Katarina Stenman
Stärnö-Boön, Karlshamn 2022-07-03
Taxasida
bitterkrassing
Lepidium latifolium
L.
bitterkrassing är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.
Foto: Katarina Stenman
Översikt
Översikt
bitterkrassing är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.
Synonymer
- bitterkrassing
Taxonomi
Namn
Vetenskapligt namn
Lepidium latifolium
Vetenskapligt namn, fullständig form
Lepidium latifolium L.
Svenskt namn
bitterkrassing
icelandic
Strandperla
norwegianBokmal
strandkarse
norwegianNynorsk
strandkarse
Finskt namn
isokrassi
finlandSwedish
bitterkrassing
Danskt namn
Strand-karse
Foton
Thomas Gunnarsson
Gässie strandängar,Gässie,Vellinge 2017-06-29
Thomas Gunnarsson
Ar fiskehamn,Fleringe,Visby 2023-08-05
Thomas Gunnarsson
Sillgrund,Föra,Borgholm 2011-08-09
Katarina Stenman
Stärnö-Boön, Karlshamn 2022-07-03
Nycklar
Inga nycklar finns för detta taxon.
Floratexter
Ångermanlands flora
Mascher, J. W. 1990: Ångermanlands flora. [The flora of Ångermanland.] Lund.
Sannolikt tillfälligt införd. - 1 (1).
Atlas of North European vascular plants
Hultén & Fries 1986
981 Lepidium latifolium L.
This species originates from Europa and W. Asia from where it has spread widely, though locally, on seashores and waste places, for instance to N. America.
Närkes flora
Löfgren, L. 2013: Närkes flora.
Kryddväxt, en tid vildväxande vid Örebro (Bagge 1785). Ingen ytterligare uppgift om arten i Närke finns men den av Samzelius (ms 1758) ss. ”L. sativum Bitter-Krasse” namngivna, men felbestämda, växten i Ekeby och Örebro stämmer bättre in på bitterkrassing. Junell (1971) ansåg att Samzelius syftade på välsk krassing Cardaria draba ssp. draba, men möjligt är att både Samzelius och Bagge avsåg bitterkrassingen. Den uppträdde i så fall förvildad i Närke ungefär samtidigt med första svenska fövildningen (jfr Nordstedt 1920).
Blekinges Flora
Fröberg, L. (Red.) (2006). Blekinges Flora. Svenska Botaniska Föreningen.
Sannolikt gammal bofast art.
Floran i Skåne.
Tyler, T. m.fl. (red.) 2007. Floran i Skåne. Arterna och deras utbredning. Lund
Status: gammal och bofast.
Förändring och hot: ej statistiskt undersökt men uppgiven från betydligt färre rutor (ca 45) vid förra inventeringen och vid början av 1800-talet betraktad som sällsynt (Lilja 1838).
Förändring och hot: ej statistiskt undersökt men uppgiven från betydligt färre rutor (ca 45) vid förra inventeringen och vid början av 1800-talet betraktad som sällsynt (Lilja 1838).
Smålands flora
Edqvist, M. & Karlsson, T. (red.) 2007. Smålands flora
Bitterkrassing är i nutid endast påträffad i klippskärgården, där den växer bland block och i klippskrevor, men nästan enbart på de minsta öarna och skären. Tidigare förekomster i kulturmiljö i Kalmar Kalmar och Västervik Västervik kan bero på förvildning eller import med barlast.
Bitterkrassingens huvudutbredning omfattar sydöstra Europa och stora delar av Asien, men dessutom finns arten längs Europas västkust och i södra Östersjön. Den har tidigare odlats som kryddväxt (med användning som pepparrot), och den har förmodats vara införd till sina väst- och nordeuropeiska lokaler (t.ex. G. Samuelsson 1921). De nutida småländska växtplatsernas utseende och belägenhet tyder dock på att den är spontan (även om den i Oskarshamn Misterhult har använts som köksväxt fram till 1900-talets mitt, Rühling 1997). Sydöstliga arter med en liknande isolerad areal i Östersjön är klibbglim Silene viscosa och vejde Isatis tinctoria.
Funnen i 7 rutor; tidigare uppgifter från 8 rutor. Spridd inom två mindre områden i Oskarshamn Misterhult (se Rühling 1997). Därutöver bara en enda aktuell förekomst (Västervik Västrum Bussenäsudd på Västra Eknö, 6H6a 3836, funnen år 1998 av RK). – Troligen ursprunglig (jämför ovan).
Bitterkrassingens huvudutbredning omfattar sydöstra Europa och stora delar av Asien, men dessutom finns arten längs Europas västkust och i södra Östersjön. Den har tidigare odlats som kryddväxt (med användning som pepparrot), och den har förmodats vara införd till sina väst- och nordeuropeiska lokaler (t.ex. G. Samuelsson 1921). De nutida småländska växtplatsernas utseende och belägenhet tyder dock på att den är spontan (även om den i Oskarshamn Misterhult har använts som köksväxt fram till 1900-talets mitt, Rühling 1997). Sydöstliga arter med en liknande isolerad areal i Östersjön är klibbglim Silene viscosa och vejde Isatis tinctoria.
Funnen i 7 rutor; tidigare uppgifter från 8 rutor. Spridd inom två mindre områden i Oskarshamn Misterhult (se Rühling 1997). Därutöver bara en enda aktuell förekomst (Västervik Västrum Bussenäsudd på Västra Eknö, 6H6a 3836, funnen år 1998 av RK). – Troligen ursprunglig (jämför ovan).
Ölands flora
Andersson, U.B. & Gunnarsson, T. (red.). 2024.Ölands flora. SBF-förlag. Uppsala.
Bitterkrassing förekommer främst i sydöstra Europa och stora delar av Asien. Växten är troligen ursprunglig längs Östersjöns klippiga och grusiga stränder. Den odlades förr och roten användes som ersättning för pepparrot och senap (Hoffberg 1792). På dagens Öland förekommer den på grusiga havsstränder, gärna på driftvallen, och är där troligen ursprunglig.
Bitterkrassing är mycket ovanlig på Öland med en lokal i Sterner (1938) och nestorn själv, Rikard Sterner, såg den aldrig; i Sterner (1986) anges två lokaler. Växten har nyligen etablerat sig på den grusiga kusten på sydvästra Öland, Smedby sn, där den har förutsättningar att expandera ytterligare. På lokalen i Föra sn har den lång kontinuitet och återfanns efter nästan 200 år!
Gammal, bofast.
Gotlands flora
Johansson, B.G. & Petersson, J. (red.) 2016: Gotlands flora band 2. SBF-förlag, Uppsala.
Inkommen, bofast.
Inkommen med sjöfarten till öns hamnar. Rika förekomster i kalkgrus vid Arshamn i Fleringe och på Norderstrand i Visby; även funnen på en gräsmatta och på ruderatmark.
Bohusläns Flora
Blomgren, E. m.fl. (red.) 2011: Bohusläns flora. Föreningen Bohusläns Flora.
Förekommer längs kusten i södra Sverige. I Bohuslän är den tillfällig. Arten är dock bofast i norska Østfold och borde kunna upptäckas i vårt landskap.
Västergötlands flora
Bertilsson, A., Aronsson, L.-E., Bohlin, A. m.fl. 2002, 2003. Västergötlands flora. – SBF-förlaget, Lund.
Tillfällig, inhemsk vid havsstränder i södra och sydöstra Sverige.
Upplands flora
Jonsell, Lena (red.) 2010: Upplands flora. SBF-förlaget, Uppsala
Ursprunglig i Europa med ett antal förekomster i södra Sverige. Ej funnen efter 1990.
Gästriklands flora
Ståhl P., 2016 – SBF-förlaget, Uppsala.
Funnen i Gävle hamn 1913 (E Granbom i S).