bågstarr

436 Carex maritima Gunn.

Syn.: C. incurva Lightf.

This arctic-subarctic and high mountain species has a wide but disjunct distribution in Eurasia, N. and S. America (from NW. Argentina and N. Chile to Tierra del Fuego), thus being a bipolar plant (Du Rietz in Acta phyt. Suec. 13/1940, p. 218). It belongs also to the circumpolar plants (Hultén, Circumpol. I, p. 48 and map 41).

Bågstarr är ursprunglig på havsstränder. Denna lågvuxna starr med sina oftast bakböjda strån och rundade axsamling i toppen, växer på sandig/grusig, glesbevuxen mark vid havet och, åtminstone förr, även på havsstrandängar.

Bågstarren har funnits på flera platser utmed kusten i södra Halland och på Onsalahalvön. I den södra delen började arten minska redan i slutet av 1800-talet och i dag letar vi förgäves efter den. Fries (1819) anger att arten förekommer ymnigt på sandiga havsstränder vid Halmstad, Trönninge etc. Neuman (1884) konstaterar: ”bågstarren tyckes försvinna mer och mer. Vid Halmstad sökes den förgäves, sedan Nissans östra strand blifvit planerad. Vid Trönninge strand förekommer den sparsamt; likaledes på Skummeslöfs strand n. om Stensåns utlopp. På andra sidan om Halmstad har jag funnit den dels i Eketånga, der förr gamla badhuset stod, dels vid ‘Tjufhålan', men överallt i ringa mängd. Dessa fyra lokaler äro de enda i södra Halland, på hvilka ifrågavarande ört - mig veterligen – förekommer och på ingendera är den utbredd öfver större yta än 1 à 2 m. Örten bör således anses såsom en af södra Hallands rarare växter!” Den senaste uppgiften om bågstarr i södra Halland finns hos Wiger (1950) som uppger arten från Trönninge Fylleåns utlopp på 1920-30-talen.

Arten finns närmast på Bjärehalvön i nordvästra Skåne samt i Bohuslän. Dessutom finns den längs hela norska kusten samt sällsynt i fjälltrakterna i både Sverige och Norge.

Bågstarr växer på frisk till torr, oftast sandig mark med glest växttäcke nära havet. Den är konkurrenssvag och starkt betesgynnad, men tål kraftiga störningar i form av tramp och annat slitage. Flera av de individrikaste lokalerna finns på frekventerade badstränder, stigar och på grusade motionsspår. På fuktigare, ängsartad mark är arten beroende av bete och försvinner, när hävden upphör, vilket förmodligen förklarar tillbakagången vid kusten i söder.

Ursprunglig, växer i glesa bestånd från krypande jordstammar på sandiga, grusiga havsstränder med gles vegetation. Konkurrenssvag; har minskat kraftigt, kanske beroende på upphörande bete och igenväxning. Flera lokaler har också exploaterats.
Mycket sällsynt. 2 lokaler i 2 rutor.