Taxasida

blågull

Polemonium caeruleum

L.

blågull är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

Foto: Torbjorn Tyler
Översikt
Översikt

blågull är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

Synonymer
  • blågull
Taxonomi
Namn
Vetenskapligt namn
Polemonium caeruleum
Vetenskapligt namn, fullständig form
Polemonium caeruleum L.
Svenskt namn
blågull
icelandic
Jakobsstigi
norwegianBokmal
fjellflokk
norwegianNynorsk
fjellflokk
Finskt namn
lehtosinilatva
finlandSwedish
blågull
Danskt namn
Jakobsstige
Foton
Torbjorn Tyler
i odling i Brönnestad socken 2017-06-17
Anders Delin
Flärk, Gnarp 2012-07-16
Torbjorn Tyler
i odling i Brönnestad socken 2017-06-17
Nycklar

Inga nycklar finns för detta taxon.

Floratexter

Hallands Flora

Georgson, K. et al. 1997: Hallands flora. [Flora of Halland.] Lund.

Blågull är en vanlig prydnadsväxt som kvarstår länge i övergivna trädgårdar. Den förvildas också lätt på igenväxande odlingsmark i närheten av bebyggelse. Genom att många gårdar i skogsbygden lagts ner under de senaste decennierna har tillgången på sådan mark ökat kraftigt och arten har också blivit allt vanligare i det inre av landskapet. Den tycks vara under spridning.

I Sverige är blågull ursprunglig i mellersta Norrland men har också odlats allmänt i landet under lång tid (Hartman 1838).

Närkes flora

Löfgren, L. 2013: Närkes flora.

Prydnadsväxt. Under senare år förvildad i ett 20-tal socknar, först säkert så i den igenväxta komministerparken i Ekeby 1903 (T. Svedberg, UPS) och V om kyrkan i Glanshammar 1925 (Kierkegaard, OREB) och vid Örebro norra kyrkogård 1940 (A. Jansson, S).

Blekinges Flora

Fröberg, L. (Red.) (2006). Blekinges Flora. Svenska Botaniska Föreningen.

Odlad som prydnadsväxt och kvarstående eller tillfälligt förvildad i utkast och på soptippar.

Ångermanlands flora

Mascher, J. W. 1990: Ångermanlands flora. [The flora of Ångermanland.] Lund.

Ängsbackar, nipslänter, lägdor, igenväxande ängar, skogsbryn, vägslänter, gamla tomtmarker, torp, fäbodvallar. I Ångermanland säkerligen uteslutande förvildad. Förefaller kalkgynnad, sällsynt i utpräglat näringsfattiga trakter.

Flora över Dal

Andersson, P.-A. 1981 02 15: Flora över Dal. Kärlväxternas utbredning i Dalsland. [The flora of Dalsland.] Stockholm.

Ej tidigare uppgiven för Dalsland.

Härjedalens kärlväxtflora

Danielsson, B. 1994: Härjedalens kärlväxtflora. [The vascular plants of Härjedalen.] Lund. ISBN 91-971255-9-8.

Först uppgiven av Thedenius (1839): "vid södra stranden af Funnesdalssjön." Exemplar samlade av Thedenius 1836 finns i LD och S. Växten finns kvar och är riklig vid Funäsdalssjön ännu 1991, speciellt vid den NV sjöänden.

Västmanlands Flora

Malmgren, U. 1982 05 19: Västmanlands flora. [The flora of Västmanland.] Stockholm.

29; tämligen sällsynt, uppgiven från sjutton lokaler i Bergslagen och sex vardera i Skogslåglandet och på Mälarslätten. Övervikten inom Bergslagen kan bero på en slump, men möjligt är också, att den gynnas av någon omvärldsfaktor i detta område. Preliminär utbredningtyp: U.

Atlas of North European vascular plants

Hultén & Fries 1986

1530 Polemonium caeruleum L.

This mainly boreal species is included in a complex with some more or less critical taxa. It occurs in N., C. and E. Europe and in Asia, especially in the mountains. It is cultivated in gardens in most of Europe, from which it easily escapes. Often native and escaped specimens are mixed together. Thus it is almost impossible to draw the limits of the original distribution area. The species has also been introduced into eastern N. America. P. caucasicum N. Busch and P. himalayanum Baker are distinguished in Caucasus and the C. Asiatic mountains and in the Himalayas, respectively. A closely related species, P. van-bruntiae Britt., occurs in eastern N. America. The whole P. caeruleum complex has a circumpolar distribution, although with a large gap in E. Asia and N. America (Hultén, Circumpol. II, p. 82, 336 f. and map 74). The closely related species, reported on map no. 1531, almost fills out that gap. Cf. also Meusel et al. 1978, map p. 360.

Floran i Skåne.

Tyler, T. m.fl. (red.) 2007. Floran i Skåne. Arterna och deras utbredning. Lund

Status: särskilt förr ofta odlad prydnadsväxt; lätt självsådd och någon gång fullt naturaliserad. Först uppgiven 1835 från Ausås (Rääf enl. Fries 1835), men odlad åtminstone sedan 1700-talet (KLun 2007).
Förändring och hot: okänt.
Kommentar: vitblommiga former ses ganska ofta.

Smålands flora

Edqvist, M. & Karlsson, T. (red.) 2007. Smålands flora
Blågull anses vara ursprunglig i södra Norge och har i övrigt en stor spontan utbredning på norra halvklotet. I Sverige är den praktfulla arten nog överallt förvildad från prydnadsodling (men åtminstone i Härjedalen och Jämtland sedan mycket länge). Från Småland är den känd i odling sedan Linnés tid: den fanns i prästgårdsträdgården i Älmhult Stenbrohult (Linné ms 1732) under namnet Polemonium, på svenska Grekisk Walrian. Den förvildas på fuktig eller frisk, mullrik jord, t.ex. i lövskogsbryn och rösen, vid stränder, i dikeskanter och slänter.
Funnen i 479 rutor; tidigare uppgifter från 32 rutor. Ganska vanlig i västra och centrala Småland, sällsynt österut. – Förvildad; bofast.

Ölands flora

Andersson, U.B. & Gunnarsson, T. (red.). 2024.Ölands flora. SBF-förlag. Uppsala.

Blågull växer i en stor del av den tempererade delen av norra hemisfären. Den anses ursprunglig i delar av Norge. I Sverige har den odlats sedan lång tid och förvildas lätt. Den vill helst ha frisk, näringsrik mark och kanske passar inte Ölands klimat och jordar växten så bra. Blågull har endast påträffats tillfälligt på utkast och ett äldre fynd i en åkerren.

Tillfälligt utkommen.

Gotlands flora

Johansson, B.G. & Petersson, J. (red.) 2016: Gotlands flora band 2. SBF-förlag, Uppsala.

Förvildad eller inkommen, tillfällig. Utgången.
Beläggen har samlats i miljöer som indikerar att de inte odlades på platsen.

Bohusläns Flora

Blomgren, E. m.fl. (red.) 2011: Bohusläns flora. Föreningen Bohusläns Flora.

Ofta odlad prydnadsväxt som växer naturligt i norra Sverige. Funnen kvarstående på ödetomter och förvildad i skogsbryn, på vägkanter och i restmarker. 

Västergötlands flora

Bertilsson, A., Aronsson, L.-E., Bohlin, A. m.fl. 2002, 2003. Västergötlands flora. – SBF-förlaget, Lund.
Sedan länge odlad som prydnadsväxt. Kvarstående på ödetomter och vid torpruiner men även spridd på fuktig till frisk mark kring gårdar och på ängsrester. Kanske inte alltid rapporterad. Vanlig i de centrala och södra delarna av landskapet, sällsynt i övrigt. 359 lokaler i 229 rutor (28 %).

Sörmlands flora

Rydberg, H. & Wanntorp, H.-E. 2001: Sörmlands flora. Botaniska Sällskapet i Stockholm.
Europa, Sibirien, Nordamerika. I Sverige ursprunglig i mellersta Norrland annars förvildad. I Sörmland tämligen sällsynt – (4%). Blågull är en flerårig prydnadsväxt som odlats åtminstone sedan 1700-talet. Som förvildad eller kvarstående växer den på tomter, i vägkanter och på tippar. Ibland är växten utkommen i fuktiga lundar.

Upplands flora

Jonsell, Lena (red.) 2010: Upplands flora. SBF-förlaget, Uppsala
Förekommer i hela Europa och anses ursprunglig även i Sverige (Medelpad, Ångermanland, Härjedalen och Jämtland). De uppländska förekomsterna torde dock vara förvildade från odling; tämligen sällsynt i Uppland. 94 kartblad, 104 kvadranter.
Almq. Ofta odlad; sällan förvildad (mest i diken).
Blågull har påträffats på ödetomter, kring gårdar, på trädesåkrar och igenväxande åkermark, vägkanter, skräpmarker och tippar.

Gästriklands flora

Ståhl P., 2016 – SBF-förlaget, Uppsala.
Blågull är en prydnadsväxt som ibland förvildar sig. Den är mycket gammal som trädgårdsväxt. Arnell (1902) beskrev den som »tydligen uråldrig kulturväxt som numera kvarstår blott som förvildad«. Den äldsta uppgiften om förvildade förekomster är från 1833 då Thedenius noterade den från Brynäs i Gävle. Flera förvildade förekomster angavs också av Arnell (1902).

Hälsinglands flora

Delin A., Larsson A., Wannberg B. 2019 - SBF-förlaget, Uppsala

Årets frö av blågull kan gro på naken jord redan under hösten. Unga plantor och enstaka unga skott på äldre plantor övervintrar gröna. Blågull blommar från slutet av ekorrbärets till mjölkens tid. Både blå och vita blommor finns, de vita möjligen mest i närheten av nuvarande bebyggelse. Arten är mycket uthållig även i hög vegetation med till exempel hallon och hässlebrodd samt under träd, varför den ibland har uppfattats som spontan i Hälsingland. Alla våra fynd är dock från tomter, vägkanter och annan mark nära hus eller husgrunder. Andra gamla trädgårdsväxter finns ibland i närheten, som brandlilja eller borstnejlika. Längre norrut i Norrland anses blågull kunna vara spontan, men Lidberg och Lindström (2010) bedömer den överallt i Medelpad som kvarstående från odling. Vi har samma uppfattning.

Medelpads flora

Lidberg, R. & Lindström, H. 2010: Medelpads flora. SBF-förlaget, Uppsala
Blågull är troligen en av våra allra äldsta trädgårdsperenner, och den är ännu allmänt odlad, särskilt i skogsbygden, och kan ses även på fäbodar. Den är ofta kvarstående på ödegårdar och förvildas mycket lätt, oftast i gårdarnas randområden, t.ex. i skugga bakom ladugården, bland igenväxande högörter och lövsly, intill rösen eller i slänter. Inte sällan står den långt från odling, som i asplundar, strandsnår och dylikt. Det är idag i praktiken omöjligt att skilja mellan förvildningar och eventuella indigena förekomster. Möjligen är den ursprunglig i vårt landskap. För detta talar att redan Linné hade ett medelpadsnamn och dessutom har man hittat pollen av blågull från bronsåldern (Engelmark 1978a). I Stöde Gräfte och Brattås och Torp Gissjö har den setts uppträda i massbestånd i fuktig älgörtsäng och ger där ett mycket ”ursprungligt” intryck. Om växtens konkurrenskraft vittnar att den växer kvar bland högörter om den planteras bland dessa. Däremot är det svårt att se att blågull med regelbundenhet uppträder i en viss biotop – har en ekologisk nisch – hos oss. Utbredningen tyder på att arten är något kalkgynnad, och den är också vanlig i centrala Jämtland.