förlag. Uppsala.
Gråsvingel förekommer i västra Europa, från Spanien till Danmark och södra Norge, inklusive Brittiska öarna. Den uppges även från Östersjön och Finska viken (Kjellqvist 1964). Gråsvingel är ganska vanlig i sanddynsvegetation och på sandfält, helst på rörliga dyner, där de ofta växer med strandråg Leymus arenarius och/eller sandrör Ammophila arenaria. I Sverige är den främst funnen i Skåne, Halland, norra Bohuslän och på Gotland (Fårö och Gotska Sandön). Tidigare var den en underart till den variabla arten rödsvingel Festuca rubra, men anses numera vara skild såväl genom utseende som val av växtplats. Under inventeringen gjordes ett fynd av gråsvingel och den bedöms ha varit förbisedd tidigare.
Gråsvingel känns igen på de starkt håriga ytteragnarna. Bladöversidan på de vegetativa skotten är styvt och tätt hårig; utlöparna är långa. Även vanlig rödsvingel F. rubra subsp. rubra kan ibland ha håriga ytteragnar men bladöversidan på de vegetativa skotten är kal eller glest mjukhårig.
Gammal, bofast.
Gotlands flora
Johansson, B.G. & Petersson, J. (red.) 2016: Gotlands flora band 2. SBF-förlag, Uppsala.
Ursprunglig.
Strandnära sand, främst på ”grå dyner”. Arten kan vara förbisedd. Den är rikligast på Avanäset och Gotska Sandön, Fårö. 23 äldre växtplatser har noterats.
Bohusläns Flora
Blomgren, E. m.fl. (red.) 2011: Bohusläns flora. Föreningen Bohusläns Flora.
Gråsvingel är funnen på sandiga stränder eller småvägkanter nära havet. Förmodligen är arten förbisedd.
Västergötlands flora
Bertilsson, A., Aronsson, L.-E., Bohlin, A. m.fl. 2002, 2003. Västergötlands flora. – SBF-förlaget, Lund.
Sannolikt inhemsk, växer på havsstränder i sanddyner närmast i Halland, under inventeringen inte uppmärksammad.
Upplands flora
Jonsell, Lena (red.) 2010: Upplands flora. SBF-förlaget, Uppsala
Den på stränder förekommande gråaktiga formen av rödsvingel har stundom uppfattats som gråsvingel. Denna är dock en sanddynart som knappast finns i Uppland. Inget av de herbariefynd som etiketterats F. arenaria har gråsvingelns egenskaper.