bergbräken

Uppgiften är inte bekräftad med belägg. Det får därför anses osäkert om arten påträffats i Ångermanland.

37 Thelypteris limbosperma (All.) H. P. Fuchs

Syn.: int. al. Dryopteris oreopteris (Ehrh.) Maxon, Lastrea limbosperma (All.) Holub

This widespread but strikingly uniform species belongs to the circumpolar plants (Hultén, Circumpol. I, p. 152 and map 144). Cf. also Meusel et al. 1965, map p. 17.

Bergbräken är sannolikt ursprunglig i bäckraviner och små, till synes orörda vitmosskärr i både lov- och barrskog. Den är emellertid kulturgynnad och de vanligaste växtplatserna är vägdiken i skogstrakter samt gräsbevuxna skogsvägar och körspår, där den ofta växer tillsammans med kambräken Blechnum spicant och majbräken Athyrium filix-femina. Arten är ibland beståndsbildande på halvskuggiga lokaler med rörligt markvatten.

Före 1979 var bergbräken i Halland endast känd från Hallandsåsen samt en lokal i Eldsberga och en i Enslöv. Att arten under inventeringen hittats på nya växtplatser även långt norrut beror nog främst på att den tidigare varit förbisedd, men ganska många nyfynd med unga exemplar tyder på att den också är under spridning.

Bergbraken är inte hotad i Halland, men eftersom arten är mycket sällsynt i landet som helhet, bör förekomster i orörd vegetation skyddas mot kalavverkning, granplantering och dikning.

Förmodligen gammal bofast art.

Thelypteris limbosperma
På primärlokalen rörde det sig tydligen om ett enda exemplar; alla gröna delar togs och upptäckaren kunde inte återfinna den åren därpå (Zetterstedt 1878a, 1879). Biotopen var barrskog, troligen något fuktig eftersom arten växte i närheten av hultbräken Phegopteris connectilis. Detta område av kronoparken verkar ha varit starkt kulturpåverkat, eftersom Zetterstedt (1878a) talar om ´diken och grafvar´ när han beskriver mossfloran där. På den andra kända lokalen, i Svarttorp, fanns det också bara ett exemplar. Det växte vid en brukningsväg i en rik granskogssluttning men blev sönderkört vid en avverkning samma år som det upptäcktes och har senare sökts förgäves.

Bergbräken är en starkt västlig art som gynnas av hög luftfuktighet, milda vintrar och svala somrar (Odland 1987). Den är ursprunglig i Halland, Skåne, västligaste Blekinge, Bohuslän och västra Jämtland. I Halland är den under spridning och ses oftast utmed skogsvägar och i körspår (Georgson m.fl. 1997); i sydligaste Västergötland har den nyligen upptäckts på ett par sådana lokaler (Aronsson 1998). Arten har i mellersta Halland setts helt nära Smålandsgränsen, och fler lokaler, kanske också mera permanenta, borde gå att finna längst i väster, särskilt från Ljungby Lidhult norrut till Gislaved Gryteryd.

Bergbräken är under senare år funnen på flera lokaler, dels i södra och mellersta delen av landskapet dels längst i norr. Den växer på fuktig, ofta störd skogsmark utefter traktorspår, stigar och diken, gärna i sällskap med kambräken. Närmast förekommer den i Halland och västra Västergötland, där den upptäckts efter 1980. Bergbräken är säkerligen spontant inkommen och på spridning, som det verkar söderifrån. Många av fynden i mellersta delen av landskapet består av ganska späda plantor. Lokalerna i Strömstad kan möjligen vara äldre och hänga ihop med den norska utbredningen.