bankrassing

Av Almquist (1957) på utbredningskarta markerad från Dals-Ed, Köpmannebro och NV om Köpmannebro. Felbestämt material från Dals-Ed har upptäckts i UPS (är L. neglectum). Det är mig obekant om det är denna uppgift som återkommer hos Almquist eller om han själv sett arten där. Från de två andra lokalerna har jag ej funnit belägg eller uppgifter i annan litteratur.

Endast ett fynd. Vemdalen: 1 km S om kyrkan vid vägen mot Sveg (17E 5a 2- 0-, 425 m, 1971, BD i UPS, det. Sven Snogerup 1980). Arten har förmodligen inkommit med gräsfrö.

979 Lepidium densiflorum Schrad.

This widespread species originates from N. America (including var. bourgeauanum [Thell.] Hitchc. In western N. America). It has been introduced into Europe and spread over W., C. and partly N. Europe, occurring occasionally in several places. Its occurrence is partly incompletely known. The closely related L. apetalum Willd. in C. and E. Asia is also mapped. Cf. also Meusel et al. 1965, map p. 178.

Nordamerikansk art, vildväxande i Sverige sedan 1880-talet, i Närke troligen inkommen och spridd längs järnvägen och sedan 1910-talet registrerad på några få lokaler vart årtionde.

Tillfälligt inkommen, förmodligen med sjöfarten.

Bankrassing är en sent inkommen, kulturberoende art som liknar gat- och rundkrassing. Den växer på torr, grusig/sandig, glesbevuxen och starkt kulturpåverkad mark. De flesta växtplatserna finns på järnvägs- och hamnområden men några gånger har den också hittats på kulturpåverkade strandhedar vid havet.

Bankrassingen härstammar från Amerika och kom till Sverige under slutet av 1880-talet – sannolikt till barlastplatser och med säd till kvarnar. Senare har den huvudsakliga spridningen ägt rum längs järnvägar (Neuman & Ahlfvengren 1901, Hylander 1971).

Bankrassing har liknande biologi som gatkras­sing men är i motsats till den en sen invandrare som spritt sig i landskapet huvudsakligen under 1900-talet. Den förekommer främst på järnvägs­stationer och stadsgator, någon gång på skräpplatser.

Ursprunglig i Nordamerika, i Sverige upp till Norr­lands kusttrakter.

Förr tillfälligt införd med barlast och på annat sätt, på en lokal åtminstone ett drygt decennium fortlevande i nipmiljö, senare spridd utmed järnvägsnätet och etablerad på bangårdar (jfr Almquist 1957), någon gång insådd på vägkant. - 9 (9).

39; tämligen sällsynt men till synes varaktig i hela området. Utbredningstyp: U.

Status: på okänt sätt inkommen adventivväxt som, även om den sällan blir långvarig på enskilda lokaler, sprider sig villigt med frö och därigenom bör betraktas som bofast i landskapet. Först uppgiven 1887 från Hässleholm (RWal det. SSp i LD).
Förändring och hot: ej statistiskt undersökt men uppgiven från mångdubbelt fler rutor (ca 40) vid förra inventeringen.
Kommentar: B, granskare SSp.

Bankrassing härstammar från Nordamerika. I Sverige är den starkt förknippad med järnvägsnätet och växer på banvallar, bangårdar och torr, sandig ruderatmark. Det finns några fynd från Öland i liknande miljöer och på ett par lokaler har den längre kontinuitet.

Bankrassing liknar gatkrassing Lepidium ruderale men saknar den typiska krasseliknande lukten.

Inkommen, förr bofast, numera utgången.

Inkommen, tillfällig. 
Tillfälliga fynd vid vägkant, sandgrop, soptipp, järnvägsstation och hamn. Den senare miljön kan visa på att arten kan ha inkommit till ön (bl.a.) med sjöfart.

Bankrassing är inkommen från Nordamerika och starkt bunden till järnvägsnätet, funnen på bangårdar, banvallar och stationsområden, vilket klart framgår av den äldre kartan, som visar sträckningen av järnvägen mellan Göteborg och Strömstad. Arten har minskat kraftigt.

Bankrassing är ettårig och fröförökad, med i Hälsingland nyckfullt uppträdande. Den kan finnas i stor mängd ett eller ett fåtal år men därefter vara borta. På lokalen på Björnnäsudden i Hanebo har den dock observerats varje år under en lång följd av år. Den tycks där gynnas av starkt markslitage intill en rastplats vid stranden. Beroende på lokalens karaktär och vädret kan blomningen inträffa tidigt eller sent, men den bildar vanligen oerhörda mängder blommor i en gradvis tillväxande blomställning och har därför en utdragen blomningstid. Man kan se den överblommad i linneans tid men också blommande efter lövfällning och de första frosterna.