Patrik Engström
Ekerö 2010-08-22
Taxasida
fikonmålla
Chenopodium ficifolium
Sm.
fikonmålla är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.
Foto: Patrik Engström
Översikt
Översikt
fikonmålla är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.
Synonymer
- fikonmålla
Taxonomi
Namn
Vetenskapligt namn
Chenopodium ficifolium
Vetenskapligt namn, fullständig form
Chenopodium ficifolium Sm.
Svenskt namn
fikonmålla
norwegianBokmal
fikenmelde
norwegianNynorsk
fikenmelde
Finskt namn
viikunanlehtisavikka
finlandSwedish
fikonmålla
Danskt namn
Figenbladet gåsefod
Foton
Thomas Gunnarsson
Vickleby västerut,Vickleby,Mörbylånga 2008-08-11
Thomas Gunnarsson
Vickleby västerut,Vickleby,Mörbylånga 2008-08-11
Patrik Engström
Ekerö 2014-07-28
Nycklar
Inga nycklar finns för detta taxon.
Floratexter
Hälsinglands flora
Delin A., Larsson A., Wannberg B. 2019 - SBF-förlaget, Uppsala
Se vanlig fikonmålla Chenopodium ficifolium subsp. ficifolium
Floran i Skåne.
Tyler, T. m.fl. (red.) 2007. Floran i Skåne. Arterna och deras utbredning. Lund
Se slät fikonmålla Chenopodium ficifolium subsp. blomianum och vanlig fikonmålla Chenopodium ficifolium subsp. ficifolium.
Blekinges Flora
Fröberg, L. (Red.) (2006). Blekinges Flora. Svenska Botaniska Föreningen.
Tillfälligt inkommen på okänt sätt.
Hallands Flora
Georgson, K. et al. 1997: Hallands flora. [Flora of Halland.] Lund.
Tillfällig. Arten, som härstammar från Medelhavsområdet och Centralasien (Jörgensen 1973), uppmärksammades i Sverige första gången 1810.
Västmanlands Flora
Malmgren, U. 1982 05 19: Västmanlands flora. [The flora of Västmanland.] Stockholm.
1?, Västerås Hamnen (Edvard Alvén). När? Osäker uppgift Belägg ej anträffade - Efemerofyt. Xenofyt.
Smålands flora
Edqvist, M. & Karlsson, T. (red.) 2007. Smålands flora
Fikonmållan är eurasiatisk, men har tidigare bara förekommit som tillfällig i Norden, till exempel på barlast. Under 1900-talet har den dock blivit allt vanligare, och arten måste nu betraktas som fullt bofast åtminstone i Danmark och södra Skåne samt i trakten av Göteborg och Stockholm. Eftersom den gärna uppträder i trädgårdar och planteringar är det rimligt att anta att spridningen till stor del sker med jord och frövaror.
Funnen i 7 rutor; tidigare uppgifter från 2 rutor. Mycket sällsynt. – Tills vidare att betrakta som tillfällig.
Funnen i 7 rutor; tidigare uppgifter från 2 rutor. Mycket sällsynt. – Tills vidare att betrakta som tillfällig.
Ölands flora
Andersson, U.B. & Gunnarsson, T. (red.). 2024.Ölands flora. SBF-förlag. Uppsala.
Fikonmålla är ursprunglig i Centraleuropa och vidare till sydvästra Asien och Sibirien. Till Sverige har den inkommit med barlast och noterades först i hamnar. Numera ses den främst som ogräs i planteringar, trädgårdar och nyligen upplagda jordhögar. I Sveriges bedöms den vara bofast i Skåne samt i områden runt Göteborg, Stockholm och Uppsala.
Fikonmålla växer solöppet på frisk, näringsrik och blottad mark. På Öland är det först noterad under senare tid (första fynd 2002) och växer på jordhögar, stentippar, schaktad och nyröjd mark samt som åkerogräs. Speciellt i området runt Mörbylånga har flera fynd gjorts, där är den årsviss och vi bedömer arten nu som bofast i landskapet.
Fikonmålla liknar svinmålla C. album men kännetecknas av de tydligt treflikade bladen där mittfliken upptar 2/3 av bladets totala längd. Fröna är små, 0,8–1,0 mm, och har en gropig yta. Från Öland är endast vanlig fikonmålla subsp. ficifolium känd.
Sent inkommen kulturföljeslagare, bofast.
Bohusläns Flora
Blomgren, E. m.fl. (red.) 2011: Bohusläns flora. Föreningen Bohusläns Flora.
Fikonmålla uppträder på skräpmarker av olika slag som jordhögar, planteringar, kanter vid nyanlagda vägar, tippar och avfallsanläggningar. Sedan förra inventeringen tycks arten ha spritts norrut men ännu inte nått längre än till Sotenäs kommun.
Västergötlands flora
Bertilsson, A., Aronsson, L.-E., Bohlin, A. m.fl. 2002, 2003. Västergötlands flora. – SBF-förlaget, Lund.
I arten ingår två underarter som omnämns i Västergötlands flora, slät fikonmålla subsp. blomianum och vanlig fikonmålla subsp. ficifolium, vilka redovisas under respektive underart.
Sörmlands flora
Rydberg, H. & Wanntorp, H.-E. 2001: Sörmlands flora. Botaniska Sällskapet i Stockholm.
Fikonmållan är en ettårig art som växer på bar jord. Den har blivit allt vanligare sedan 1980-talet som tillfälligt uppdykande i nyanlagda gräsmattor, särskilt kring Stockholm. Den tycks vara inkommen som förorening i frövaror eller möjligen spridd med matjord.
Medelhavsområdet, västra Asien. I Sverige införd med frövaror.
Upplands flora
Jonsell, Lena (red.) 2010: Upplands flora. SBF-förlaget, Uppsala
Ursprungligen från södra Europa och Asien. Sällsynt i Uppland, med flertalet förekomster i Stockholmstrakten. 31 kartblad, 42 kvadranter.
Almq. Tillfällig adventivväxt.
Fikonmålla förekommer på störd, öppen, ofta lerig jord, i schaktmassor på tippar, nyanlagda gräsytor och blomrabatter, vägkanter, industritomter och hamnar.
En ökning har noterats under senare år, troligen som följd av ökad utfodring med fågelfrö och som fröförorening i gräsfrö eller inkommen med blomjord.
Två underarter av fikonmålla har påträffats i landet: vanlig fikonmålla ssp. ficifolium och slät fikonmålla ssp. blomianum. Den senare är hittills endast funnen i Göteborgstrakten och Skåne. Av uppländska fynd har endast ett fåtal bestämts till underart. I samtliga fall var det vanlig fikonmålla.
Gästriklands flora
Ståhl P., 2016 – SBF-förlaget, Uppsala.
Tillfälligt inkommen. Va, Forsbacka soptipp, tippmassor 2002 (GOD & BHE i S); Gä, hamnen 1809 och 1820 (Hartman 1848). Uppgiften omnämns även av Hartman (1820), »Gefle bråb 1810«. Detta är det första publicerade fyndet från Sverige (Hylander 1971).
Medelpads flora
Lidberg, R. & Lindström, H. 2010: Medelpads flora. SBF-förlaget, Uppsala
Förr på barlast.