daggmaskros

Taraxacum subhamatum

M. P. Christ.

daggmaskros är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

Översikt

daggmaskros är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

Synonymer

daggmaskros

Taxonomi

Klass

Ordning

Familj

Släkte

Art

Namn

Inga alternativa namn hittades.

Foton

Inga foton finns för detta taxon.

Nycklar

Inga nycklar finns för detta taxon.

Floratexter

Närkes flora

Löfgren, L. 2013: Närkes flora.

Laxå Ramundeboda Laxå, gatkant V-ut från järnvägsstationen 1939 Broddeson (S/HØl).

Blekinges Flora

Fröberg, L. (Red.) (2006). Blekinges Flora. Svenska Botaniska Föreningen.

Funnen på 4 lokaler/socknar. Aktuella fynd från tre rutor.

Floran i Skåne.

Tyler, T. m.fl. (red.) 2007. Floran i Skåne. Arterna och deras utbredning. Lund

Miljö: fuktiga natur- och kulturbeten.

Smålands flora

Edqvist, M. & Karlsson, T. (red.) 2007. Smålands flora

Arten är funnen från Skåne till Stockholm.
Funnen i 60 rutor; tidigare uppgifter från 27 rutor. Förmodligen ganska vanlig i stora delar av Småland, men uppgifter saknas från det nordöstra hörnet.

Ölands flora

Andersson, U.B. & Gunnarsson, T. (red.). 2024.Ölands flora. SBF-förlag. Uppsala.

Daggmaskros växer i örtrika vägkanter, friska betesmarker, skogsbryn, ekdungar, slåtterängar och gamla lövängsrester. Bland udda miljöer kan nämnas en konstgjord ö i en damm samt grusalvar med enstaka tuvor av fårsvingel Festuca ovina. Daggmaskros har samma utbredningsmönster som andra ängsmaskrosor dvs. västra kustskogen och Mittlandet. Söderut på Öland blir den påtagligt sparsam. Den är funnen i ungefär samma antal socknar som förr men det är osäkert om det som förr benämndes T. marklundii helt överensstämmer med dagens daggmaskros.

Daggmaskros skiljer sig från ängsmaskros T. hamatum och lövmaskros T. hamatiforme på att ytterholkfjällen i princip saknar hinnkant vilket de två andra har; knopparna är påtagligt blådaggiga.

Bohusläns Flora

Blomgren, E. m.fl. (red.) 2011: Bohusläns flora. Föreningen Bohusläns Flora.

Funnen i betesmarker och på vägkanter på lokaler väl spridda i landskapet.

Västergötlands flora

Bertilsson, A., Aronsson, L.-E., Bohlin, A. m.fl. 2002, 2003. Västergötlands flora. – SBF-förlaget, Lund.

Växer i naturliga betesmarker. Funnen på 4 lokaler i 4 rutor.

Sörmlands flora

Rydberg, H. & Wanntorp, H.-E. 2001: Sörmlands flora. Botaniska Sällskapet i Stockholm.

Bettna. Björkvik. Gryt. Jäder. Kvarsebo. Ludgo. Oxelösund. Runtuna. Stigtomta. St.Malm. Svärta. Vadsbro (HRY). Västerljung (HRY & H. Øllgaard). V.Vingåker (HRY).

Äldre fynd: Halla flerstädes (S).

Upplands flora

Jonsell, Lena (red.) 2010: Upplands flora. SBF-förlaget, Uppsala

Sydlig utbredning i Sverige med utpostlokal i Gävle. Växer ofta på seminaturliga ståndorter som ängar, ekhagar och naturbetesmarker. Ej funnen efter 1990, kan möjligen vara förbisedd.