Torbjorn Tyler
Pallersområdet i Åhus 2022-05-26
Taxasida
gråfibbla
Pilosella officinarum
F. W. Schultz & Sch. Bip.
gråfibbla är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.
Foto: Mats Runeson
Översikt
Översikt
gråfibbla är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.
Synonymer
- gråfibbla
Taxonomi
Namn
Vetenskapligt namn
Pilosella officinarum
Vetenskapligt namn, fullständig form
Pilosella officinarum F. W. Schultz
Svenskt namn
gråfibbla
Finskt namn
huopakeltano
finlandSwedish
gråfibbla
Foton
Torbjorn Tyler
i odling i Brönnestad socken 2014-05-24
Mats Runeson
2025-06-15
Mats Runeson
2025-06-15
Mats Runeson
2025-06-15
Torbjorn Tyler
Pallersområdet i Åhus 2022-05-26
Torbjorn Tyler
2019-07-10
Torbjorn Tyler
2019-07-10
Nycklar
Inga nycklar finns för detta taxon.
Floratexter
Närkes flora
Löfgren, L. 2013: Närkes flora.
Se: vanlig gråfibbla Pilosella officinarum subsp. officinarum och mattfibbla Pilosella officinarum subsp. peleteriana
Hälsinglands flora
Delin A., Larsson A., Wannberg B. 2019 - SBF-förlaget, Uppsala
Se vanlig gråfibbla Pilosella officinarum subsp. officinarum
Floran i Skåne.
Tyler, T. m.fl. (red.) 2007. Floran i Skåne. Arterna och deras utbredning. Lund
Se vanlig gråfibbla Pilosella officinarum subsp. officinarum och mattfibbla Pilosella officinarum subsp. peleteriana.
Ångermanlands flora
Mascher, J. W. 1990: Ångermanlands flora. [The flora of Ångermanland.] Lund.
Trivialart, karakteristisk torrängs- och nipbrantsväxt, exempelvis noterad i Resele på 25 av 35 inventerade lokaler i niplandskapet mellan Myre och Sorte 1980 (Sahlin 1981).
Hallands Flora
Georgson, K. et al. 1997: Hallands flora. [Flora of Halland.] Lund.
Gråfibbla är ursprunglig men starkt kulturgynnad. Den ljusälskande växten bildar täta, mattliknande bestånd på torr mark med lågvuxet fältskikt - havsstrandhedar, hällmarker, klippterräng, naturbetesmarker, övergivna åkrar, gräsmattor, vägkanter, slänter, järnvägsområden och grustag.
Blekinges Flora
Fröberg, L. (Red.) (2006). Blekinges Flora. Svenska Botaniska Föreningen.
Gammal bofast art.
Se även mattfibbla Pilosella officinarum subsp. peleteriana.
Västmanlands Flora
Malmgren, U. 1982 05 19: Västmanlands flora. [The flora of Västmanland.] Stockholm.
Se vanlig gråfibbla Pilosella officinarum subsp. officinarum och mattfibbla Pilosella officinarum subsp. peleteriana.
Smålands flora
Edqvist, M. & Karlsson, T. (red.) 2007. Smålands flora
Hieracium pilosella
Gråfibbla växer solöppet i låg vegetation på torr, näringsfattig och oftast även basfattig mineraljord, exempelvis hedartad gräsmark, igenlagda åkrar, vägskärningar, jordtäckta stenmurar och block, grustag och hällmarker. I välhävdade miljöer, t.ex. naturbetesmarker och välklippta gräsmattor, kan arten även förekomma på svagt fuktig mark. Genom sina långa, snabbt framväxande revor är gråfibblan en framgångsrik kolonisatör på nyligen avröjd, torr mark.
Funnen i 1403 rutor; tidigare uppgifter från 264 rutor. Mycket vanlig i hela landskapet. – Ursprunglig.
Gråfibbla växer solöppet i låg vegetation på torr, näringsfattig och oftast även basfattig mineraljord, exempelvis hedartad gräsmark, igenlagda åkrar, vägskärningar, jordtäckta stenmurar och block, grustag och hällmarker. I välhävdade miljöer, t.ex. naturbetesmarker och välklippta gräsmattor, kan arten även förekomma på svagt fuktig mark. Genom sina långa, snabbt framväxande revor är gråfibblan en framgångsrik kolonisatör på nyligen avröjd, torr mark.
Funnen i 1403 rutor; tidigare uppgifter från 264 rutor. Mycket vanlig i hela landskapet. – Ursprunglig.
Ölands flora
Andersson, U.B. & Gunnarsson, T. (red.). 2024.Ölands flora. SBF-förlag. Uppsala.
Gråfibblans biotoper och utbredningsmönster skiljer något mellan de två underarterna varför de behandlas nedan under respektive underart.
På Öland förekommer vanlig gråfibbla subsp. officinarum och mattfibbla subsp. peleteriana. Vanlig gråfibbla är mycket variabel, i Sverige oftast pentaploid 2n = 45 och med apomiktiskt förökning. I sydvästra Skåne förekommer tetraploida populationer 2n = 36 med sexuell förökning. Mattfibbla är huvudsakligen diploid 2n = 18 och förökar sig sexuellt. Mellanformer är ganska vanliga och underarterna skiljs säkrast under försommaren. Underarterna har något olika miljökrav (Tyler 2017 b).
Vanlig gråfibbla har långa utlöpare (7–20 cm), rosettbladen är större än bladen på utlöparna, bladstorleken avtar dessutom mot spetsen av utlöparen. Mattfibbla har kortare utlöpare (< 5 cm), rosettblad och blad på utlöparen likstora, ofta avslutas utlöparen med en bladrosett (Tyler 2017 b). Under inventeringen har ca 60 % av fynden bestämts till underart med ungefär lika stor andel vanlig gråfibbla som mattfibbla.
Gammal, bofast.
Gotlands flora
Johansson, B.G. & Petersson, J. (red.) 2016: Gotlands flora band 2. SBF-förlag, Uppsala.
Ursprunglig.
Funnen i 188 kartblad under Projekt Gotlands flora, vilket innebär att arten var en av de mest spridda på Gotland. Den höga andelen provrutor med gråfibbla visar att gråfibbla är mycket vanlig på Gotland. Två underarter förekommer på Gotland, vanlig gråfibbla ssp. officinarum och mattfibbla ssp. peleteriana. Dessa redovisas separat.
Bohusläns Flora
Blomgren, E. m.fl. (red.) 2011: Bohusläns flora. Föreningen Bohusläns Flora.
Se vanlig gråfibbla Pilosella officinarum subsp. officinarum och mattfibbla Pilosella officinarum subsp. peleteriana
Västergötlands flora
Bertilsson, A., Aronsson, L.-E., Bohlin, A. m.fl. 2002, 2003. Västergötlands flora. – SBF-förlaget, Lund.
I arten ingår två underarter som observerats i Västergötland, vanlig gråfibbla subsp. officinarum och mattfibbla subsp. peleteriana, vilka redovisas under respektive underart.
Upplands flora
Jonsell, Lena (red.) 2010: Upplands flora. SBF-förlaget, Uppsala
Spridd och vanlig i hela Uppland utom i ytterskärgården, där den är sällsynt. 675 kartblad, 2377 kvadranter.
Gråfibbla växer främst på sandiga marker såsom relativt hårt betade naturbetesmarker, på exponerade vägslänter och skogsbilvägar, på något rikare hällmarker samt i grustag. Gråfibblan har minskat under 1900-talet eftersom lämpliga miljöer minskat kraftigt.
Gråfibbla växer främst på sandiga marker såsom relativt hårt betade naturbetesmarker, på exponerade vägslänter och skogsbilvägar, på något rikare hällmarker samt i grustag. Gråfibblan har minskat under 1900-talet eftersom lämpliga miljöer minskat kraftigt.
Gästriklands flora
Ståhl P., 2016 – SBF-förlaget, Uppsala.
Gråfibblan är en ursprunglig men starkt kulturgynnad art. Den växer torrt och soligt på mager hedartad mark. Arten är mycket torktålig och bildar med sina långa utlöpare ofta täta mattor på genomsläppliga jordar. I naturlig vegetation återfinns den främst på hällmarker av grönstenar eller andra basiska bergarter. Gråfibblan gynnas av bete och blir ofta dominerande i torra sandiga betesmarker. Den är en särskilt viktig komponent i vegetationstypen fårsvingeltorräng. Även solexponerade torrbackar utan hävd blir ofta klädda av gråfibblemattor.
Arten förekommer i en mängd andra torra och soliga miljöer i kulturlandskapet, inte minst i vägslänter, på banvallar, gårdstun och i torra gräsmattor.
Vanligaste följearten är röllika (40%) följd av smultron, rödven, bockrot, fårsvingel, gulmåra, liten blåklocka, åkervädd och lingon. Revfibbla är däremot en ovanlig följeväxt (3%). Gråfibbla och revfibbla blommar samtidigt som linnea, ängsklocka och prästkrage.