flotagräs

Gammal bofast art. 

Flotagräs är en ursprunglig art som under inventeringen endast är funnen i några få sjöar med ganska näringsfattigt vatten. Enligt äldre uppgifter kan arten också förekomma i rinnande vatten. I några sjöar i skogsbygden finns en steril igelknopp med över två meter långa och endast 1,5-2 mm breda flytblad, som vi tills vidare kallar flotagräs. Dessa förekomster ingår dock inte i nedanstående siffra över antalet lokaler.

Sannolikt har flotagräset minskat under 1900-talet. En iakttagelse från Skavsjön i Breared tyder på att flotagräset missgynnas när humusmängden i vattnet ökar, vilket bl a sker som en följd av skogs- och våtmarksdikningar i tillrinningsområdet.

[En kollekt med denna beteckning föreligger från Vemdalen: Håsjön (17D 9h, 1916, KBN i GB). Varken Hylander (1953) eller Samuelsson (1934) upptar denna lokal, varför det är tveksamt om arten bör räknas till Härjedalens flora.]

379 Sparganium gramineum Georgi

Syn.: S. friesii Beurl., S. natans auct. scand. p. p.

This species is disjunctly distributed in Eurasia. The distribution is incompletely known because of the difficulty of identification. Thus, the map is preliminary.

Vattenväxt i näringsfattiga sjöar, ofta med flytande blad i massbestånd. Sällan beaktad under senare tid och genom sammanblandning med plattbladig igelknopp bristfälligt känd. Hartman (1866) betecknade den täml. allm. i skogstrakter i södra och västra Närke vilket möjligen var en överdrift. Samuelsson (1934) kände få lokaler i Närke, men enl. Junell (1971) fanns den vid ”många sjöar”. Flera äldre uppgifter är svårtolkade bl.a. från Viby Skarbysjön (Gellerstedt 1831) och Axberg Lutabacken (Kn. Kjellmark enl. Hedera 1886).

Säkerligen åtskilligt förbisedd och vanligare än nedanstående uppgifter visar. Observationer där växten ej kunnat nås för säker bestämning har ej noterats. - 41 (25 ).

I åtskilliga fall där belägg saknas eller ej kontrollerats kan hybridinslag av i synnerhet S. angustifolium föreligga.

Sannolikt förbisedd under 1970-talet.

Allmän i Bergslagens och Skogslåglandets oligotrofa (i regel helt eller delvis barrskogsomgivna) sjöar och större vattendrag. Frekvensen växlar med förekomsten av sådana. Lägst i SÖ. Ett 1800-talsfynd i näringsrik omgivning (Mälaren: nedan). Dåtida vattengödning emellertid obetydlig i jämförelse med 1900-talets. Växte till yttermera visso på åssand. Utbredningstyp: N2 (fdN1).

Publicerad från ytterligare två utpräglat eutrofa vatten, Köping: Kölstaån V om Johannisdal respektive Ramnäs: Djupen (båda av PLATEN 1966). Bestämningsfel måste misstänkas i dessa fall (flytbladsformer av S. emersum eller minimum?).

Det kan nämnas, att S. gramineum i ett systematiskt inventerat myr- och barrskogsområdet, Malingsbo-Kloten-området (bl.a. i N. Ramsberg), uppgetts förekomma i nio tjärnar av tretton undersökta (GRÖNBERG m.fl. 1968).

Status: gammal och bofast.
Förändring och hot: ej statistiskt undersökt men uppgiven från mer än dubbelt så många (ca 30) rutor vid förra inventeringen och då i betydligt fler nordskånska sjöar.
Kommentar: B, granskare KAO.

S. friesii
Flotagräs växer på ganska djupt vatten (ned till åtminstone ett par meter) i näringsfattiga och klara sjöar, mycket sällan i åar. De av vind och vågor parallellt ordnade, ytterst smala och långa bladen bildar ofta en flytbladszon utanför vassarna. Arten verkar vara mycket känslig för förändring av vattenkvaliteten.

Osäkerheten är stor när det gäller artens nutida frekvens. Den är svår att finna utan båt eller kanot och har därför sannolikt förbisetts av många inventerare. Vi vet inte om äldre tiders botanister var båtburna i större utsträckning än dagens; om det var så, kan det vara förklaringen till den tidigare högre fyndfrekvensen. I båda fallen underskattades säkerligen det verkliga antalet lokaler starkt. Till detta bidrar också att blomningen ofta uteblir så att arten inte kan identifieras med full säkerhet. – Å andra sidan kan de frekvensuppgifter som finns vara för höga, eftersom de delvis kan vara grundade på flotagräshybrider eller flytbladsformer av smalbladig igelknopp S. angustifolium eller igelknopp S. emersum. – En målinriktad inventering för att fastställa den nutida frekvensen av artrent flotagräs är påkallad. Troligen har växten minskat till följd av sjösänkningar, näringsberikning, försurning samt mörkfärgning av sjövattnet efter skogs- och våtmarksdikningar (Georgson 1997). Bete av kanadagäss har dessutom lokalt utplånat arten.

Flotagräs växer i relativt djupt, klart vatten i näringsfattiga sjöar, huvudsakligen i norra delen av landskapet. Den kan vara förbisedd, eftersom det ofta krävs båt för att finna den och därför att den är svår att bestämma om den inte är fertil. Arten har minskat sedan förra inventeringen och tycks vara försvunnen från den södra delen av landskapet.

Då den ofta bildar svårbestämda vegetativa bestånd har den måhända blivit förbisedd. Flotagräs växer i fattigsjöar på djupare vatten, vanligen på 1–2 meters djup, och bildar ofta en flytbladszon utanför vass och sjöfräken. Arten tycks i det närmaste vara försvunnen från Sörmland. Svårbestämd art, uppgifter utan belägg måste ifrågasättas.

Igelknopp som vi har antagit vara flotagräs har observerats på avstånd mycket ofta. Vi har haft den i handen mer sällan och känt oss säkra på identifieringen ändå mer sällan. Det vi uppfattar som typiskt för arten är rundade ”öar” av långa flytblad på tämligen djupt vatten, omkring 2 meter. Ibland är dessa öar flera tiotal meter i diameter men glesa eller tomma i mitten, så att beståndet får formen av en ring med ett fåtal meters bredd. Dessa öar kan omväxla med fält bestående av blad av näckrosor eller gäddnate. Den art som vi uppfattar som vanligaste förväxlingsart är plattbladig igelknopp, men hybriden mellan dessa två är också funnen i landskapet, liksom hybriden med gles igelknopp, se under dessa arter.

Om man för säker bestämning av arten kräver blomställningar tjänar följande historik som illustration till svårigheterna. Den 4 september 1988 blommade en klon av flotagräs just utanför båtlänningen vid Svedjorna, Övre Herten, Bollnäs. Klonen hade länge observerats av markägaren, som visste att den inte hade blommat sedan 1947. Bägge dessa år var sommaren varm.

I Stråsjön i Järvsö sågs stora fält av blad som liknade flotagräs, men de hade ogrenade blomställningar och bedömdes som trolig hybrid med plattbladig igelknopp.