alvarveronika

1652 Veronica praecox All.

This species is restricted to Europe and adjacent parts of Africa and Asia. The distribution in C. Europe is more disjunct than the map indicates. Cf. also Meusel et al. 1978, map p. 396.

Alvarveronika förekommer i centrala och södra Europa med nordliga utpostlokaler i Skåne, på Öland och Gotland. På Gotland är den känd sedan 1896 från alvarmark. Alvarveronika växer på solexponerad, torr och kalkrik mark med ett för övrigt sparsamt växttäcke. På alvarmark finner man den i tunt vittringsgrus rikt på busklavar. Lokalerna sluttar ofta mot söder och värms på detta sätt upp tidigt på säsongen. Alvarveronika kan även växa i tunna mosskuddar som ligger direkt på kalkhällen. Vägslänter med kalkrik sand, åkrar och trädor kan också hysa arten. Vid ett tillfälle är den funnen i ruderatlik miljö på nytippad sand.

Alvarveronika upptäcktes så sent som 1944 av Nils Albertson vid Karum alvar, Högsrum sn. Samma år hittades den även mellan Kaffetorpet och slottsruinen, Räpplinge sn. En osäker uppgift om alvarveronika på Öland finns redan 1818 av Elias Fries. I Sterner (1986) uppges knappt 20 lokaler från åtta socknar. Den nuvarande utbredningen är koncentrerad till norra halvan av Stora Alvaret samt småalvar i Räpplinge och Högsrum sn. Arten är funnen som åkerogräs i Sandby och Resmo sn. Dessutom uppträdde den tillfälligt på ruderatmark i Köping sn. Några nya lokaler är funna under inventeringen medan den förgäves eftersökts på flera gamla. Sammanfattningsvis en viss minskning av antalet lokaler. Förekomsterna på alvarmark är inte hotade i nuläget medan de i sandiga åkrar/trädor riskerar att slås ut av en ändrad markanvändning. Om växten är ursprunglig på alvarmark för att därifrån ha spridit sig ut i kulturlandskapet eller inkommen som åkerogräs och sekundärt spridd sig till alvaret är inte slutgiltigt fastslaget. Att det finns ett mörkertal visar fyndet från Kalleguta, Köping sn, där 100-tals plantor dök upp på nytippad sand. Tyvärr är det oklart var sanden kom ifrån.

Alvarveronika är notoriskt svårfunnen och varierar mycket mellan åren. Kalla och torra vårar är den fåtalig eller helt försvunnen. Den klarblåa, och i förhållande till plantan, stora blomman är endast utslagen i fullt solsken. Med viss ihärdighet är växten då möjlig att upptäcka.

Inkommen eller gammal, bofast.

Ursprunglig.
Öppen, torr, grusig miljö på solexponerade kalkklippor och kalkkullar samt i mosskuddar på kalkhällmark. Enligt Pettersson (1958 s. 110) gynnas arten av upptrampning och annan störning på växtplatserna, vilket var fallet då bete förekom. Numera hotas växtmiljöerna i en del fall av igenväxning eller genom att de används för diverse upplag. Alvarveronika varierar i antal beroende på årsmån; den uteblev exempelvis helt 2011 beroende på kyligt och torrt väder. Samma förhållande var känt av Pettersson (1958). Han redovisade på en utbredningskarta de sju då kända växtplatserna. På fem av dessa har alvarveronika setts under Projekt Gotlands flora. Många växtplatser har alltså varit kända sedan lång tid.