Onobrychis viciifolia
esparsett är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.
esparsett är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.
Inga foton finns för detta taxon.
Inga nycklar finns för detta taxon.
Arten samlades 1993 i Tännäs: Funäsdalen av N. Lundh. Den växte sparsamt på en vägkant och har förmodligen inkommit med orent gräsfrö (belägg i UPS).
Vid första tillfället kom växten sannolikt in med barlast, eftersom det fanns en barlastplats vid Lotshyddan. 1900-talsfyndet har troligen sitt ursprung i orent gräsfrö.
Esparsett, som härstammar från södra, mellersta och östra Europa samt Asien, är känd i Sverige sedan 1832.
1; Mälarområdet: Kungsåra Hundbacken [vid Prästgården] 1924 (Almq.)†. - Efemerofyt. Ergasiofygofyt?
Vallodlad växt vars frö var tillgängligt genom Örebro frökontrollanstalt 1890 (Zetterlund 1891). Det var huvudsakligen tyskt frö som salufördes i Sverige 1893–1909 (Lyhagen 1991). Växten är känd som förvildad i Sverige sedan 1820-talet.
Ny bofast art, nu utgången. Sannolikt inkommen till Kungsholmen med gräsfrö och där etablerad i massförekomst (Svanlund 1886); kvar åtminstone fram till 1947.
Status: sällan odlad foder- och prydnadsväxt; lätt självsådd och åtminstone tidigare bofast på någon lokal (t.ex. i Hanaskogs kalkbrott i Kviinge 1912–64). Huruvida arten i dag är bofast på någon lokal är dock osäkert. Först uppgiven 1825 från Malmö (Lilja 1838).
Förändring och hot: okänt, men möjligen ej längre bofast.
Kommentar: B, granskare KAO.
En i Mellaneuropa mycket använd foderväxt, sannolikt även ursprunglig där. På försök har esparsett odlats i Sverige – i Småland åtminstone vid Grimslövs lantbruksskola i Alvesta Skatelöv 1915 (J. Strandmark i Strandmk) och på experimentalfältet vid Ryssbylund i Kalmar Ryssby 1863 (C. E. Liljenstolpe i Oge). Till Sverige kom arten dessutom in som oavsiktlig inblandning i utländskt gräs- och vallfrö tidigt under 1900-talet (Hylander 1943). Att denna spridningsväg fortfarande fungerar visas av de tre aktuella småländska fynden. När det gäller de äldre fynden i landskapet är det ofta inte gott att veta om arten var medvetet odlad eller oavsiktligt inkommen. I listan nedan kan alltså en och annan uppgift representera en odlad förekomst.
Esparsett är ursprunglig i Central- och Östeuropa. Den har odlats som foderväxt men även inkommit oavsiktligt med gräs- och vallfrö. Idag odlas den ibland som prydnadsväxt. Esparsett är flerårig och växer på torr, kalkrik mark. Det finns en hel del öländska belägg från slutet av 1800-talet och fram till 1930-talet. Dessa fynd är gjorda på västra sidan av Öland, från Köping sn och söderut till S. Möckleby. På några lokaler verkar esparsett ha hållit sig kvar under några decennier i torra ängsmarker dit den troligen spridit sig från närbelägen odling. Under inventeringen har endast ett fynd gjorts där den är spridd från en trädgård.
Inkommen och kulturflykting, förr bofast, numera tillfällig.
Förvildad, bofast.
Åkrar, åkerkanter och vägkanter. Spridd från odling i vallåkrar. Fram till 1916 noterad från 12 socknar; därefter har arten, förutom fynden vid Snäckgärdet (se ovan), påträffats endast 1972 i Roma. Från och med 1995 har esparsett emellertid återkommit, både som odlad och som förvildad. På några växtplatser är den funnen tillsammans med vingpimpinell Poterium sanguisorba ssp. balearicum.
Esparsetten är sedan 1800-talet ibland prövad som vallväxt, ibland kortvarigt kvarstående på åkerrenar och liknande lokaler. Numera sprids den tydligen med gräsmattefrö.
Tillfälligt inkommen, troligen insådd med gräsfrö.
