
fältvedel
Oxytropis campestris
fältvedel är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

fältvedel är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.
- fältvedel










Inga nycklar finns för detta taxon.
Atlas of North European vascular plants
1196 Oxytropis campestris (L.) DC.
This polymorphic, Eurasiatic species has a rather disjunct distribution, especially in Europe. Within this species same lower taxa are distinguished (Fl. Eur. 2/1968, p. 125), int. al. the boreal-montane subsp. campestris with a scattered occurrence in Europe up to S. Scandinavia, subsp. tirolensis (Sieb.) Leins & Merxm. in the C. and E. Alps, and the arctic-montane subsp. sordida (Willd.) Hartm. fil. in NE. Europe, N. Siberia and same C. Asiatic mountains. To this complex of related taxa it might be justified to assign same additional N. American species or subspecies, viz. subsp. gracilis (Nels.) Hult. in western N. America, subsp. jordalii (Pors.) Hult. mainly in Alaska, O. glabrata (Hook.) Nels. in N. Rocky Mts., O. johannensis Fern. in eastern N. America and same other taxa. They are all classed together and tentatively mapped with the same type of line. The whole complex may be considered circumpolar. Cf. also Meusel et al. 1965, map p. 245.
Smålands flora
O. campestris ssp. linnaeana
Denna art är välkänd från Öland, där den är vanlig särskilt på alvarmark. På svenska fastlandet är den däremot en stor raritet och förekommer, så när som på en lokal i norra Västergötland (Kilander 1976), bara i Småland. I vårt landskap växer den på torr sandmark i eller vid sydexponerade åssluttningar. Den är ljuskrävande men kan växa i gles tallskog i åsbranterna. Arten gynnas starkt av markstörningar, t.ex. av småras eller erosion, och den slår till rikligt i vägskärningar, längs småvägar och i grustag i anslutning till sina ursprungliga lokaler. De flesta lokalerna i Småland utgörs av sådana sekundära förekomster. I helt naturlig miljö finns den nu bara på en plats, i Vimmerby Djursdala (för detaljer se lokalförteckning).
Arten bär reliktprägel och särskilt lokalen med fältvedel i naturlig vegetation är mycket skyddsvärd. I västra delen av utbredningsområdet har många lokaler försvunnit under 1900-talet.
Fältvedeln är inte nationellt rödlistad men betraktas som hotad i Jönköpings, Kronobergs och Kalmar län.
Ölands flora
I Europa har fältvedel en disjunkt utbredning och förekommer i bergsområdena från Frankrike till Balkan. Österut mot Ryssland ersätts den med underarten ryssvedel subsp. sordida (Hultén & Fries 1986). I Norden förekommer fätvedel i Sverige, Norge och Finland men med olika underarter (se nedan). I Sverige är fältvedel vanlig över stora delar av Öland medan den är sällsynt i Småland där den främst växer i trakterna runt Hultsfred och Vetlanda. Dessutom finns enstaka lokaler i Västergötland och på Gotland.
Fältvedel är en karaktärsväxt för Ölands kalkrika, stäppartade och betade torrängar. Den växer även i sprickrik hällmark och på sandgräshedar nära havet. I fuktängar kan den hittas uppe på tuvorna. Även ruderatmiljöer som gamla sand- och grustag hyser ibland tillfälliga förekomster. Sällsynt är fältvedel funnen i grusalvar och karster.
Fältvedel växer främst på Stora Alvaret och övriga småalvar. Söder om Borgholm saknas arten helt väster om landborgen, ett utbredningsmönster man känner igen från andra kalkgynnade arter. Östra sjömarken erbjuder lämpliga miljöer på sandiga, gamla strandvallar. Inom Mittlandet kan den hittas på de småalvar som är insprängda i skogen. Fältvedel är vanlig längs den västra stenkusten men saknas i kalkfattiga områden som barrskogarna i Böda och sandiga isälvsavlagringar vid Köping tall och Rälla tall, Köping respektive Högsrum sn. Fältvedel förefaller ha ungefär samma utbredning på dagens Öland som i Sterner (1938) men bedöms ändå ha minskat något då kvalitén på dess favorithabitat har försämrats. För växtens fortlevnad är det viktigt att Ölands naturbetesmarker fortsätter att hävdas och att inga näringsämnen tillförs dem. Jämfört med Sterner (1938) ses en viss minskning i statistiska analyser (Frescalo).
Typexemplaret för fältvedel är valt från Linnéherbariet (Jonsell & Jarvis 2002) men det är inte säkert känt var Linné insamlade fältvedel till sitt herbarium (se dock primärfynd ovan).
På Öland finns endast underarten vanlig fältvedel subsp. campestris. I västra Norge förekommer skredvedel subsp. scotica mycket sällsynt och i Finland och Nordnorge ryssvedel subsp. sordida. Den sistnämnda har blommor som oftast går åt blåviolett. Detta kan man även se hos fältvedel på Öland där plantor med rosa–blåvioletta blommor noterats vid ett 10-tal tillfällen. Fältvedel är en växt som går att artbestämma med hörseln. Promenerar man under sensommaren över en öländsk torräng och de uppåtriktade fruktskidorna torkat uppstår ett helt typiskt rasslande läte när fötterna stryker förbi dem vilket gör att man uppmärksammar arten. Detta ljudfenomen noterade även Göran Wahlenberg under sin resa på Öland (Wahlenberg 1821).
Gammal, bofast.
Gotlands flora
Ursprunglig.
Fältvedel växer på gamla, grusiga strandvallar på Närsholm tillsammans med t.ex. Adam och Eva Dactylorhiza sambucina, blodnäva Geranium sanguineum och toppjungfrulin Polygala comosa. Flera belägg har tagits på Närsholm genom åren. Endast vanlig fältvedel ssp. campestris är känd från Gotland.