Taxasida

ängsgröe

Poa pratensis

L.

ängsgröe är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

Foto: Patrik Engström
Översikt
Översikt

ängsgröe är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

Synonymer
  • ängsgröe
Taxonomi
Ordning
Familj
Släkte
Namn
Vetenskapligt namn
Poa pratensis
Vetenskapligt namn, fullständig form
Poa pratensis L.
Svenskt namn
ängsgröe
icelandic
Vallarsveifgras
norwegianBokmal
bakkerapp
norwegianNynorsk
bakkerapp
Danskt namn
Eng-rapgræs
Foton
Patrik Engström
Spetsbergen 2024-07-13
Patrik Engström
Stenhamra 2024-05-28
Patrik Engström
Lådnaön, Värmdö skärgård 2023-06-06
Torbjorn Tyler
i odling i Brönnestad socken 2022-06-26
Patrik Engström
Bergforsen 2011-07-30
Patrik Engström
Färingsö, Ekerö kommun 2022-05-29
Torbjorn Tyler
i odling i Brönnestad socken 2011-06-10
Torbjörn Tyler
i odling i Brönnestad socken 2025-06-14
Patrik Engström
Spetsbergen 2024-07-13
Patrik Engström
Stenhamra 2024-05-28
Anders Delin
Kulgatan 40, Järbo 2009-06-10
Patrik Engström
Stenhamra, Ekerö kommun 2022-06-10
Patrik Engström
Stenhamra, Ekerö kommun 2022-06-10
Katarina Stenman
Åland 2019-06-11
Katarina Stenman
Åland 2019-06-11
Patrik Engström
Lådnaön, Värmdö skärgård 2020-06-22
Calle Ljungberg
Mossebo, sydväst, Sm 2016-06-14
Torbjorn Tyler
i odling i Brönnestad socken 2012-06-16
Nycklar

Inga nycklar finns för detta taxon.

Floratexter

Hallands Flora

Georgson, K. et al. 1997: Hallands flora. [Flora of Halland.] Lund.

Se smalgröe Poa pratensis subsp. angustifolia, smågröe Poa pratensis subsp. irrigata och vanligt ängsgröe Poa pratensis subsp. pratensis

Närkes flora

Löfgren, L. 2013: Närkes flora.

Gräs som förekommer i flera underarter, beroende av bl.a. växtplatsens fuktighetsgrad (Malmgren 1982). Det är först mot mitten av 1900-talet som underarterna har hållits isär.

Se även: nordgröe Poa pratensis subsp. alpigena, smalgröe Poa pratensis subsp. angustifolia, smågröe Poa pratensis subsp. irrigata, vanligt ängsgröe Poa pratensis subsp. pratensis och silvergröe
Poa pratensis subsp. subcaerulea

Floran i Skåne.

Tyler, T. m.fl. (red.) 2007. Floran i Skåne. Arterna och deras utbredning. Lund

Se nordgröe Poa pratensis subsp. alpigena, smalgröe Poa pratensis subsp. angustifolia, smågröe Poa pratensis subsp. irrigata, vanligt ängsgröe Poa pratensis subsp. pratensis och silvergröe Poa pratensis subsp. subcaerulea.

Flora över Dal

Andersson, P.-A. 1981 02 15: Flora över Dal. Kärlväxternas utbredning i Dalsland. [The flora of Dalsland.] Stockholm.

Allmän

Se även nordgröe Poa pratensis subsp. alpigena

Västmanlands Flora

Malmgren, U. 1982 05 19: Västmanlands flora. [The flora of Västmanland.] Stockholm.

Se smalgröe Poa pratensis subsp. angustifolia, vanligt ängsgröe Poa pratensis subsp. pratensis och silvergröe Poa pratensis subsp. subcaerulea

Atlas of North European vascular plants

Hultén & Fries 1986

215 Poa pratensis L.

This widespread species belongs to a group of closely related taxa (cf. Fl. Eur. 5/1980, p. 161f.). P. pratensis subsp. angustifolia (L.) Gaudin and P. alpigena (Fr.) Lindm. are mapped separately (nos. 216 and 217). The distribution is circumpolar (Hultén, Circumpol. I, p. 200 and map 190). From there it has been spread by man into countries outside the map area (S. Africa, S. America, Australia, New Zealand).

Blekinges Flora

Fröberg, L. (Red.) (2006). Blekinges Flora. Svenska Botaniska Föreningen.

Gammal bofast art.

Se även silvergröe Poa pratensis subsp. subcaerulea.

Ångermanlands flora

Mascher, J. W. 1990: Ångermanlands flora. [The flora of Ångermanland.] Lund.

De fyra underarter som upptas nedan övergår i varandra med mer eller mindre oskarpa gränser. Som klarast skild framstår subsp. angustifolia, medan subsp. alpigena ter sig mest varierande och svårast att få grepp om (jfr Ericsson 1987). Ytterligare utredning av formernas utbredning och miljökrav är mycket önskvärd. Vid insamling av belägg bör ihågkommas, att skottbildningen vid stjälkbaserna är viktig för bestämningen.

Se även nordgröe Poa pratensis subsp. alpigena, smalgröe Poa pratensis subsp. angustifolia, smågröe
Poa pratensis subsp. irrigata och vanligt ängsgröe Poa pratensis subsp. pratensis

[Poa pratensis x remota]

[Ådalen Sollefteå Övergård i ravin vid Ångermanälven (Hagl. & Hässler 1925, belägg ej känt, felbestämning sannolik).]

Härjedalens kärlväxtflora

Danielsson, B. 1994: Härjedalens kärlväxtflora. [The vascular plants of Härjedalen.] Lund. ISBN 91-971255-9-8.

Först uppgiven av Sjöstrand (1833).

Smålands flora

Edqvist, M. & Karlsson, T. (red.) 2007. Smålands flora

Under inventeringen hölls underarterna – med växlande framgång – isär och de redovisas separat. Äldre herbariematerial har inte reviderats till underart.

Ölands flora

Andersson, U.B. & Gunnarsson, T. (red.). 2024.Ölands flora. SBF-förlag. Uppsala.

Ängsgröe är ett mångformigt gräs som är allmänt förekommande i hela Sverige. Den indelas i en rad underarter varav fyra är aktuella på Öland: vanligt ängsgröe subsp. pratensis, smalgröe subsp. angustifolia, smågröe subsp. irrigata och silvergröe subsp. subcaerulea. Underarten nordgröe subsp. alpigena har tidigare felaktigt uppgivits för Öland (se nedan). Släktet Poa innehåller ca 500 arter i världen, varav drygt 15-talet i Sverige. Vad som är art eller inte inom detta släkte är sedan många år ett kärt debattämne taxonomer emellan. Poa pratensis-gruppen är speciellt mångformig, en del taxa har apomiktisk förökning medan andra har sexuell. På detta sätt har en lång rad former utbildats med olika kromosomtal. I Sterner (1938) upptas ängsgröe, smalgröe, smågröe och silvergröe som egna arter. Drygt hälften av dagens fynd är angivna på underartsnivå fördelade enligt följande: smalgröe ca 30 %, smågröe ca 30 %, vanligt ängsgröe ca 40 % och endast en handfull fynd av silvergröe (se nedan).

Att skilja de olika underarterna av ängsgröe är inte alltid lätt. Smalgröe känns igen på att de vegetativa skotten har sammanrullade och mycket trådsmala blad (0,5–1 mm). Vanligt ängsgröe har vegetativa skott med breda, platta blad som mäter 2–4 mm. Bladen är gröna–grågröna till färgen och strået, som mäter 20–80 cm, är vid basen omgivet av många bladskott. Smågröe är lågväxt (10–30 cm hög), har blågröna ofta daggiga blad, ett krypande växtsätt med enstaka strån som i princip saknar bladskott vid basen. Silvergröe kännetecknas av tunna och långa utlöpare där både blad och småax är täckta av ett ljust, blåvitt puder. De två sistnämnda anses vara så överlappande att de ibland förs till samma taxon, P. humilis (Schou m.fl. 2014).

Gotlands flora

Johansson, B.G. & Petersson, J. (red.) 2016: Gotlands flora band 2. SBF-förlag, Uppsala.

Ursprunglig.
För växtmiljöer se underarterna. Frekvensen för arten stämmer bra med Johanssons (1897) ”Allest.”; den har säkerligen varit konstant sedan 1800-talet.

Bohusläns Flora

Blomgren, E. m.fl. (red.) 2011: Bohusläns flora. Föreningen Bohusläns Flora.

Ängsgröe är mycket mångformig, eftersom arten bildar frön utan befruktning, och delas upp i flera underarter. Under inventeringen har vi försökt hålla isär dessa. Det kan vara svårt att veta om äldre uppgifter rörande Poa pratensis avser arten ängsgröe eller underarten vanligt ängsgröe. Här är de införda under vanligt ängsgröe, som är den helt dominerande underarten.

Se även smalgröe Poa pratensis subsp. angustifolia, smågröe Poa pratensis subsp. irrigata, vanligt ängsgröe Poa pratensis subsp. pratensis och silvergröe Poa pratensis subsp. subcaerulea

Västergötlands flora

Bertilsson, A., Aronsson, L.-E., Bohlin, A. m.fl. 2002, 2003. Västergötlands flora. – SBF-förlaget, Lund.
I arten ingår fem underarter som omnämns i Västergötlands flora, vanligt ängsgröe subsp. pratensis, nordgröe subsp. alpigena, smalgröe subsp. angustifolia, smågröe subsp. irrigata och silvergröe subsp. subcaerulea, vilka redovisas under respektive underart.

Upplands flora

Jonsell, Lena (red.) 2010: Upplands flora. SBF-förlaget, Uppsala
Silvergröe och smågröe har inte skiljts åt under inventeringen, varför de båda underarterna här behandlas som ett taxon. Tämligen allmän i Uppland, men troligen underrapporterad. 309 kartblad, 582 kvadranter.
Almq. P. irrigata: spridd i de flesta trakter, till yttre skärgården; P. subcaerulea: många lokaler i olika trakter.
Smågröe och silvergröe växer på betade havsstrandängar och andra öppna fuktängar. De förekommer även i kärrkanter och på igenväxande skogsvägar.

Gästriklands flora

Ståhl P., 2016 – SBF-förlaget, Uppsala.
Ängsgröe är i huvudsak en odlad och kulturspridd växt men troligen fanns den som ursprunglig i landskapet redan innan den började odlas. Växten omnämns första gången 1833 i Thedenius dagboksanteckningar från Gävle med tillägget »allmän, ängar«. Den anges som allmän i alla botaniska referenser. Arten har sedan lång tid nyttjats för insåning i ängar och vallar. Den har ingått i saluförda vallfröblandningar sedan slutet av 1800-talet och används idag i stor utsträckning för insådd i betesvallar. Ängsgröet är också en av de allra vanligaste komponenterna i gräsytor av olika slag och ger en särskilt slitstark gräsmatta. Flera olika sorter saluförs.
Arten förekommer på kulturmarker av alla slag – gårdstun, vägkanter, banvallar, gräsplaner, parker, åkerkanter, industrimarker, fyllnadsmassor, slagghögar, bland stadsbebyggelse etc. Även vägkanter långt ut på skogen innehåller ängsgröe och rester av gamla stall och skogskojor tycks sällan för obetydliga för en fläck ängsgröe. Arten är ofta en karaktärsart i betesmarker och andra ogödslade gräsmarker i kulturlandskapet. Ängsgröe förekommer i begränsad omfattning även på havsstränder och på små skär. Arten har också noterats i skog – mest i ungskog och igenväxande kultur-marker men i enstaka fall även i äldre skog – men kanske mer som undantaget som bekräftar artens frånvaro i sluten skog.
Av större intresse är dess uppträdande i källor och källkärr som kan tänkas vara ursprungliga miljöer för arten. Sådana lokaler är sällsynta i landskapet men vanligare i Hälsingland och längre norrut.
På kulturmark domineras följearterna av röllika (27%), rödven, maskrosor, stormåra, kvickrot, hundäxing, timotej, hundkäx, kråkvicker och rödsvingel.
Smalgröe är vanlig i torra solexponerade miljöer. Särskilt på torrbackar och sandiga betesmarker. Underarten är spridd i hela landskapet utom i nordväst. Smågröe har noterats på ett tiotal lokaler. Underarten förekommer bland annat på fuktiga strandängar i skärgården.

Hälsinglands flora

Delin A., Larsson A., Wannberg B. 2019 - SBF-förlaget, Uppsala

Ängsgröets underarter har under vår inventering sällan urskilts. Nordgröe subsp. alpigena , smalgröe subsp. angustifolia, smågröe subsp. irrigata (smågröe) och vanligt ängsgröe subsp. pratensis har sporadiskt noterats. Ett fynd finns också av silvergröe subsp. subcaerulea. Enligt Hylander (1953) är de oskarpt avgränsade från varandra. De har dock troligen sinsemellan ganska olika ekologi och skulle förtjäna separata beskrivningar. Beskrivningen här, som gäller arten, är alltså bristfällig.

Alla ängsgröets underarter har underjordiska utlöpare. Med hjälp av dessa tar sig ängsgröet upp genom tjocka lager av jord eller sand, men inte lika effektivt som kvickrot. Spridning med frö har sällan noterats, men ängsgröe som växer på en myrstack i skogen kanske har sitt ursprung i frön som myrorna burit dit. Arten blommar tidigt, med början redan i skogsstjärnans tid, och har stor förmåga att bilda nya vippor efter sådana som klipps av. Moget frö finns i ljungens tid. Åtminstone en av underarterna, smalgröe, är mycket torktålig och kan växa på torra backar med grönknavel, femfinger­ört, bergsyra, vårförgätmigej och vårveronika.

Se även nordgröe Poa pratensis subsp. alpigena, smalgröe Poa pratensis subsp. angustifolia, smågröe Poa pratensis subsp. irrigata och silvergröe Poa pratensis subsp. subcaerulea

Medelpads flora

Lidberg, R. & Lindström, H. 2010: Medelpads flora. SBF-förlaget, Uppsala
Gråbonk uppges som namn från Attmar Norrhassel (E. Svahn muntl. 1980).