Taxasida

engelskt rajgräs

Lolium perenne

L.

engelskt rajgräs är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

Foto: Torbjorn Tyler
Översikt
Översikt

engelskt rajgräs är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

Synonymer
  • engelskt rajgräs
Taxonomi
Ordning
Familj
Släkte
Namn
Vetenskapligt namn
Lolium perenne
Vetenskapligt namn, fullständig form
Lolium perenne L.
Svenskt namn
engelskt rajgräs
icelandic
Vallarrýgresi
norwegianBokmal
raigras
norwegianNynorsk
raigras
Finskt namn
englanninraiheinä
finlandSwedish
engelskt rajgräs
Danskt namn
Almindelig rajgræs
Foton
Torbjorn Tyler
i odling i Brönnestad socken 2011-06-25
Patrik Engström
Svartsjö 2008-07-29
Anders Delin
Hällorna, Tanum 2010-08-11
Anders Delin
Hällorna, Tanum 2010-08-11
Patrik Engström
Färingsö, Ekerö kommun 2007-09-23
Nycklar

Inga nycklar finns för detta taxon.

Floratexter

Blekinges Flora

Fröberg, L. (Red.) (2006). Blekinges Flora. Svenska Botaniska Föreningen.

Gammal bofast art.

Atlas of North European vascular plants

Hultén & Fries 1986

261 Lolium perenne L.

This species obviously originates from C. Europe, the Mediterranean region and adjacent parts of Asia. It has been widely spread as a fodder grass, for instance to N. Europe, N. and S. America, Australia and New Zealand. Its present distribution is incompletely circumpolar (Hultén, Circumpol. I, p. 206 and map 195). Cf. also Meusel et al. 1965, map p. 41.

Hallands Flora

Georgson, K. et al. 1997: Hallands flora. [Flora of Halland.] Lund.

Engelskt rajgräs är en gammal, kulturberoende art. Den odlas allmänt i vallar och gräsmattor samt ingår i fröblandningar som sås på nyanlagda vägslänter och banvallar. Från odlingsplatserna sprider den sig till många olika typer av gräsdominerade ståndorter.

Närkes flora

Löfgren, L. 2013: Närkes flora.

Vall-, vägslänt- och gräsmattodlad växt, spridd men troligen förbisedd. Hartman (1866) ansåg att den var ”täml. allm. särdeles i västra och mellersta Närke”. Den är ännu ovanlig i delar av Skogsbygden.

Den är känd från bl.a. vägren, lagårdsbacke, sandjordsåker, dike, tipp, hage, hygge och banvall.

Odling sker i fodervallar och i gräsmattor. Det senare är orsak till mer omfattande förekomster bl.a. under askarna vid klosterruinen i Edsberg och på badstranden vid Sixtorp i Kvistbro m.fl. ställen. Den kommer också in med fågelfrö (Hovda 1978).

Ångermanlands flora

Mascher, J. W. 1990: Ångermanlands flora. [The flora of Ångermanland.] Lund.

Utan tvivel spridd i hela landskapet. Relativt få uppgifter föreligger från 18 socknar, men arten är förbisedd som gräsmattsväxt och på andra kulturmarker i samhällena.

Flora över Dal

Andersson, P.-A. 1981 02 15: Flora över Dal. Kärlväxternas utbredning i Dalsland. [The flora of Dalsland.] Stockholm.

Ej konsekvent antecknad.

Härjedalens kärlväxtflora

Danielsson, B. 1994: Härjedalens kärlväxtflora. [The vascular plants of Härjedalen.] Lund. ISBN 91-971255-9-8.

Först uppgiven av Sjöstrand (1833), som anser arten allmän och inte anger någon speciell lokal. Den först specificerade uppgiften kommer från Birger (1908a): Lillhärdals by. Den baseras dock på ett felbestämt exemplar av Elytrigia repens (1890 EN i S), varför första korrekta uppgift kommer från Nilsson (1976).

Västmanlands Flora

Malmgren, U. 1982 05 19: Västmanlands flora. [The flora of Västmanland.] Stockholm.

Spridd(-tämligen allmän) i kulturtrakter, särskilt i städer, samhällen, byar och vid gårdar. Ännu inga uppgifter från Grythyttan, Hjulsjö, Järnboås, Skinnskatteberg (i Bergslagen). Enstaka förekomster dock troliga också där. Det är okänt, om växten är härdigare på Mälarslätten och i Skogslåglandet än högre upp. Troligen är så fallet. Känslig för kalla vintrar enligt W1TTE (1916), AHTI & HÄMET-AHTI (1971). Sannolikt utbredningstyp som mer eller mindre bofast: S3.

Floran i Skåne.

Tyler, T. m.fl. (red.) 2007. Floran i Skåne. Arterna och deras utbredning. Lund
Status: gammal och bofast, men troligen relativt sent invandrad och mycket tyder på att arten blev bofast kort före 1749. Senare allmänt odlad som foderväxt och gräsmattegräs och därifrån ofta förvildad och naturaliserad.
Förändring och hot: ökning med 61–75 %.

Smålands flora

Edqvist, M. & Karlsson, T. (red.) 2007. Smålands flora

Engelskt rajgräs växer på torr till måttligt fuktig, näringsrik kulturmark, exempelvis på vägkanter, gårdsplaner, åkerrenar, kulturbetesmark och allsköns skräpmark. Den har allmänt odlats i vallar och såtts in i gräsmattor och slänter, och en stor del av dagens förekomster beror på förvildning.

Arten har ökat under 1900-talet.

Ölands flora

Andersson, U.B. & Gunnarsson, T. (red.). 2024.Ölands flora. SBF-förlag. Uppsala.

Engelskt rajgräs härstammar från Centraleuropa och Medelhavsområdet men har som fodergräs sedan längre tillbaka inkommit till norra Europa. Det växer på torr–frisk, näringsrik mark i allehanda kulturgräsmarker som betesängar, vägrenar och åkerkanter. Gräset är också vanligt på ruderatmarker: jordhögar, stentippar och grusplaner. Även gårdsplaner, hamnområden och sandstränder kan hysa arten. Engelskt rajgräs odlas som vallgräs och kan ingå i fröblandningar som sås ut som gräsmattor varifrån gräset sprider sig ut i landskapet. Många av dagens förekomster härstammar säkerligen från närliggande odling. Flera olika namnsorter ingår i gräsfröblandningar.

Engelskt rajgräs är vanligt och spritt över hela Öland och växer även på Stora Alvaret. Inga utbredningsluckor finns frånsett delar av barrskogarna längst uppe i norr.

Engelskt rajgräs är mångformig och uppträder i flera odlade former, varav en har utstickande borst i axet och därvid liknar italienskt rajgräs L. multiflorum.

Gammal kulturföljeslagare och inkommen, bofast.

Gotlands flora

Johansson, B.G. & Petersson, J. (red.) 2016: Gotlands flora band 2. SBF-förlag, Uppsala.

Gammal kulturföljeslagare, även odlad och förvildad.
Arten odlas i gräsmattor och som vallväxt och kan spridas vidare från dessa miljöer (Johansson 1998). Man finner den i vägkanter, vid gårdar, på åkerrenar, tippar och ruderatmark; även på gräsmark, på beten och i ängen. Johanssons (1897) ”Allest.” är kanske överdrivet i dag, åtminstone i mer naturliga miljöer.

Bohusläns Flora

Blomgren, E. m.fl. (red.) 2011: Bohusläns flora. Föreningen Bohusläns Flora.

Engelskt rajgräs odlas som foderväxt och i gräsmattor, varifrån det spritt sig och naturaliserats till restmarker i odlingslandskapet, vägkanter, grusplaner, hamnar och skräpmark. Arten har ökat framför allt i norra delarna sedan förra inventeringen.

Västergötlands flora

Bertilsson, A., Aronsson, L.-E., Bohlin, A. m.fl. 2002, 2003. Västergötlands flora. – SBF-förlaget, Lund.
Ganska sen inkomling, ingick tidigt i vallfröblandningar, numera odlad inte endast som vallgräs utan även som gräsmattegräs. Växer i åkerkanter och på all slags kulturmark som kring gårdar, på vägkanter m m. Vanlig i hela landskapet. 647 rutor (78 %).

Sörmlands flora

Rydberg, H. & Wanntorp, H.-E. 2001: Sörmlands flora. Botaniska Sällskapet i Stockholm.

Engelskt rajgräs är flerårig och växer på gräsplaner, vägrenar, gårdsplaner och ladugårdsbackar. I Sörmland är den helt och hållet inkommen med gräsmattefrö. Den prisades under 1800-talet särskilt för gräsplaner (Wahlberg 1835) och är ännu mycket vanlig i gräsfröblandningar. Arten är emellertid föga vinterhärdigt och konkurrenssvag och blir därför ofta kortlivad i gräsmattor.

Upplands flora

Jonsell, Lena (red.) 2010: Upplands flora. SBF-förlaget, Uppsala
Tämligen allmän i Uppland som helhet. 513 kartblad, 1109 kvadranter.
Engelskt rajgräs ingår i fröblandningar för gräsmattor och odlas även som fodergräs. Den har spritt sig till olika typer av kulturmarker, såsom betesmarker, trädgårdar, vägkanter, gårdsplaner, hamnområden och skräpmarker. Engelskt rajgräs har även påträffats på torrbackar och kring berghällar.
Förändring + 64 %. – För engelskt rajgräs redovisas en ökning, vilket säkert beror på att den i så hög grad förs in med fröblandningar.

Gästriklands flora

Ståhl P., 2016 – SBF-förlaget, Uppsala.
Engelskt rajgräs är en införd och kulturspridd art. Den är troligen inte så gammal i landskapet. Den tidigaste uppgiften är från 1833 då växten antecknades i Gävle gamla hamn av K.F. Thedenius. I Gävle-traktens växter anges den först som sällsynt men i andra utgåvan 1863 som flerstädes förekommande. Gräset har odlats som vallväxt sedan 1800-talet och är ett vanligt gräsmattegräs. På senare år har växten även använts som fånggröda för att minska kväve-läckaget från åkermark.
De vanligaste följeväxterna är alla typiska kulturmarksväxter som röllika (25%), vitklöver, maskrosor, groblad, gråbo, våtarv och kvickrot.

Hälsinglands flora

Delin A., Larsson A., Wannberg B. 2019 - SBF-förlaget, Uppsala

I Anvisning till jordbrukets förbättring (Anonym 1840) rekommenderas engelskt rajgräs för odling på mark som ”skiftesvis nyttjas till sädes- och ängs-odling”. Arten sås fortfarande in i vall, där det uppges ha det största fodervärdet av alla gräs, och i gräsmattor, särskilt bollplaner, på grund av snabb groning och stor slitstyrka. Engelskt rajgräs uppges inte vara vinterhärdigt i den norra hälften av landet.

Medelpads flora

Lidberg, R. & Lindström, H. 2010: Medelpads flora. SBF-förlaget, Uppsala
Engelskt rajgräs sås in i nya gräsmattor och används särskilt för sin tramptålighet på utsatta ytor, t.ex. fotbollsplaner, lekområden och golfbanor (Skön). Där klipps strået vanligen av men i skyddade lägen – intill väggar, under buskar och i utkanterna av planerna – kan små bestånd ses blomma och få mogna ax fram på hösten. Mer tillfälligt hittar man det också på vägkanter och ödetomter samt på kajer vid kusten, där det tidigare samlades på barlasthögar. Någon gång är det sett i odlad vall. Arten tycks ingenstans vara helt etablerad och det är tveksamt om den skulle kunna fortleva utan kontinuerlig insåning.