ängssalvia

1619 Salvia pratensis L.

This variable species is considered to originate from C. and partly S. Europe from where it has been introduced as a medicinal and ornamental plant into England and Fennoscandia. There it has occasionally escaped from cultivation. It has also been introduced into N. America. There are closely related taxa in SE. Europe, Asia Minor and Caucasus. Cf. also Meusel et al. 1978, map p. 381.

En tillfällig förekomst av en art som inte är ursprunglig i Sverige. Den är hemmahörande i sydligare delar av Europa, norra Afrika och Kaukasus och är känd från Sverige sedan 1745. I dag är den bofast på Öland och i Östergötland.

Den odlas ibland och kan kanske förvildas tillfälligt.

Ängssalvia växer i de varmare delarna av Europa samt i Kaukasus. På Öland hittas växten i torrängar dit den troligen inkommit med gräsfrö. Sällsynt förekommer den i odling och de nyupptäckta lokalerna har detta ursprung. Där växer ängssalvia i vägkant nära trädgårdar och kvarstående i ödeträdgård. Vid Karum sattes plantor ut under 1990-talet; frön togs från lokalen vid Kåtorp (se nedan) när delar av beståndet skulle plöjas upp.

Inkommen, idag kulturflykting och kvarstående, bofast.

Inkommen, bofast.
Troligen inkommen med klöver- eller lusernfrö under tidigt 1900-tal och sedan väl etablerad och långlivad, ännu kvar på ursprungslokalen. Förvirringen kring de tidigaste uppgifterna är betydlig, vilket visar hur svårt det har varit att säkert skilja ängssalvia från skogssalvia S. ×sylvestris. Uppgifter om ängssalvia från Tofta (Fries 1925, Nordin 1956) och Lärbro (Fries 1925) har senare ändrats till skogssalvia. Det kan vara värt att notera att ängssalvia blommar tidigare, redan i slutet av juni, medan skogssalvia normalt har sin blomning i juli–september.
Ängssalvia är fridlyst.

Tidigare inkommen med vallfrö och ibland kvarstående i flera år. Det enda aktuella fyndet är dock en planta som förvildats från en närliggande odling.

Europa. I Sverige införd upp till Uppland. Nationellt fridlyst sedan 1999.