blå bägarkrokus

Blå bägarkrokus är ursprunglig i södra Europa (Sicilien) och vidare österut till västra Asien (Iran). Den är främst funnen i vägkanter och kulturpåverkad gräsmark nära trädgårdar. På en lokal, ett hästbetat och stenigt hässle vid avtaget till ödebyn Hildeborg, Torslunda sn, förefaller arten vara bofast (Tyler 2012 a). I de flesta övriga fall rör det sig om tillfälliga förekomster och fynden är främst gjorda söder om Borgholm, nära västra respektive östra landsvägen.

Rotknölen hos blå bägarkrokus har ett speciellt utseende liksom hos den närstående bägarkrokus C. chrysanthus. Knölskalet är tunt, papperslikt och spricker nertill upp i ringar.

Kulturflykting, bofast.

Crocus chrysanthus – bägarkrokus
Förvildad, tillfällig. Odlad i en mångfald former i olika blomfärger. C. chrysanthus är rent guldgul på blommans insida; övriga former utgörs av C. biflorus eller trädgårdsformer med hybridursprung. Båda sprider sig gärna med frö i rabatter och gräsmattor, men detta är inte observerat i mer naturliga förhållanden. Ibland har de kommit ut med trädgårdsutkast. Johansson (1998) nämner svårigheter att skilja arterna åt i fält samt att inga fynd fram till dess hade rapporterats till Projekt Gotlands flora. Det förelåg då 15 uppgifter om ”Crocus flavus”, och några av dessa kan kanske ha refererat till fynd av C. chrysanthus.

Odlad prydnadsväxt från Sydosteuropa och Turkiet. Tillfälligt utkommen.

Flerårig prydnadsväxt, ursprungligen från östra Medelhavsområdet. Sprids med frön kring odlade bestånd och med knölarna i jord och avfall från trädgårdar och parker.