Torbjorn Tyler
i odling i Brönnestad socken 2010-08-29
Taxasida
bitterfibbla
Picris hieracioides
L.
bitterfibbla är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.
Foto: Torbjorn Tyler
Översikt
Översikt
bitterfibbla är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.
Synonymer
- bitterfibbla
Taxonomi
Namn
Vetenskapligt namn
Picris hieracioides
Vetenskapligt namn, fullständig form
Picris hieracioides L.
Svenskt namn
bitterfibbla
norwegianBokmal
bitterblom
norwegianNynorsk
beiskeblom
Finskt namn
keltanokitkerö
finlandSwedish
bitterfibbla
Danskt namn
Ru bittermælk
Foton
Thomas Gunnarsson
Sandviks hamn norrut,Persnäs,Borgholm 2013-07-06
Thomas Gunnarsson
Källa gamla motorbana,Källa,Borgholm 2020-07-26
Thomas Gunnarsson
Källa gamla motorbana,Källa,Borgholm 2020-07-26
Patrik Engström
Hejdeby hällar 2020-07-02
Nycklar
Inga nycklar finns för detta taxon.
Floratexter
Ångermanlands flora
Mascher, J. W. 1990: Ångermanlands flora. [The flora of Ångermanland.] Lund.
Tillfällig på barlast. - 1 (1).
Hallands Flora
Georgson, K. et al. 1997: Hallands flora. [Flora of Halland.] Lund.
Bitterfibbla är en tvåårig, kalkgynnad växt som i Halland uppträtt tillfälligt på ruderatmark. Den är dock inte sedd i landskapet sedan 1914. Som bofast förekommer den främst i Skåne och på Gotland.
Blekinges Flora
Fröberg, L. (Red.) (2006). Blekinges Flora. Svenska Botaniska Föreningen.
Förmodligen gammal bofast art, nu utgången.
Atlas of North European vascular plants
Hultén & Fries 1986
1886 Picris hieracioides L.
This polymorphic species occurs in mast of Europe (except N) and through Asia (different taxa). In Fl. Eur. 4/1976, p. 317, five subspecies are distinguished with more or less well-defined ranges. Mast of the occurrences in Fennoscandia are adventive (subsp. hieracioides). Among the Asiatic taxa three subspecies are tentatively mapped, viz. subsp. kamtschatica (Ledeb.) Hult., subsp. japonica (Thunb.) Krylow and subsp. kaimaensis (Kitam.) Kitam. The species has been introduced into N. America, S. Asia, Australia and New Zealand.
Floran i Skåne.
Tyler, T. m.fl. (red.) 2007. Floran i Skåne. Arterna och deras utbredning. Lund
Status: gammal och bofast.
Förändring och hot: ej statistiskt undersökt men uppgiven från betydligt fler (37) rutor vid förra inventeringen och förefaller ha varit ännu något vanligare under 1800-talet.
Förändring och hot: ej statistiskt undersökt men uppgiven från betydligt fler (37) rutor vid förra inventeringen och förefaller ha varit ännu något vanligare under 1800-talet.
Smålands flora
Edqvist, M. & Karlsson, T. (red.) 2007. Smålands flora
Bitterfibbla har en stor europeisk utbredning och anses kunna vara spontan i Skåne (Hylander 1943), men betydligt vanligare är den som införd och naturaliserad på Gotland. I övrigt har den spridda och ofta tillfälliga förekomster i södra och mellersta Sverige. I Jönköping Gränna växte den med andra arter som kan antas ha kommit med gräsfrö från södra Frankrike (Hylander 1943); i Jönköping sågs den i en trädgård (Nordenstam ms 1919) och kan ha en liknande bakgrund. Till Mönsterås Mönsterås och Oskarshamn Döderhult har den transporterats med kalksten från Gotland till bruken i Mönsterås respektive Emsfors, och till Oskarshamn har den kommit med biltrafiken från Gotland – den växte nära gotlandsfärjornas tilläggsplats (Rühling 1997).
Funnen i 4 rutor; tidigare uppgifter från 4 rutor. – Sentida inkomling; bofast i Mönsterås Mönsterås och Oskarshamn Döderhult Påskallavik.
Funnen i 4 rutor; tidigare uppgifter från 4 rutor. – Sentida inkomling; bofast i Mönsterås Mönsterås och Oskarshamn Döderhult Påskallavik.
Ölands flora
Andersson, U.B. & Gunnarsson, T. (red.). 2024.Ölands flora. SBF-förlag. Uppsala.
Bitterfibbla förekommer i en stor del av Europa förutom längst uppe i norr. Växten är känd sedan länge i Skåne med första fynd publicerat 1744 men den bedöms ha minskat i landskapet under 1900-talet (Tyler m.fl. 2007). Idag är bitterfibbla vanlig främst på Gotland dit den troligen inkommit under 1800-talet med sjöfarten och sedan expanderat snabbt. Även ett stråk mellan Stockholm norrut till Uppsala hyser en hel del fynd. Det var därför inte direkt överraskande när bitterfibbla 2011 hittades på Öland.
Bitterfibbla noterades första gången nära stenindustrin strax norr om Sandvik, Persnäs sn. Troligen har den inkommit via transporter av kalkstensplattor från Gotland. Växten visade sig vid eftersökning vara spridd i området runt Sandvik. Därefter är ytterligare några fynd gjorda på Öland varav det ena i en högörtäng sticker ut vad gäller miljöval. Bitterfibbla föredrar öppen, torr och kalkrik mark och har stora möjligheter att sprida sig över delar av norra Öland, främst längs den västra så kallade stenkusten. Med tanke på spridning runt Sandvik bedöms den bofast i landskapet.
Sent inkommen, bofast.
Gotlands flora
Johansson, B.G. & Petersson, J. (red.) 2016: Gotlands flora band 2. SBF-förlag, Uppsala.
Inkommen, bofast.
Öppen, torr, företrädesvis kulturpåverkad miljö på kalk: framför allt vägkanter, körvägar, ruderatmark, åker- och dikesrenar; även utkommen i mer naturlig miljö (mest på norra Gotland); gräsmark, alvar, steniga strandvallar, kalkhällar och hällmarkstallskog. Fynd under slutet av 1800-talet (16 st.) gjordes i hamnar och på åkrar, varför introduktionen till Gotland kan ha skett med sjöfart och med utsäde. Arten expanderade starkt under 1900-talet, och den har setts på nya växtplatser även under de senaste åren. Numera har bitterfibbla påträffats på större delen av Gotland, men den har luckor på södra Gotland. Att bitterfibbla numera är allmän framgår även av andelen provrutor med arten.
Västergötlands flora
Bertilsson, A., Aronsson, L.-E., Bohlin, A. m.fl. 2002, 2003. Västergötlands flora. – SBF-förlaget, Lund.
Tillfällig, finns i större delen av Europa, etablerad i Skåne och på Gotland. Ej funnen under inventeringen.
Sörmlands flora
Rydberg, H. & Wanntorp, H.-E. 2001: Sörmlands flora. Botaniska Sällskapet i Stockholm.
Bitterfibblan är funnen några gånger som tillfälligt inkommen på ruderatmark, särskilt på kvarnavfall.
Upplands flora
Jonsell, Lena (red.) 2010: Upplands flora. SBF-förlaget, Uppsala
Bitterfibbla är vanlig på Skohalvön och de närmaste omgivningarna, därutöver har den mest spridda förekomster; sällsynt i Uppland som helhet med svensk nordgräns i landskapet, men är säkert på spridning norrut. 38 kartblad, 61 kvadranter.
Almq. Adventiv, möjligen bofast.
Bitterfibbla förekommer i gräsmarker, på vägkanter och skräpmarker.
Mycket tyder på att bitterfibbla ökar inom de områden där den tidigare varit känd och att den även uppträder på nya lokaler.
Almq. Adventiv, möjligen bofast.
Bitterfibbla förekommer i gräsmarker, på vägkanter och skräpmarker.
Mycket tyder på att bitterfibbla ökar inom de områden där den tidigare varit känd och att den även uppträder på nya lokaler.
Gästriklands flora
Ståhl P., 2016 – SBF-förlaget, Uppsala.
Tillfälligt inkommen. Gä, hamnen 1905*15 (Dahlstedt 1916); Fredriksskans 1920 (Ahlner 1929).