alvargräslök

Alvargräslök växer främst på mosskuddar som ligger direkt på kalkstenshällen eller i tunt vittringsgrus. Den ses också på tunn alvarmo i kanten av vätar som vintertid är vattendränkta; dessa vätar uppstår i svackor i kalkhällen. Även tuviga tokfuktängar och betade alvartorrängar med enbuskar hyser växten. Utanför den egentliga alvarmarken växer alvargräslök i sandiga torrängar som ofta är betade, gamla stenbrott och sällsynt i glesa skogar.

Alvargräslök är vanlig och spridd över Stora Alvaret och övriga småalvar. Speciellt på alvarmark norrut på Öland kan man uppleva massblomning som färgar marken rödviolett i skiftet maj–juni. Här får den ersätta den söderut på ön vanligare äkta ölandssolvända Helianthemum oelandicum var. oelandicum som blommar vid samma tidpunkt. I östra sjömarken växer alvargräslök på ställen där kalkstenen går i dagen eller någon gång i sandgräshedar. Utmed västra stenkusten är den vanlig medan den saknas helt i Bödas barrskogar.

Hos alvargräslök ser man ganska ofta vitblommiga plantor vilket noterats vid ett antal tillfällen under inventeringen.

Gammal, bofast.

Ursprunglig.
Alvargräslök växer främst på vinterfuktigt kalkgrus och bleke i uppfrysningsmark och vätar, på alvar och i tunn jord på kalkhällar. Den kan under blomningstiden dominera vätarna med sin färgprakt. Den växer ofta spridd över stora arealer, vilket ger en relativt hög representation i provrutorna. Däremot saknas den inom delar av öns slättområden samt på de sandiga markerna på Avanäset och Gotska Sandön, där ytligt liggande kalk saknas.

Plantor med vita eller rosa blommor är inte ovanliga (Fries 1932, Larsson 1994). I fuktiga och näringsrika miljöer kan alvargräslök ibland bli mycket kraftig och högvuxen, t.ex. upp till 60 cm hög norr om Bojsvätar i Boge 1990 (BGJ i S).

Anges av Johansson (1897) som ”H. o. d. På hällområdena allm.”, vilket stämmer bra också i dag.