blågull

Blågull är en vanlig prydnadsväxt som kvarstår länge i övergivna trädgårdar. Den förvildas också lätt på igenväxande odlingsmark i närheten av bebyggelse. Genom att många gårdar i skogsbygden lagts ner under de senaste decennierna har tillgången på sådan mark ökat kraftigt och arten har också blivit allt vanligare i det inre av landskapet. Den tycks vara under spridning.

I Sverige är blågull ursprunglig i mellersta Norrland men har också odlats allmänt i landet under lång tid (Hartman 1838).

Prydnadsväxt. Under senare år förvildad i ett 20-tal socknar, först säkert så i den igenväxta komministerparken i Ekeby 1903 (T. Svedberg, UPS) och V om kyrkan i Glanshammar 1925 (Kierkegaard, OREB) och vid Örebro norra kyrkogård 1940 (A. Jansson, S).

Odlad som prydnadsväxt och kvarstående eller tillfälligt förvildad i utkast och på soptippar.

Ängsbackar, nipslänter, lägdor, igenväxande ängar, skogsbryn, vägslänter, gamla tomtmarker, torp, fäbodvallar. I Ångermanland säkerligen uteslutande förvildad. Förefaller kalkgynnad, sällsynt i utpräglat näringsfattiga trakter.

Ej tidigare uppgiven för Dalsland.

Först uppgiven av Thedenius (1839): "vid södra stranden af Funnesdalssjön." Exemplar samlade av Thedenius 1836 finns i LD och S. Växten finns kvar och är riklig vid Funäsdalssjön ännu 1991, speciellt vid den NV sjöänden.

29; tämligen sällsynt, uppgiven från sjutton lokaler i Bergslagen och sex vardera i Skogslåglandet och på Mälarslätten. Övervikten inom Bergslagen kan bero på en slump, men möjligt är också, att den gynnas av någon omvärldsfaktor i detta område. Preliminär utbredningtyp: U.

1530 Polemonium caeruleum L.

This mainly boreal species is included in a complex with some more or less critical taxa. It occurs in N., C. and E. Europe and in Asia, especially in the mountains. It is cultivated in gardens in most of Europe, from which it easily escapes. Often native and escaped specimens are mixed together. Thus it is almost impossible to draw the limits of the original distribution area. The species has also been introduced into eastern N. America. P. caucasicum N. Busch and P. himalayanum Baker are distinguished in Caucasus and the C. Asiatic mountains and in the Himalayas, respectively. A closely related species, P. van-bruntiae Britt., occurs in eastern N. America. The whole P. caeruleum complex has a circumpolar distribution, although with a large gap in E. Asia and N. America (Hultén, Circumpol. II, p. 82, 336 f. and map 74). The closely related species, reported on map no. 1531, almost fills out that gap. Cf. also Meusel et al. 1978, map p. 360.

Status: särskilt förr ofta odlad prydnadsväxt; lätt självsådd och någon gång fullt naturaliserad. Först uppgiven 1835 från Ausås (Rääf enl. Fries 1835), men odlad åtminstone sedan 1700-talet (KLun 2007).
Förändring och hot: okänt.
Kommentar: vitblommiga former ses ganska ofta.

Blågull växer i en stor del av den tempererade delen av norra hemisfären. Den anses ursprunglig i delar av Norge. I Sverige har den odlats sedan lång tid och förvildas lätt. Den vill helst ha frisk, näringsrik mark och kanske passar inte Ölands klimat och jordar växten så bra. Blågull har endast påträffats tillfälligt på utkast och ett äldre fynd i en åkerren.

Tillfälligt utkommen.

Förvildad eller inkommen, tillfällig. Utgången.
Beläggen har samlats i miljöer som indikerar att de inte odlades på platsen.

Ofta odlad prydnadsväxt som växer naturligt i norra Sverige. Funnen kvarstående på ödetomter och förvildad i skogsbryn, på vägkanter och i restmarker. 

Årets frö av blågull kan gro på naken jord redan under hösten. Unga plantor och enstaka unga skott på äldre plantor övervintrar gröna. Blågull blommar från slutet av ekorrbärets till mjölkens tid. Både blå och vita blommor finns, de vita möjligen mest i närheten av nuvarande bebyggelse. Arten är mycket uthållig även i hög vegetation med till exempel hallon och hässlebrodd samt under träd, varför den ibland har uppfattats som spontan i Hälsingland. Alla våra fynd är dock från tomter, vägkanter och annan mark nära hus eller husgrunder. Andra gamla trädgårdsväxter finns ibland i närheten, som brandlilja eller borstnejlika. Längre norrut i Norrland anses blågull kunna vara spontan, men Lidberg och Lindström (2010) bedömer den överallt i Medelpad som kvarstående från odling. Vi har samma uppfattning.