ävjepilört

Kulturgynnad växt på tidvis blottad mark vid stränder. Den är mycket konkurrenssvag och möjligen försvunnen från Närke.

Samuelsson 1918.

647 Polygonum foliosum H. Lindb.

This species is mainly restricted to Fennoscandia. The distribution eastwards is unclear.

Periodiskt översvämmade, grunda, näringsrika dystränder i grunt vatten, fuktiga strandängar med gles vegetation och delvis blottlagd dybotten. Mest vid älvstränder och grunda vikar i anslutning till älvarnas lopp. - 13 (7).

6; varav blott en nutida. Mälarslätten t.o.m. Nedre Bergslagen Enligt SAM. (1923c) "ett synnerlige egenartat element i den nordiska floran" (sibiriskt). Oberoende av klimatet knuten till ståndorter med särpräglad hydrologi och möjligen också vissa andra, speciella edafiska egenskaper. Utbredningstyp osäker.

Den svenska utbredningen för ävjepilört sträcker sig från Värmland–Uppland och norrut utefter kusten till norra Norrbotten. I Uppland är den numera mycket sällsynt. Fridlyst.

Ävjepilört växer på öppna, leriga slamstränder och ingår tillsammans med flera andra småvuxna vattenväxter i det s.k. ävjebroddsamhället, för vilket regelbunden översvämning är en förutsättning.
Förändring - 93 %. – Liksom flera andra av ävjebroddsamhällets arter har ävjepilört minskat katastrofalt. Igenväxning av stränderna på grund av ökad kvävegödning och minskat strandbete och minskad variation av vattenståndet är antagligen de främsta skälen, se även Maad m.fl. (2009).

Trots att mindre mängder av ävjepilörtens frön kan gro även under vatten, sker groningen huvudsakligen när de älv- och åbottnar, som är artens huvudsakliga växtplats, blottläggs under sommarlågvattnet. Utvecklingen är snabb, och under ett långvarigt sommarlågvatten blommar arten rikligt och sätter frö, som bildar en fröbank, väntande till nästa tillfälle (Milberg & Stridh 1994).
I naturtillståndet återkom lågvattnen regelbundet. När älvarna reglerades förvandlades de långgrunda älvselen till korttidsregleringsmagasin, där inga sommarlågvatten förekommer. Kyrksjön i Arbrå är ett sådant magasin, som sedan mitten av 1960-talet kontinuerligt varit fyllt under sommaren. När vattennivån sänktes sommaren 1976, blommade den 2 juli massor av ävjepilört tillsammans med sylört, nålsäv, strandranunkel och en Callitriche-art, troligen palustris (smålånke). Fröna hade då överlevt åtminstone tolv år. Det är rimligt att tro att vissa frön även i naturtillståndet överlever ändå längre tid när de hamnar i lägen där groning är mer sällsynt.
De bottnar som ävjepilörten växer på återfinns utanför starrbältet och annan högvuxen växtlighet i vikar eller lagunsjöar (vågar ). De växter som ibland ses där hör till ävjebroddsamhället. Periodvis är denna botten kal eller bara glest bevuxen. Även när ävjepilörten och ävjebroddsamhällets övriga arter utvecklas ymnigt är vegetationen på avstånd oansenlig. När den är som bäst utvecklad ser den ut som en mycket kortklippt gräsmatta. På nära håll ses de lågvuxna och föga färgstarka arterna växa i mycket stora antal. Den enda av arterna som har lysande färg är strandranunkel, med gula blommor. Tätheten av frön har visats kunna vara över 500 per kvadratmeter för ävjepilört och över 5000 för ävjebrodd, samt ändå högre för flera andra arter (Milberg & Stridh 1994). Bild på ävjepilört tillsammans med fyrling i Natur och vegetation, sid. 365.

Ävjepilörten spelade en väsentlig roll i den livliga debatt som pågick vid mitten av 1980-talet om kraftverksutbyggnaden vid Edänge i Mellanljusnan, som hotade att dämma över artens lokaler i Ljusdals­trakten.