äkta vallört

Ådalen Sollefteå 1903 (Rönnbl. GB, det T. Elfström & J. Corneliuson.

Ej tidigare publicerad från Dalsland.

1546 Symphytum officinale L.

This species is considered to originate from SE. Europe and W. Asia. Primarily a medicinal plant cultivated in gardens, it has spread widely, for instance to N. Europe, N. America and New Zealand. Cf. also Meusel et al. 1978, map p. 368.

Äkta vallört är en gammal medicinal- och prydnadsväxt som numera är sällsynt i odling. Arten, som är hemmahörande i en stor del av Europa, är funnen på fuktig mark längs åar och i vägdiken.

Odlad som prydnadsväxt (förr även medicinalväxt) och förvildad. Sedan länge bofast i Ronneby (se första uppgift) fram till 1938, förmodligen ursprungligen förvildad här, trots Lindwalls uppgift. Uppgavs växa i skuggig åvegetation (Lindblom 1830).

Läke- och prydnadsväxt, förvildad i Sverige sedan 1700-talet. Sälls. i hela Närke och ofta sammanblandad med uppländsk vallört som är mycket vanligare.

Äkta vallört skall ha odlats vid prästgården i Ekeby före 1877 och sågs förvildad där 1930 (Sernander 1933). Insamlade ex. från ”Meijerhelmska parken” 1924 (G. A. Ringselle, UPS) är dock liksom flera andra felbestämda insamlingar uppländsk vallört.

Cirka tolv nutida lokaler på Mälarslätten och i Ö. Skogslåglandet, eventuellt en i SV. Bergslagen. Förr ytterligare några i Ö. Västmanland. Tycks i detta område lika härdig som föregående och nästföljande. Troligen beror den lägre frekvensen på, att S. officinale ingick i ett äldre trädgårdssortiment, främst knutet till Mälarbygdens anrika prästgårdar, storgårdar och slott. Då trädgårdsbruket fr.o.m. 1800-talet allmänt spred sig inåt Västmanland, föredrogs antagligen ofta den nymodiga S. asperum med sina livligare färgade blommor. I och med deras sammanförande i Mellaneuropa och svenska handelsträdgårdar blev hybriden (S. x uplandicum) vanligare än förr och vanligare än S. officinale, för vilken den misstogs. Utbredningstyp: S3 (p?).

Status: fordom odlad prydnads-, medicinal- och foderväxt; lätt förvildad, bofast och naturaliserad men allt mer sällan sedd på grund av frekvent ”borthybridisering” med fodervallört S. asperum och uppländsk vallört S. × upplandicum. Denna eller närstående arter odlades redan under 1400-talet (KLun 2007), men p.g.a. talrika felbestämningar är invandringshistorien svår att säkert utreda.
Förändring och hot: sannolikt starkt minskande men osäkert på grund av talrika felbestämningar i äldre tid.
Kommentar: B, granskare KAO och TKa.

Äkta vallört är en medicinalväxt med gamla anor. Den anses ursprunglig i delar av Europa och Asien. Idag odlas den främst för prydnad och i trädgårdar som är inriktade på medicinalväxter. De aktuella fynden är gjorde främst från ruderatmiljöer såsom jordhögar, komposter och trädgårdstippar. Sällsynt är den funnen som trädgårdsogräs och i vägkanter.

På Öland är äkta vallört ganska ovanlig, både förr och idag. Den är oftast tillfällig på sina lokaler men undantag finns. I området vid Kungsträdgården och Rosenfors, nära Borgholm, har äkta vallört hållit sig kvar åtminstone sedan 1860 och dyker än idag upp på skräpmarker och jordhögar i närområdet. Den bedöms därför som bofast i landskapet. Nedan tecknas validerade fynd. Det finns ytterligare ett handfull fynd av äkta vallört på Artportalen men i brist på belägg/foto kan de tills vidare inte godkännas.

Äkta vallört skiljs från uppländsk vallört S. × uplandicum främst på bladskaften som är långt nedlöpande vilket gör att stjälken ser vingad ut. Frukterna är släta och svartglänsande. Blomfärgen är rödviolett, sällsynt kan den vara gulvit, men aldrig rent blå. Fodret är långt, ståndarna har korta och breda strängar. Ståndarknapparna är förhållandevis långa, längre än strängen. Uppländsk vallört har blad som är kort nedlöpande men aldrig så tydligt att stjälken blir vingad. Frukterna är matta och vårtiga. Blomfärgen är oftast blå, ibland ljuslila. Fodret mäter maximalt 5–7 mm. Ståndarnas knapp och sträng är ungefär liklånga eller med något längre ståndarsträng.

Det vetenskapliga namnet Symphytum officinale visar att arten använts som medicinalväxt. Symphyein betyder växa ihop och betecknar ofta växter som ansetts hjälpa vid benbrott. Officinale kommer av officina som betyder tillverkningsställe (apotek) och detta artepitet hittar man i namnet på många gamla medicinalväxter. Vallört har i modern forskning visat sig ha antiinflammatoriska och smärtstillande egenskaper. Den har använts främst utvärtes vid olika ledsmärtor. Eftersom vallört innehåller både giftiga och cancerframkallande ämnen avrådes från självmedicinering!

Inkommen och kulturflykting, bofast.

Inkommen, kanske även förvildad, tillfällig. Utgången.
Inkommen med barlast vid Storugns i Lärbro, troligen också vid Gamlehamn i Visby. På de övriga två växtplatserna kan arten kanske vara förvildad. Den har också rapporterats från enstaka växtplatser under Projekt Gotlands flora, men eftersom belägg saknas har de bedömts som osäkra (Johansson & Larsson 1997).

Äkta vallört har sedan mycket lång tid odlats som prydnads- och medicinalväxt. Den förvildas lätt både genom frösådd och med jordstammar. Man finner den, ibland i stora bestånd, vid gårdar, på ödetomter, vägkanter, jordhögar och tippar.

Den äkta vallörten är en gammal medicinalväxt som ansågs ha sårläkande och magstärkande egenskaper. Möjligen har den odlats sedan medeltiden men inga belägg finns för detta. Under 1700-talet förekom den kring slott och herrgårdar där den odlades som prydnadsväxt tills den vid 1800-talets mitt kom att ersättas av den mera praktfulla fodervallörten. Äkta vallört förefaller mera konkurrenssvag och näringskrävande än uppländsk vallört och arten är sällan anträffad långt från gårdar och trädgårdar. Någon gång uppträder arten dock även på avfallsplatser, på vägkanter och banvallar. Äkta vallört har minskat sedan odlingen upphörde, antagligen delvis genom inkorsning med de två andra formerna. När den uppländska vallörten vid 1800-talets mitt började dyka upp i landskapet rapporterades den vanligen som äkta vallört. Alla uppgifter från denna tid utan belägg måste genomgående betraktas som osäkra. Sådana litteraturuppgifter har därför uteslutits. Även flera inventeringsuppgifter saknar belägg och är därför osäkra.

Sydöstra Europa. I Sverige upp till Gästrikland.