fläder

1735 Sambucus nigra L.

This species occurs indigenously in parts of Europe and probably in adjacent Africa and Asia. It is often cultivated (in Sweden to about 63 °N) and spread by birds within and outside its original area. In many cases it is impossible to decide whether a shrub (or tree) is native or not. It has been introduced into several parts of the world, for instance E. Asia, N. America, S. Australia and New Zealand.

Fläder är nog inte ursprunglig även om den ingår i den naturliga lövvegetationen på näringsrik mark längs kustslättens vattendrag. Sannolikt är den en sedan gammalt odlad medicinalväxt som naturaliserats. Förutom i ådalarna finner man den i lundar och dungar, utmed gärdsgårdar, vid dammar och märgelhålor och på kväverika ruderatmarker. I landskapets inre är flädern i allmänhet planterad, och i någon mån förvildad, intill gårdar och hus, där den trivs särskilt väl på kväverik mark i hönsgårdar och vid gödselstäder.

Den sprids med bärätande fåglar.

Flädern har ökat under 1900-talet, bl a genom förvildning.

Gammal bofast art. Fläder har sedan tidigt odlats som prydnads- och nyttoväxt, samt växer även i både näringsrika och magra skogsmarker.

Förvildad i nipbrant och bergsbrant. - 2 (2).

Larsson 1868.

Läke- och prydnadsbuske, känd i Skåne sedan 1 000-talet (Hjelmqvist 1991).

Ett 20-tal lokaler med förvildade buskar kvarstående på ödetomter och i parker har registrerats. Möjligen förvildade buskar har, underförstått, tidigt meddelats från Lerbäck ”kring hustomter” (Robson 1833, Sahlstedt ms 1825) och uttalat i Gellerstedt (1852) m.fl. och ett 10-tal senare utan att förvildningsgraden kan avgöras.

Ö om Aronslund i Edsberg har, efter odling påbörjad senast under 1870-talet, flera buskar uppkommit spontant och fortsätter att sprida sig enl. gårdsägaren 1989.

Fläder planterades vid Bystads alla hemman och torp i Asker under de ”senaste 6 åren” (Nyberg 1846). Den ansågs av Ernst Nilsson (1965) vara ovanlig i Vätterbygden även som odlad.

Ett antal uppgifter om vildväxande fläder på skilda håll t.o.m. Nedre Bergslagen alltsedan BERGSTRAND 1851 ("vid Smedstorpet nära W. Tullsta"). I några fall tydligt i verklig mening förvildad (på tipp, gammal hamnutfyllnad och, enligt SERNANDER [1933], 1931 som epifyt i Stadshuskällarens trädgård i Arboga). I de flesta väl blott tillfällig kvarstående (med vanligen enstaka exemplar) inom eller nära tomtmark. Liksom beträffande föregående art tvekar författaren inför benämningen ergasiofygofyt. (i så fall efemerofyt). Bör kanske tills vidare benämnas ergasiofyt.

Som läkeväxt m.m. förr allmänt odlad, numera troligen sällan nyinplanterad. Har emellertid saluhållits i Västmanland ännu under 1970-talet.

Status: bofast, men osäkert om gammal. Odlad som prydnads- och medicinalbuske åtminstone sedan 1000-talet (HHje 1991) och sannolikt sedan länge mer eller mindre förvildad; dock troligen mer allmänt spridd först under 1900- talet och måhända inte bofast förrän då.
Förändring och hot: ökning med 61–75 %.
Kommentar: former med djupt flikiga smala småblad uppträder sporadiskt och jämnt spritt bland huvudformen och har noterats i ett flertal rutor.

Fläder är en buske som förr odlades men som numera uppträder naturaliserad på torr–frisk, gärna något näringsrik mark. Den växer i vägrenar, skogsbryn, åkerkanter och på ruderatmark. Den är även funnen i betade torrängar och på steniga havsstränder. Fläder växer på flera av de fågelöar som ligger strax norr om Ölandsbron, Algutsrum sn. Vid några tillfällen är den noterad i karster på Stora Alvaret.

Fläder har blivit en vanlig växt speciellt på södra Öland och längs västra kusten. Den är något sparsam på norra halvan men har expanderat jämfört med tidigare inventeringar. En orsak är den förbuskning som skett av landskapet. De ätliga bären sprids lätt med fåglar.

Såvitt känt finns bara vanlig fläder subsp. nigra på Öland. Vid några tillfällen är en odlingsform med flikiga blad var. laciniata noterad på följande lokaler.

Den ätliga svampen judasöra Auricularia auricula-judae kan ibland hittas på fläder. Vid före detta sockerbruksområdet i Mörbylånga växer svampen på flera ställen på de gamla fläderbuskar som finns längs gångstigarna i omgivningarna. Judasöra är speciellt populär i asiatisk matlagning. Polysackarider i svampen har visat sig sänka nivåerna av blodsocker och minska födointaget hos möss med anlag för diabetes (Yuan m.fl. 1998).

Gammal kulturflykting, bofast.

Förvildad, bofast.
Ursprungligen odlad, under de senaste århundradena förvildad, främst med fåglar, men även med trädgårdsutkast. Noterad nära gårdar, på skräp- och sophögar, kalkberg och nedom klintar. Fläder är vanligast längs kusten på västra Gotland samt på de nordöstra delarna av huvudön. Johansson (1897) ansåg arten vara ”Sälls. förvildad” och nämnde endast fynd från tre socknar. Fläder ökade alltså på Gotland under 1900-talet.

En form med smalflikiga blad odlades i DBW:s botaniska trädgård 1892 (R. Larsson i LD). Den har även samlats i Visby 1895 (TV i LD) och på Visby strand 1921 (SNS i VI) samt vid Kyllajs hamn i Hellvi, tidigast samlad här 1946 (Fr i LD). Den noterades på flera lokaler i trakten av Kyllaj 2012 (BGJ).

Fläder växer kvarstående vid ödetorp och intill ekonomibyggnader vid gårdar. Oftast träffar man dock på den i fuktig till frisk mark i skogsbryn, i lövdungar, på hyggen, längs bäckar, på vägrenar och skräpmark. Av primäruppgiften framgår att fläder odlades i landskapet på 1700-talet. Troligen är den inte ursprunglig utan har spritts med hjälp av bärätande fåglar från sådan odling. Det är emellertid först under det senaste halvseklet som spridningen tagit fart, förmodligen genom att landskapet nu på många håll lämnas att växa igen och därför förbuskas. Antagligen gynnas arten också av kvävenedfallet.