dvärgkämpar

1728 Plantago tenuiflora Waldst. & Kit.

This Eurasiatic species is a halophyte originating from SE. Europe and W. Asia and also an adventive in same places in Europe. The occurrence on the island of Öland in the Baltic Sea is considered to be indigenous. Cf. also Meusel et al. 1978, map p. 420.

Dvärgkämpar finns i Nordeuropa endast på Öland och har för övrigt ett intressant utbredningsmönster. Växten hör hemma i Europas stäppområden: Ungern, södra delarna av Tjeckien och Ryssland. Världsutbredningen går vidare österut till de centralasiatiska saltstäpperna.

På Öland växer dvärgkämpar på tunn kalkgyttja som saknar annan vegetation och som åtminstone periodvis står under vatten; majoriteten av lokalerna är hävdade genom bete. Mindre alvarvätar är den vanligaste växtmiljön där dvärgkämpar föredrar den yttre kanten av väten. Sällsynt är den hittad på botten av gamla grustag och stenbrott. Fuktiga fårstigar och hjulspår över alvarmarken kan också hysa arten. Vid ett tillfälle är den funnen på saltpåverkad mark, strax norr om fyren Långe Jan i Ås sn. Där delade den växtplats med släktingen strandkämpar P. coronopus.

Utbredningen är koncentrerad till Stora Alvaret där dvärgkämpar växer i många vätar. Även en del småalvar norrut på ön hyser arten. På östra Ölands sjömarker finns mindre alvarpartier där kalkstenen går i dagen, småvätar uppstår och där dvärgkämpar kan växa. Växtmiljöerna på Stora Alvaret förefaller inte vara hotade. På norra halvan av Öland saknas dvärgkämpar idag på många av sina äldre lokaler. Orsaken är att de tidigare växtplatserna numera är ohävdade och delvis igenvuxna. Jämfört med Sterner (1938) ses en tydlig minskning i statistiska analyser (Frescalo och Telfer).

Dvärgkämpar är svårfunnen och dessutom varierar arten mycket i antal och storlek mellan åren. Torra vårar är den minimal eller saknas helt. Ofta delar den sina växtlokaler med råttsvans Myosurus minimus vilket kan leda till förväxlingar innan råttsvans har sträckt på sin blomaxel och avslöjat sitt rätta jag. Ett bra kännetecken är att hos dvärgkämpar är den stängel som bär upp blomaxet tilltryckt hårig medan råttsvans har en helt kal stängel. I Sterner (1986) finns var. depressa nämnd från några lokaler, främst från större vätar med djupare kalkgyttja. Denna form av dvärgkämpar är inte funnen under inventeringen.

Gammal, bofast.