bovete

I Halland odlas bovete numera i liten skala som trädgårds- och bifoderväxt. Den ettåriga, frostkänsliga arten trivs bäst på sandiga jordar och kan tillfälligt förvildas. Fram till och med första världskriget var bovete en ganska viktig livsmedels- och grönfoderväxt på de lätta jordarna i södra och mellersta Halland. Den förekom då också som ogräs i säd och på ruderatmark (Ahlfvengren 1924, Larsson 1975 b).

Hård 1928.

Asiatisk växt, förr odlad för sina frön till mjöl. I Sverige är bovete känd förvildad sedan 1740-talet, i Närke alltid sällsynt (jfr Hartman 1866).

Bovete odlades förr som livsmedelsväxt; Lindwall (ms 1774) uppgav den som odlad i Norje i sydvästra Blekinge. Numera sällan odlad som prydnadsväxt eller biväxt; tillfälligt förvildad i hamnområden samt på soptippar.

Efter 1930-talet endast sedd tillfälligt insådd med fågelfrö. - 15 (13).

Några gamla fynd: Sala "förvildad på åkrar" (DAHLG. 1911); "odlad och sedan upvuxen från spildt frö" (Iverus L877); vid Västerås hamn 1926 (WOLL. 1930; VÄ) osv. Uppgifterna omspänner åren 1843 (Ahlm enligt SAM. 1923a) -1934 (E. Pilgård).

Status: fordom odlad som spannmålsväxt, numera endast i mycket liten skala; lätt självsådd och ofta tillfälligt förvildad, dessutom ofta inkommen med fågelfrö. Odlad och sannolikt även förvildad sedan förhistorisk tid.
Kommentar: B, granskare KAO.

Bovete är troligen ursprunglig i södra Sibirien och norra Kina. Den är sedan lång tid kultiverad för utvinning av mjöl, i Europa sedan medeltiden. Bovete är frostkänslig och har odlats främst i södra delarna av Sverige, mer förr än idag. Viss renässans har den numera fått som bifoderväxt och för att ge glutenfritt mjöl. Den går bäst på sandiga jordar och klarar även näringsfattiga marker. Förr sågs bovete som ogräs i vårsådda åkrar, främst tillsammans med havre, men ibland med korn eller vicker. Idag förekommer den som förorening i fågelfröblandningar och kan då uppträda tillfälligt i trädgårdar. Den odlas även som prydnad och kan ses som trädgårdsutkast och ibland kvarstående efter odling i viltåkrar.

Inkommen och kulturflykting, tillfällig.

Förvildad, inkommen, tillfällig. 
Wahlenbergs uppgift och ytterligare några äldre belägg tyder på att en spridningsväg för bovete har varit hamnarna (se äldre fynd nedan). Men Landeberg (ms 1811; jfr Johansson 2010) skrev att bovete växte ”ett och annat stånd på somliga sandåkrar”. Eisen & Stuxberg (1869) beskrev bovete som ”der och hvar odlad och förvildad”. Hylander (1966) bedömde att den möjligen odlats på Gotland redan under 1400-talet. Som odlad, i åker, samlades bovete så sent som 1942 i Lärbro (Fr i S).

Bovete kommer ursprungligen från östra Asien och har odlats som brödsäd i Sverige sedan 1600-talet. Arten odlas numera sällsynt som bifoder och prydnad. Den uppträder tillfälligt på åkrar, jordhögar, grusplaner och soptippar. Bovete har minskat betydligt sedan förra inventeringen. 

Bovete är en ettårig åkergröda som inte tycks ha odlats i historisk tid i Sörmland. I nutiden är den en skräpmarksväxt, tillfälligt inkommen med fågelfrö. Någon gång är arten också funnen som åkerogräs.

Asien. I södra Sverige odlad fram till 1900-talets början.