aplar

Uppgifter om vild apel före Blomberg (1865a) kan inte säkert föras till äkta vildapel. Ofta avsågs förvildad ”trädgårdsapel” vilket framgår av insamlade belägg.

Apel fanns i Skåne på 1100-talet och ”f.ö. i Sverige långt tidigare” (Hjelmqvist 1991). Den lagskyddades som bärande träd i Västmannalagen och Magnus Erikssons landslag på 1300-talet och i Gustav Vasas brev till inbyggarna 1558 (Holmberg & Wessén 1936, 1962). Lagskyddet förlängdes bl.a. i Sveriges rikes lag 1734.

 

Släktet representeras hos oss av två bofasta arter, odlad och förvildad apel M. domestica och troligen ursprunglig vildapel M. sylvestris. De gick under inventeringen i regel bra att särskilja på gängse florakaraktärer. Mellanformer, som kan vara hybrider eller representera extrema avvikelser av någon av arterna, finns dock. Dessa har inte särskilt noterats.

Det historiska materialet vållar större problem, eftersom apel och vildapel inte hölls tydligt isär förrän hos Lindman (1918). I litteraturen fram tills dess (och ibland även senare) är det ofta inte klart om man med Pyrus malus menat apel, vildapel eller bådadera. Ett hundratal litteraturuppgifter har därför inte kunnat beaktas, vilket leder till att arternas frekvens före inventeringen är något underskattade.

Aplar, Malus sp., i träd- eller buskform, har sporadiskt noterats då de har stått på ställen där de har bedömts som inte planterade, det vill säga spontant spridda och uppkomna ur frö. Vi redovisar därför här alla aplar under ovanstående namn. Vi har inga säkra uppgifter om att M. sylvestris har hittats i landskapet. I vår databas finns 8 äldre och 10 moderna noteringar av ”apel”, 11 moderna noteringar av ”vildapel” och en obestämd apel. Av lokalbeskrivningarna att döma tycks det framför allt vara träd som inte uppfattats som kvarstående som av inventerarna fått benämningen vildapel. De flesta, kanske alla dessa skall troligen kallas förvildad M. domestica.
En grovgrenig apel som tillsammans med hägg kröp över blocken på den starkt exponerade östra stranden av Storjungfrun i Söderhamn antas vara uppkommen ur frö. Den hade stora blommor med rosa utsida och håriga blomskaft, blomfoder och blad och bör nog kallas M. domestica.
Äppelträd har odlats sedan gammalt. Mycket stora träd kan ses vid ödegårdar, till exempel 360 m ö.h. vid Mickels på Bollnäs finnskog och 350 m ö.h. vid Joris i Hassela.