backtrav

Gammal bofast art.

Allmän-tämligen allmän.

909 Arabidopsis thaliana (L.) Heynh.

This species probably originates from parts of Europe and W. Asia. Then it is widely spread, for instance to C. and S. Africa, E. Asia, N. America, Australia and New Zealand. Cf. also Meusel et al. 1965, map p. 193.

Backtrav är ursprunglig men starkt kulturgynnad. Den konkurrenssvaga och ljuskrävande arten växer på torra, lätta jordar med glest eller obefintligt fältskikt. I någorlunda naturliga miljöer växer den på hällmarker och sandiga/grusiga havsstränder. Vanligast är den emellertid i gropar och på slänter i betesmarker, i åkerkanter och grustag samt på åkervägar, vägkanter, banvallar, jordupplag och nyplanerad mark.

Backtraven är en höstgroende, konkurrenssvag ett ­årig växt. Den förekommer särskilt ofta i tunn mylla på markhällar, särskilt gärna på kalkberg. Den är också vanlig på blottad jord i hagmarkernas torraste delar, gärna på bon av svarta tuvmyran. Arten växer också ofta i vägskärningar, på järnvägsstationer och på annan väldränerad, torr skräpmark. Den före­kommer även ibland på sandig åkermark.

Europa, Asien, Nordafrika. I Sverige upp till mel­lersta Norrland.

I huvudsak mineraljordsväxt, allm. på Närkeslätten, f.ö. av lägre frekvens. I naturlig vegetation sedd på skogshällar och kalkberg, f.ö. vid bl.a. markhällar, järnvägsområden, och trädgårdsland. De rikaste bestånden finns på unga sandjordsträdor.

Allmän på Mälarslätten; f.ö. spridd-tämligen sällsynt. Gynnad av SÖ Västmanlands kontinentala temperaturklimat och den i detta område goda tillgången på lämpliga ståndorter (örtbackar, markhällar). I varmt läge och på kalkrik mark härdig i hela området. Utbredningstyp: S1.

Först uppgiven av Danielsson (1981): Tännäs: Röstbergets stugområde (17C 8g 0- 3-, 1980, BD i UPS). Lokalen ligger på 690 m. Samma år påträffades en annan för landskapet ny art i detta område: nejlikrot Geum urbanum. Backtraven sågs endast 1980, medan nejlikroten fanns kvar ännu 1987 men inte 1991. Arterna kom troligen in med jord eller grus söderifrån.

Ytterligare ett fynd rapporteras av LS: Sveg: mellan Hundsjön och Hundsjövallen (16E 2g 3- 3-, ca 1987).

Sydväxtberg på klipphyllor och solöppna rasbranter, torrängsbackar och hällmarker med bara grusfläckar och tunn vittringsjord. Även i betad torrängsmiljö och andra kulturskapade ståndorter såsom grusiga vägslänter och kyrkogårdsmurar. Diabasgynnad. - 78 (26).

Backtrav växer på torr, sandig, på Öland något kalkfattigare mark och är ursprunglig på havsstränder och i sandgräshedar. Vanligast är backtrav på betade, sandiga torrängar med glesare växttäcke och den gynnas när röjningar sker av betesmarken. Olika ruderatmarker står för ca 1/4 av fynden såsom jordhögar, gamla sandtag, grusplaner och stenbrott. Ungefär lika vanlig är backtrav i sandiga åkrar och trädor. Ibland är växten funnen i vägkanter, glesare skogar, på sandstränder och gamla banvallar.

Backtrav är vanligast på västra Öland, söder om Borgholm. På sydöstra delen av ön är den fortfarande sällsynt även om den idag noterats från både Segerstad och Ås sn. På Stora Alvaret är den ovanlig; där växer backtrav främst i gamla horvor, på skräphögar och sällsynt i betade torrängar med enbuskar. Norr om Borgholm blir det glesare med fynden med undantag längst uppe i norr, Böda och Högby sn, där backtrav återigen är mer frekvent. Jämfört med Sterner (1938) ses en antydd ökning i statistiska analyser (Telfer).

Backtrav är en av forskarvärldens favoriter och brukar kallas "växternas bananfluga". Dess arvsmassa är relativt enkel med få kromosomer (2n = 10). Detta har medfört att forskarna ganska smärtfritt kunnat läsa av arvsmassan och undersöka genernas funktion. Växten är dessutom lätt att odla, växer snabbt och har en god produktion av frön.

Gammal, bofast.

Ursprunglig.
Öppen, torr mark, gärna med blottad jord: sandmark, alvar och hällmark med tunt jord- eller sandlager med gles växtlighet, betesmark; även trädgårdar, jordhögar, sandtuvor uppbyggda av myror och i mosskuddar. Johansson (1897) beskrev arten som ”På sandområdena allest.; eljes h. o. d.”, från Sundre till Gotska Sandön, Fårö. Johanssons uppgifter stämmer delvis med dagens, men arten minskade nog något under 1900-talet, möjligen beroende på minskad förekomst av blottad sand och jord efter upphört bete på utmarkerna.

Backtrav växer torrt till friskt och exponerat på sandig eller grusig mark med gles växtlighet i hällmarker och på torrbackar samt på tunt jordtäcke på klipphyllor och åkerholmar. Där ser man den ofta tillsammans med andra tidiga vårblommor som nagelört och vårarv. Den förekommer också på markblottor i betesmarker, på vägkanter, banvallar och grusplaner.

Backtravens frön kan troligen vila länge i fröbanken. Exempel på hur fröna kan uppväckas är när de gror uppe på en jordstack byggd av svarta myror. Fröna gror vanligen på hösten och bildar en till marken tryckt rosett som övervintrar. I dess centrum sitter anlagen till blomställningen. Arten börjar blomma i skogsstjärnans tid och kan ha mogen frukt i ekorrbärets eller linneans tid. Blomningsförloppet är kort under en torr vår och försommar, men kan dras ut till ljungens eller lingonens tid om vädret är vått. Bladrosetten är ofta halvvissen redan under blomningen och saknas helt på plantor som har gått i frukt.