Taxasida

backtrav

Arabidopsis thaliana

(L.) Heynh.

backtrav är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

Foto: Torbjorn Tyler
Översikt
Översikt

backtrav är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

Synonymer
  • backtrav
Taxonomi
Namn
Vetenskapligt namn
Arabidopsis thaliana
Vetenskapligt namn, fullständig form
Arabidopsis thaliana (L.) Heynh.
Svenskt namn
backtrav
norwegianBokmal
vårskrinneblom
norwegianNynorsk
vårskrinneblom
Finskt namn
lituruoho
finlandSwedish
backtrav
Danskt namn
Almindelig gåsemad
Foton
Torbjorn Tyler
Brönnestad socken, i odling 2011-05-10
Patrik Engström
Färingsö 2024-05-04
Anders Delin
Kulgatan, Järbo 2010-05-17
Anders Delin
Sjuberget, Alfta 2011-04-14
Anders Delin
Kulgatan, Järbo 2010-05-27
Nycklar

Inga nycklar finns för detta taxon.

Floratexter

Blekinges Flora

Fröberg, L. (Red.) (2006). Blekinges Flora. Svenska Botaniska Föreningen.

Gammal bofast art.

Flora över Dal

Andersson, P.-A. 1981 02 15: Flora över Dal. Kärlväxternas utbredning i Dalsland. [The flora of Dalsland.] Stockholm.

Allmän-tämligen allmän.

Atlas of North European vascular plants

Hultén & Fries 1986

909 Arabidopsis thaliana (L.) Heynh.

This species probably originates from parts of Europe and W. Asia. Then it is widely spread, for instance to C. and S. Africa, E. Asia, N. America, Australia and New Zealand. Cf. also Meusel et al. 1965, map p. 193.

Hallands Flora

Georgson, K. et al. 1997: Hallands flora. [Flora of Halland.] Lund.

Backtrav är ursprunglig men starkt kulturgynnad. Den konkurrenssvaga och ljuskrävande arten växer på torra, lätta jordar med glest eller obefintligt fältskikt. I någorlunda naturliga miljöer växer den på hällmarker och sandiga/grusiga havsstränder. Vanligast är den emellertid i gropar och på slänter i betesmarker, i åkerkanter och grustag samt på åkervägar, vägkanter, banvallar, jordupplag och nyplanerad mark.

Sörmlands flora

Rydberg, H. & Wanntorp, H.-E. 2001: Sörmlands flora. Botaniska Sällskapet i Stockholm.

Backtraven är en höstgroende, konkurrenssvag ett ­årig växt. Den förekommer särskilt ofta i tunn mylla på markhällar, särskilt gärna på kalkberg. Den är också vanlig på blottad jord i hagmarkernas torraste delar, gärna på bon av svarta tuvmyran. Arten växer också ofta i vägskärningar, på järnvägsstationer och på annan väldränerad, torr skräpmark. Den före­kommer även ibland på sandig åkermark.

Europa, Asien, Nordafrika. I Sverige upp till mel­lersta Norrland.

Närkes flora

Löfgren, L. 2013: Närkes flora.

I huvudsak mineraljordsväxt, allm. på Närkeslätten, f.ö. av lägre frekvens. I naturlig vegetation sedd på skogshällar och kalkberg, f.ö. vid bl.a. markhällar, järnvägsområden, och trädgårdsland. De rikaste bestånden finns på unga sandjordsträdor.

Västmanlands Flora

Malmgren, U. 1982 05 19: Västmanlands flora. [The flora of Västmanland.] Stockholm.

Allmän på Mälarslätten; f.ö. spridd-tämligen sällsynt. Gynnad av SÖ Västmanlands kontinentala temperaturklimat och den i detta område goda tillgången på lämpliga ståndorter (örtbackar, markhällar). I varmt läge och på kalkrik mark härdig i hela området. Utbredningstyp: S1.

Härjedalens kärlväxtflora

Danielsson, B. 1994: Härjedalens kärlväxtflora. [The vascular plants of Härjedalen.] Lund. ISBN 91-971255-9-8.

Först uppgiven av Danielsson (1981): Tännäs: Röstbergets stugområde (17C 8g 0- 3-, 1980, BD i UPS). Lokalen ligger på 690 m. Samma år påträffades en annan för landskapet ny art i detta område: nejlikrot Geum urbanum. Backtraven sågs endast 1980, medan nejlikroten fanns kvar ännu 1987 men inte 1991. Arterna kom troligen in med jord eller grus söderifrån.

Ytterligare ett fynd rapporteras av LS: Sveg: mellan Hundsjön och Hundsjövallen (16E 2g 3- 3-, ca 1987).

Ångermanlands flora

Mascher, J. W. 1990: Ångermanlands flora. [The flora of Ångermanland.] Lund.

Sydväxtberg på klipphyllor och solöppna rasbranter, torrängsbackar och hällmarker med bara grusfläckar och tunn vittringsjord. Även i betad torrängsmiljö och andra kulturskapade ståndorter såsom grusiga vägslänter och kyrkogårdsmurar. Diabasgynnad. - 78 (26).

Floran i Skåne.

Tyler, T. m.fl. (red.) 2007. Floran i Skåne. Arterna och deras utbredning. Lund
(Arabis thaliana)
Status: gammal och bofast.
Förändring och hot: ökning med 16–30 %.

Smålands flora

Edqvist, M. & Karlsson, T. (red.) 2007. Smålands flora
Arabis thaliana
Backtrav växer öppet på torr, sandig eller grusig jord. På hällmarker, grusåsar och backar finner man den tillsammans med t.ex. vårarv Cerastium semidecandrum, nagelört Erophila verna, backförgätmigej Myosotis ramosissima och vårveronika Veronica verna. Arten är mycket konkurrenssvag och väljer därför gärna markblottor och myrtuvor. På havsstränder kan man finna den i driftrandens övre del. Den återfinns också på åkrar och på små markhällar i betesmarker, i grustag och skärningar samt på vägkanter, banvallar, grusplaner och utfyllnadsmark.
Funnen i 1358 rutor; tidigare uppgifter från 204 rutor. Mycket vanlig, dock med uttunning längst i väster. – Troligen ursprunglig åtminstone i klippskärgården.

Ölands flora

Andersson, U.B. & Gunnarsson, T. (red.). 2024.Ölands flora. SBF-förlag. Uppsala.

Backtrav växer på torr, sandig, på Öland något kalkfattigare mark och är ursprunglig på havsstränder och i sandgräshedar. Vanligast är backtrav på betade, sandiga torrängar med glesare växttäcke och den gynnas när röjningar sker av betesmarken. Olika ruderatmarker står för ca 1/4 av fynden såsom jordhögar, gamla sandtag, grusplaner och stenbrott. Ungefär lika vanlig är backtrav i sandiga åkrar och trädor. Ibland är växten funnen i vägkanter, glesare skogar, på sandstränder och gamla banvallar.

Backtrav är vanligast på västra Öland, söder om Borgholm. På sydöstra delen av ön är den fortfarande sällsynt även om den idag noterats från både Segerstad och Ås sn. På Stora Alvaret är den ovanlig; där växer backtrav främst i gamla horvor, på skräphögar och sällsynt i betade torrängar med enbuskar. Norr om Borgholm blir det glesare med fynden med undantag längst uppe i norr, Böda och Högby sn, där backtrav återigen är mer frekvent. Jämfört med Sterner (1938) ses en antydd ökning i statistiska analyser (Telfer).

Backtrav är en av forskarvärldens favoriter och brukar kallas "växternas bananfluga". Dess arvsmassa är relativt enkel med få kromosomer (2n = 10). Detta har medfört att forskarna ganska smärtfritt kunnat läsa av arvsmassan och undersöka genernas funktion. Växten är dessutom lätt att odla, växer snabbt och har en god produktion av frön.

Gammal, bofast.

Gotlands flora

Johansson, B.G. & Petersson, J. (red.) 2016: Gotlands flora band 2. SBF-förlag, Uppsala.

Ursprunglig.
Öppen, torr mark, gärna med blottad jord: sandmark, alvar och hällmark med tunt jord- eller sandlager med gles växtlighet, betesmark; även trädgårdar, jordhögar, sandtuvor uppbyggda av myror och i mosskuddar. Johansson (1897) beskrev arten som ”På sandområdena allest.; eljes h. o. d.”, från Sundre till Gotska Sandön, Fårö. Johanssons uppgifter stämmer delvis med dagens, men arten minskade nog något under 1900-talet, möjligen beroende på minskad förekomst av blottad sand och jord efter upphört bete på utmarkerna.

Bohusläns Flora

Blomgren, E. m.fl. (red.) 2011: Bohusläns flora. Föreningen Bohusläns Flora.

Backtrav växer torrt till friskt och exponerat på sandig eller grusig mark med gles växtlighet i hällmarker och på torrbackar samt på tunt jordtäcke på klipphyllor och åkerholmar. Där ser man den ofta tillsammans med andra tidiga vårblommor som nagelört och vårarv. Den förekommer också på markblottor i betesmarker, på vägkanter, banvallar och grusplaner.

Västergötlands flora

Bertilsson, A., Aronsson, L.-E., Bohlin, A. m.fl. 2002, 2003. Västergötlands flora. – SBF-förlaget, Lund.
Ursprunglig, växer i torra betesmarker, på hällmarker och på sandiga åkrar, även på vägkanter och annan kulturmark. Vanlig i hela landskapet. 643 rutor (77 %).

Upplands flora

Jonsell, Lena (red.) 2010: Upplands flora. SBF-förlaget, Uppsala
Allmän i Uppland som helhet, men ovanlig i nordväst. 597 kartblad, 1660 kvadranter.
Almq. Allmän, men spridd–tämligen allmän i norr och nordväst; i yttre skärgården tämligen allmän.
Backtrav förekommer på öppen mark på torrbackar, kring hällar i jordbrukslandskapet och i allehanda kulturmiljöer såsom vägkanter, sandplaner, järnvägsbankar, trädesåkrar och skräpmarker.

Gästriklands flora

Ståhl P., 2016 – SBF-förlaget, Uppsala.
Backtrav är en ursprunglig men kulturgynnad art. Den beskrivs som tämligen allmän i Gävletraktens växter 1848 och 1863. Den ökande näringsbelastningen och igenväxningen av naturliga fodermarker i odlingslandskapet gör att arten troligen minskar.
De vanligaste följeväxterna är sandnarv (32%), vårförgätmigej, nagelört, gul fetknopp, femfingerört och smultron.

Hälsinglands flora

Delin A., Larsson A., Wannberg B. 2019 - SBF-förlaget, Uppsala

Backtravens frön kan troligen vila länge i fröbanken. Exempel på hur fröna kan uppväckas är när de gror uppe på en jordstack byggd av svarta myror. Fröna gror vanligen på hösten och bildar en till marken tryckt rosett som övervintrar. I dess centrum sitter anlagen till blomställningen. Arten börjar blomma i skogsstjärnans tid och kan ha mogen frukt i ekorrbärets eller linneans tid. Blomningsförloppet är kort under en torr vår och försommar, men kan dras ut till ljungens eller lingonens tid om vädret är vått. Bladrosetten är ofta halvvissen redan under blomningen och saknas helt på plantor som har gått i frukt.

Medelpads flora

Lidberg, R. & Lindström, H. 2010: Medelpads flora. SBF-förlaget, Uppsala
Backtrav tillhör försommarens torrälskande annuellsamhälle. Man finner den på solvarma hällmarker med tunt, omrört jordtäcke, oftast tillsammans med andra små, tidigblommande, snart bortvissnande primörer. Ofta växer den i rätt små, ensartade bestånd. Mest ses den på kulturnära hällar och klippor i kustområdet, men den finns också i större sydberg på hyllor och i rasmark; mot väster nästan uteslutande så. Backtrav kan även förekomma på hällar med surare barrträdsförna och uppträder där inte sällan som ensam vårannuell. Dessutom ser man den ibland direkt på jord i sydvända torrbackar men då bara i glesvuxna blottor. I kustområdet och i Ljungans dalgång upp till Torp hittar man den ibland också på sandjord, och den är t.ex. funnen på en gammal sandig trädesåker i Indal.