alaskadunört

Tillfälligt inkommen art.

1371 Epilobium adenocaulon Hausskn. and E. glandulosum Lehm.

These two closely related species originate from N. America. They have been introduced into Europe in recent times. They are spreading more and more. Thus, the map may not be up to date. Cf. also Meusel et al. 1978, map p. 300.

Nordamerikansk ört, inkommen i sen tid på fuktig skräpmark.

Alaskadunört är en sent invandrad dunört som är bofast i landskapet. Den är konkurrenssvag och de flesta aktuella fynden har gjorts på mer eller mindre naken jord vid vattendrag och diken. Eftersom de första fynden gjordes i trädgårdar, är det troligt att åtminstone dessa förekomster inkommit med trädgårdsprodukter. Arten kan emellertid också ha nått landskapet med hjälp av vindspridda frön. Den är under spridning men har inte haft samma framgång som amerikansk dunört E. adenocaulon och vitblommig dunört E. ciliatum.

Arten, som är mycket lik amerikansk dunört, härstammar från Nordamerika och nordöstra Asien (Nielsen 1988). I Sverige uppmärksammades den första gängen 1914 i Stockholm (Lindberg 1983).

2; Mälarområdet: Kungsåra Bäckravin ca 200 m V kyrkan 1948 (ALV. 1950; ALV)(†). I allo likt denna art är ett under namnet E. adenocaulon x parviflorum av Edv. Alv. 1951 samlat exemplar från samma lokal (ALV; det. S. Nordenstam). Om E. parviflorum erinrar skenbart spridda enkelhår på bladen (främst på nerverna), eljest intet. Dylik behåring förekommer också hos E. glandulosum (Möjligen E. adenocaulon x glandulosum.) - Övre Bergslagen: Hällefors Bruksträdgården, "bland ogräs och ruderat" 1956 (Almq.).

(E. ciliatum subsp. glandulosum)
Status: på okänt vis inkommen adventivväxt, troligen mer eller mindre spontant spridd från tidigare etablerade förekomster i Mellansverige eller Danmark. Sannolikt bofast i landskapet men säkra uppgifter därom saknas och sällan eller aldrig rapporterad från samma lokal under längre tid. Först uppgiven 1941 från N. Åkarp (HWei 1942a).
Förändring och hot: uppgiven från ungefär samma antal rutor (8) vid förra inventeringen.
Kommentar: B, granskare AOr, SSp och TKa. Ej alltid helt skarpt avgränsad från amerikansk dunört E. adenocaulon och enligt AOr bäst behandlad som en underart av denna.

E. ciliatum ssp. glandulosum
Alaskadunört härstammar från Nordamerika och nordöstra Asien. Den nådde Småland sent och är ännu föga spridd. Den påträffas på fuktig jord vid gårdar, i trädgårdsland, på betesmarker, i vägkanter, på industritomter och skräpmark.

Inkommen, tillfällig.
Till skillnad från de två andra arter som introducerades vid samma tid, amerikansk dunört E. adenocaulon och vit dunört E. ciliatum, fick denna art aldrig en märkbar spridning på Gotland. Vi har bara tre uppgifter som styrks av belägg samt en uppgift som får betecknas som osäker.

Alaskadunört har kommit in från Nordamerika i sen tid och har inte alls spritt sig på samma sätt som övriga dunörtar från Amerika. Den förekommer sällsynt på naken, fuktig jord, i skräpmark och på utfyllnader. En gång funnen på havsstrand. Förmodligen är arten något förbisedd.

Alaskadunörten är en utpräglat kulturgynnad art, som trivs på öppen jord, exempelvis på skräpmarker och i vägkanter. Växten var enligt Almquist & Asplund (1937) från början förvildad ur Bergianska Trädgården i Stockholm. Alla lokaler utan belägg är högst osäkra.

Nordvästra Nordamerika, nordöstra Asien – senare införd till andra världsdelar. I Sverige upp till Uppland.

Ett fynd från Gävle av G Eriksson refereras av Lindberg (1979). Växten har i efterhand ombestämts till amerikansk dunört av S Snogerup.