benved

1296 Euonymus europaeus L.

This mainly European species is often cultivated, also beyond the limit of its natura! occurrence (for instance in N. America) and has sometimes escaped. Cf. also Meusel et al. 1978, map p. 275.

Benved är ursprunglig men odlas också som prydnadsväxt och förvildas lätt. Arten är en buske eller ett mindre träd som växer på mullrik mark i ädellövskogar, lövlundar och bryn. En klippavsats i bergbrant mot väg är exempel på en udda växtplats.

Giftig läke- och prydnadsbuske, vildväxande i Sverige sedan 1700-talet, förvildad från odling på ett 30-tal lokaler i Närke. Den växer på ödetomter, i parkrester, alléer, tomtnära bryn och utkast etc.

Gammal bofast art.

2; Mälarområdet: Rytterne Åholmen (WALLD. 1955) – (MALMSTRÖM 1969: bebyggelseområdet samt i parklundens blockfattiga delar). Mycket länge kvarstående, planterad under 1700-talet (REUTERHOLM 1796). - Nedre Bergslagen: Nora N Kyrkberget, lunddelen i S, på två ställen manshöga telningar, omgivna av upp till 10 m² stora, krypande skottmattor 1980(!, UPS). Kanske återstoden av plantering, företagen omkring 1930. Kan möjligen ha kommit (senare) med trädgårdsavfall. I lunden talrika trädgårdstippar.

I vårt land är benved ursprunglig åtminstone i Skåne, Blekinge och Halland samt på Öland. Där växer den på mullrik mark i ädellövskog, lundar och bryn och bildar ofta stora bestånd genom krypande och rotslående skott. Den odlas också, åtminstone sedan 1700-talet, som prydnadsväxt på grund av sina dekorativa, mörkrosa fröhus, från vilka de orangefärgade fröna hänger ner i fina trådar. I Småland påträffas arten framför allt som odlingsrest på ödetorp och i ödeträdgårdar, men den växer även som fågelspridd i snår kring gårdar, på vägkanter, åkerrenar, åkerholmar och i skogsbryn. Den förekommer även i beteshagar, dungar och snåriga backar samt någon enstaka gång i mera naturlig miljö på stränder, i fuktig skogsmark eller i raviner. I de flesta fall rör det sig om enstaka plantor.

Avsaknaden av mönster i utbredning och ekologiskt uppträdande liksom den i regel sparsamma förekomsten kontrasterar mot förhållandena i landets sydligaste provinser, där arten rimligen är ursprunglig.

Benved växer på torr–frisk, kalkrik mark i glesare skogar, bryn, vägkanter, åkerrenar och igenväxande ängsmark. Den är funnen i ädellövskog, hässlen, tallskog, blandskog och sumpskog. Även ruderatmarker som stenbrott, grustag och stenrösen kan hysa benved. Sällsynt är den funnen i karst och vid ett tillfälle på tuvor i ett rikkärr.

Utbredningen är koncentrerad till Mittlandet där benved är en av de vanligaste och viktigaste buskarna och där den ibland kan nå ansenliga dimensioner. Dessa "benvedsträd" kan hysa ovanliga lavar. Benved är numera spridd över större delen av ön och funnen i samtliga socknar, även Segerstad, där Sterner (1938) inte noterade den. Den förbuskning som skett av landskapet har gynnat arten även om det fortfarande är något glest med fynd på Stora Alvaret och sydöstra Öland.

Gammal, bofast.

Ursprunglig, även förvildad.
Bryn och gläntor i skogar, på vägkanter, samt i buskridåer, åkanter och vätkanter. Även spridd från odling, nära gårdar och soptippar (se Johansson & Larsson 1997). En mycket rik lokal finns runt Rövätar i Kallgatburgs naturreservat i Hejnum. Johansson (1897) ansåg benved vara sällsynt och angav 13 lokaler. Arten har nu troligen samma frekvens i naturlig miljö, men har dessutom spritt sig från odlade träd och buskar.

Benved är odlad och funnen kvarstående eller förvildad, förmodligen fågelspridd, men kan möjligen vara inhemsk på någon lokal vid kusten. Framför allt på Säby ö i Stenkyrka på Tjörn växer arten på ett sätt som tyder på detta. Benved växer i lövskog och skogsbryn, i hällmark, på ödetomter och kyrkogårdar samt vägkanter och tippar. Intill klosterruinen i Dragsmark står ett antal gamla, knotiga träd planterade som en häck utefter kyrkogårdsmuren. Säkert är det samma träd som von Düben såg 1841, men det är knappast troligt att de härstammar från munkarnas tid. Enligt en kyrkogårdsanställd är benveden ”svår på att sprida sig” och dyker hela tiden upp på nya platser på och i närheten av kyrkogården.

Benveden är i Sörmland enbart odlad och förvildad. Den planterades, särskilt i äldre tid, ofta i parker och trädgårdar och på några ställen är den kvarstående eller kortspridd med frö. Vid Säby gård i Aspö finns en urgammal allé av benvedsträd förmodligen planterad för flera hundra år sedan (Malmström 1939).

Europa, västra Asien. I Sverige i Götaland.