
bäckmärke
Berula erecta
bäckmärke är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

bäckmärke är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.
- bäckmärke


Inga nycklar finns för detta taxon.
Västmanlands Flora
[Tämligen allmän i Fagersta kommun enligt ÅLIND (1974a). Förväxlad. Närmsta förekomst av denna art långt från Västmanlands gränser.]
Atlas of North European vascular plants
1397 Berula erecta (Huds.) Cov.
Syn.: Sium angustifolium L., S. erectum Huds.
This widespread species is native in Europe, W. and C. Asia and N. America (B. pusilla [Nutt.] Fem.). It has been introduced into several parts of Africa and Australia.
Hallands Flora
Bäckmärke är ursprunglig men något kulturgynnad. Den växer beståndsbildande i näringsrika källflöden, bäckar, diken, märgelhålor och kärrpölar, vanligen nära havet. I ett par fall är den funnen på sandstränder nedanför strandhak med utsipprande grundvatten.
Blekinges Flora
Gammal bofast art.
Floran i Skåne.
Förändring och hot: minskning med 16–30 %. Påfallande långlivad på gamla lokaler men sällan etablerad på nya.
Smålands flora
Ölands flora
Bäckmärke växer på lerigt underlag och helst i rinnande sötvatten som åtminstone är måttligt näringsrikt. Vanliga växtmiljöer är bäckar, kanaler och större diken. Den kan även växa vid sötvattensutflöden på havsstränder, i vattenfyllda stenbrott och dammar, längs källflöden och i fuktängar. Sällsynt är den noterad från alsumpskogar.
Bäckmärke har expanderat och bland annat koloniserat de många kanaler och diken som numera drar fram genom odlingslandskapet. I Sterner (1938) finns endast fyra lokaler karterade norr om en linje mellan Färjestaden–Gårdby; idag rör det sig om minst ett 30-tal. Liksom förr är bäckmärke vanlig på sydvästra Öland; därtill har flera nya lokaler tillkommit på sydöstra Öland. En ökad näringstillgång i landskapet har gynnat bäckmärke. En viss ökning jämfört med Sterner (1938) ses i statistiska analyser (Telfer).
Bäckmärke har frön som är anpassade att spridas med vatten. Fröna har stora, luftfyllda celler som gör att de kan flyta i väg och bilda nya bestånd nedströms längs ett vattenflöde (Jonsell & Karlsson 2010).
Gammal, bofast.
Gotlands flora
Ursprunglig.
Bäckar, diken, åar och kanaler; även i utflöden vid havsstränder, exempelvis från diken och källor. Under 1900-talet ökade bäckmärke, särskilt på södra Gotland; Johansson (1897) bedömde att bäckmärke förekom ”H. o. d.” (motsvarande mindre allmän) på norra och mellersta Gotland och var sällsynt i övriga delar. Han hade bara en lokaluppgift (När) söder om Klinte–Alskog. I dag är arten mer jämnt spridd och allmän i Gotlands vattensystem, men med en del luckor i utbredningen.
Bohusläns Flora
Bäckmärke växer i näringsrikt, rinnande vatten i bäckar och åar nära havet men förekommer också i stillastående vatten i fågelgödslade, större hällkar och fuktdråg på öar i skärgården.
Västergötlands flora
Upplands flora
De uppländska förekomsterna är belägna långt från de närmaste: västra Östergötland, Fårö och Dagö. Spridningen kan ha skett med rastande sjöfåglar (Almquist 1964). När det gäller lokalen i Sollentuna är troligare att den kommit dit med människans hjälp, aktivt eller passivt.