dunörter

Epilobium

L.

Floran i Skåne.

Tyler, T. m.fl. (red.) 2007. Floran i Skåne. Arterna och deras utbredning. Lund

[Epilobium palustre × tetragonum]
Status: uppgiven 1955–58 från Brunnby (NSyl & HRic i LD) och 1950–58 från Lund (NSyl inv.) men beläggen tillhör andra hybrider (det. SSp).

Blekinges Flora

Fröberg, L. (Red.) (2006). Blekinges Flora. Svenska Botaniska Föreningen.

Flera av arterna inom detta släkte uppträder som kolonisatörer. De har frön som är försedda med hår och sprids därför lätt med vinden. Vissa av arterna är kvävegynnade och förekommer ofta i massbestånd, gärna på vegetationsfria ytor. Släktet är också känt för sina många hybrider, vilka i äldre insamlingar finns företrädda i väldigt många olika artkombinationer. En hel del hybrider har även insamlats under den aktuella inventeringen, men i detta material är den under 1900-talet expanderande arten amerikansk dunört E. adenocaulon oftast den ena föräldraarten.

Härjedalens kärlväxtflora

Danielsson, B. 1994: Härjedalens kärlväxtflora. [The vascular plants of Härjedalen.] Lund. ISBN 91-971255-9-8.

Inom släktet Epilobium bildar dvärgdunört E. anagallidifolium, fjälldunört E. hornemannii, mjölkdunört E. lactiflorum och källdunört E. alsinifolium sektionen Alpinae. Arterna är närbesläktade och ibland svåra att skilja från varandra, särskilt i fält. Förväxling, främst mellan källdunört och fjälldunört kan, åtminstone i enstaka fall, ha ägt rum. Arterna bildar dessutom ett antal hybrider, dels inom sektionen, dels med framför allt kärrdunört, vilket ytterligare försvårar säkra fältbestämningar för en ickespecialist. – Sektionen Alpinae har behandlats i en monografi av Kytövuori (1972).

Smålands flora

Edqvist, M. & Karlsson, T. (red.) 2007. Smålands flora
Linné (ms 1728) omnämnde ´Chamaenerii variæ species´ [olika arter av dunört] som tillhörande de växter ´man dageligen ser uti Småland, men aldrig uti Skåne´.

Ölands flora

Andersson, U.B. & Gunnarsson, T. (red.). 2024.Ölands flora. SBF-förlag. Uppsala.

I släktet är hybrider vanliga och samtliga arter i Norden, med undantag för ett par införda, har konstaterats kunna hybridisera. Hybriderna är livskraftiga och sprider sig vegetativt. Deras blomning är långt utdragen under säsongen medan frökapslar och fröna är dåligt eller helt outvecklade. Under respektive hybrid nedtecknas aktuella fynd med hybrider. Dessutom redovisas de belägg som har granskats i samband med arbetet inför Flora Nordica 6. Rimligen är hybrider betydligt vanligare än det som framkommit under inventeringen. För de många hybriderna utesluts bedömningen av status i landskapet som för samtliga fall är "Spontant uppkommen hybrid, tillfällig".

Bohusläns Flora

Blomgren, E. m.fl. (red.) 2011: Bohusläns flora. Föreningen Bohusläns Flora.
Släktet dunörter innehåller dels inhemska arter, dels relativt nyinkomna arter, de flesta från Amerika. Nästan alla inhemska dunörter har minskat sedan föregående inventering, medan de inkomna har ökat kraftigt. Dessutom uppstår hybrider i de flesta kombinationer. De förekommer framför allt i störda miljöer och sprider sig ofta vegetativt. Kanske är det så att de inhemska arterna inte upptäcks i mängden av amerikansk dunört, som är den mest framgångsrika av inkomlingarna, men det rör sig nog också om en faktisk tillbakagång och eventuellt borthybridisering. Säkerligen är hybriderna vanligare än vad som framgår i det följande.

Västergötlands flora

Bertilsson, A., Aronsson, L.-E., Bohlin, A. m.fl. 2002, 2003. Västergötlands flora. – SBF-förlaget, Lund.
De flesta som inventerat i landskapet har nog förvillats av den amerikanska dunörten, som invaderat så gott som all slags mark. Bland myllret av amerikaner har våra inhemska arter förbisetts. Ej heller har några hybrider noterats under inventeringen. Hybrider bildas annars lätt och samlades flitigt av tidigare botanister. Hybridbeläggen i herbarierna var i allmänhet inte kontrollerade av experter när genomgången gjordes, och de har förtecknats endast i Göteborgsherbariet.

Sörmlands flora

Rydberg, H. & Wanntorp, H.-E. 2001: Sörmlands flora. Botaniska Sällskapet i Stockholm.
Dunörtssläktets arter (med undantag av mjölke) hybridiserar lätt och hybrider av de flesta kombinationer är kända från Sörmland.