Taxasida

alvarveronika

Veronica praecox

All.

alvarveronika är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

Foto: Patrik Engström
Översikt
Översikt

alvarveronika är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

Synonymer
  • alvarveronika
Taxonomi
Namn
Vetenskapligt namn
Veronica praecox
Vetenskapligt namn, fullständig form
Veronica praecox All.
Svenskt namn
alvarveronika
Danskt namn
Tidlig ærenpris
Foton
Patrik Engström
Vitemölla 2024-05-09
Thomas Gunnarsson
Sandbyavtaget,Sandby,Mörbylånga 2015-04-22
Thomas Gunnarsson
Sandbyavtaget,Sandby,Mörbylånga 2014-04-20
Thomas Gunnarsson
Rösslösa österut, Kastlösa,Mörbylånga 2023-04-17
Thomas Gunnarsson
Rösslösa österut, Kastlösa,Mörbylånga 2023-04-15
Thomas Gunnarsson
Sandbyavtaget,Sandby,Mörbylånga 2019-04-16
Thomas Gunnarsson
Sandbyavtaget,Sandby,Mörbylånga 2012-04-30
Patrik Engström
Sandby 2024-05-08
Patrik Engström
Sandby 2024-05-08
Nycklar

Inga nycklar finns för detta taxon.

Floratexter

Atlas of North European vascular plants

Hultén & Fries 1986

1652 Veronica praecox All.

This species is restricted to Europe and adjacent parts of Africa and Asia. The distribution in C. Europe is more disjunct than the map indicates. Cf. also Meusel et al. 1978, map p. 396.

Floran i Skåne.

Tyler, T. m.fl. (red.) 2007. Floran i Skåne. Arterna och deras utbredning. Lund
Status: bofast, men med oklar historia. Först uppgiven 1749 från ”Torup” (oklart om Torup i Vitaby eller i Bara; Rosén 1749). Belägg saknas dock och uppgiften har senare betvivlats. Därefter först påträffad 1959 som åkerogräs på några närbelägna lokaler i V. Karaby (HMer i LD). Däremot först 1978 uppmärksammad på banvallar och redan följande år visade sig arten vara väl spridd längs flera järnvägslinjer (THm 1979).
Förändring och hot: under THm:s intensiva undersökningar i slutet av 1970-talet funnen i betydligt fler (drygt 70) rutor än i dag, sedan dess förefaller utbredningen längs järnvägsnätet ha glesats ut betydligt men samtidigt har arten påträffats längs flera nya bansträckningar. Orsaker till tillbakagången är säkert makadamisering av banvallar och att man schaktat bort och omskapat banvallarna till nedlagda järnvägslinjer, men att arten inte eftersökts lika systematiskt i dag som under 1970-talet torde även ha sin del i mönstret. Nationellt rödlistad (EN).

Ölands flora

Andersson, U.B. & Gunnarsson, T. (red.). 2024.Ölands flora. SBF-förlag. Uppsala.

Alvarveronika förekommer i centrala och södra Europa med nordliga utpostlokaler i Skåne, på Öland och Gotland. På Gotland är den känd sedan 1896 från alvarmark. Alvarveronika växer på solexponerad, torr och kalkrik mark med ett för övrigt sparsamt växttäcke. På alvarmark finner man den i tunt vittringsgrus rikt på busklavar. Lokalerna sluttar ofta mot söder och värms på detta sätt upp tidigt på säsongen. Alvarveronika kan även växa i tunna mosskuddar som ligger direkt på kalkhällen. Vägslänter med kalkrik sand, åkrar och trädor kan också hysa arten. Vid ett tillfälle är den funnen i ruderatlik miljö på nytippad sand.

Alvarveronika upptäcktes så sent som 1944 av Nils Albertson vid Karum alvar, Högsrum sn. Samma år hittades den även mellan Kaffetorpet och slottsruinen, Räpplinge sn. En osäker uppgift om alvarveronika på Öland finns redan 1818 av Elias Fries. I Sterner (1986) uppges knappt 20 lokaler från åtta socknar. Den nuvarande utbredningen är koncentrerad till norra halvan av Stora Alvaret samt småalvar i Räpplinge och Högsrum sn. Arten är funnen som åkerogräs i Sandby och Resmo sn. Dessutom uppträdde den tillfälligt på ruderatmark i Köping sn. Några nya lokaler är funna under inventeringen medan den förgäves eftersökts på flera gamla. Sammanfattningsvis en viss minskning av antalet lokaler. Förekomsterna på alvarmark är inte hotade i nuläget medan de i sandiga åkrar/trädor riskerar att slås ut av en ändrad markanvändning. Om växten är ursprunglig på alvarmark för att därifrån ha spridit sig ut i kulturlandskapet eller inkommen som åkerogräs och sekundärt spridd sig till alvaret är inte slutgiltigt fastslaget. Att det finns ett mörkertal visar fyndet från Kalleguta, Köping sn, där 100-tals plantor dök upp på nytippad sand. Tyvärr är det oklart var sanden kom ifrån.

Alvarveronika är notoriskt svårfunnen och varierar mycket mellan åren. Kalla och torra vårar är den fåtalig eller helt försvunnen. Den klarblåa, och i förhållande till plantan, stora blomman är endast utslagen i fullt solsken. Med viss ihärdighet är växten då möjlig att upptäcka.

Inkommen eller gammal, bofast.

Gotlands flora

Johansson, B.G. & Petersson, J. (red.) 2016: Gotlands flora band 2. SBF-förlag, Uppsala.

Ursprunglig.
Öppen, torr, grusig miljö på solexponerade kalkklippor och kalkkullar samt i mosskuddar på kalkhällmark. Enligt Pettersson (1958 s. 110) gynnas arten av upptrampning och annan störning på växtplatserna, vilket var fallet då bete förekom. Numera hotas växtmiljöerna i en del fall av igenväxning eller genom att de används för diverse upplag. Alvarveronika varierar i antal beroende på årsmån; den uteblev exempelvis helt 2011 beroende på kyligt och torrt väder. Samma förhållande var känt av Pettersson (1958). Han redovisade på en utbredningskarta de sju då kända växtplatserna. På fem av dessa har alvarveronika setts under Projekt Gotlands flora. Många växtplatser har alltså varit kända sedan lång tid.