Patrik Engström
Eskilstuna 2024-04-13
Taxasida
äkta lopplummer
Huperzia europaea
Björk
äkta lopplummer är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.
Foto: Patrik Engström
Översikt
Översikt
äkta lopplummer är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.
Synonymer
- vanlig lopplummer
Taxonomi
Namn
Vetenskapligt namn
Huperzia selago subsp. selago
Vetenskapligt namn, fullständig form
Huperzia selago subsp. selago
Svenskt namn
vanlig lopplummer
norwegianBokmal
lusegras
norwegianNynorsk
lusegras
Finskt namn
metsäketunlieko
finlandSwedish
vanlig lopplummer
Foton
Torbjorn Tyler
2017-01-22
Nicklas Strömberg
Kristinebergsbadet, Hultsfred, Sm 2008-03-07
Nycklar
Inga nycklar finns för detta taxon.
Floratexter
Närkes flora
Löfgren, L. 2013: Närkes flora.
Praktiskt taget allenarådande underart i Närke.
Ölands flora
Andersson, U.B. & Gunnarsson, T. (red.). 2024.Ölands flora. SBF-förlag. Uppsala.
Arten är mycket sällsynt på Öland, både förr och idag. Endast ett fynd av lopplummer gjordes under inventeringen. Dräneringen av landskapet och exploatering av gamla lokaler har missgynnat arten och den är förgäves eftersökt på flera äldre lokaler.
De belägg av lopplummer som är granskade har bestämts till vanlig lopplummer subsp. selago; det motsvarar äkta lopplummer H. europaea med aktuell taxonomi.
Gammal, bofast.
Gotlands flora
Johansson, B.G. & Petersson, J. (red.) 2016: Gotlands flora band 2. SBF-förlag, Uppsala.
Ursprunglig.
Bohusläns Flora
Blomgren, E. m.fl. (red.) 2011: Bohusläns flora. Föreningen Bohusläns Flora.
Vanlig lopplummer växer på fuktig till frisk mark i inte alltför täta och skuggiga barr- eller blandskogar. Särskilt ofta förekommer den i sluttningar, på berghällar och block. Man kan även finna den i lövskog, framför allt i rasmark. Ibland växer den mer ljusöppet och torrt på hällmarker samt i skrevor och på hyllor i bergbranter och i gamla stenbrott.
Västergötlands flora
Bertilsson, A., Aronsson, L.-E., Bohlin, A. m.fl. 2002, 2003. Västergötlands flora. – SBF-förlaget, Lund.
Ursprunglig, växer i fuktig till frisk löv- och barrskog, gärna på blockrik mark och i sluttningar och branter. Vanlig på höglandet, mindre vanlig till sällsynt i slättbygderna. 849 lokaler i 405 rutor (49 %).
Medelpads flora
Lidberg, R. & Lindström, H. 2010: Medelpads flora. SBF-förlaget, Uppsala
Lopplummer föredrar fuktiga och skuggiga växtplatser med hög och konstant luftfuktighet men har små krav på näringstillgång. Den uppträder lite oberäkneligt i många skiftande miljöer, liksom undanträngd till udda ståndorter, och är vanligen påfallande fåtalig. Den växer på bergsklippor, helst i nordsluttningar, men är även sedd i sydbranter. Den kan – ofta som enda kärlväxt – klänga fast i sprickor och mosskanter på ganska branta hällar.
I skog finns den inte i marktäcket utan ses bara där detta är uppbrutet, t.ex. på ovansidan av större, mossklädda block eller på tuvor i sumpskog. Vid skogsbäckar dyker den upp speciellt i steniga partier, t.ex. där bäcken går genom ett skravel eller i en ravinbildning. På myrar kan den någon gång ses på tuvor i kantzonen, oberoende av myrtyp. På nydikade myrar har den setts kolonisera det försvagade myrplanet. Man kan även påträffa lopplummern på sjöstränder, men där håller den sig på strandens allra översta del, ofta bland stenar. Lopplummern saknas i stort sett på kulturmark och ses t.ex. inte kolonisera fuktiga markblottor i den miljön.
I skog finns den inte i marktäcket utan ses bara där detta är uppbrutet, t.ex. på ovansidan av större, mossklädda block eller på tuvor i sumpskog. Vid skogsbäckar dyker den upp speciellt i steniga partier, t.ex. där bäcken går genom ett skravel eller i en ravinbildning. På myrar kan den någon gång ses på tuvor i kantzonen, oberoende av myrtyp. På nydikade myrar har den setts kolonisera det försvagade myrplanet. Man kan även påträffa lopplummern på sjöstränder, men där håller den sig på strandens allra översta del, ofta bland stenar. Lopplummern saknas i stort sett på kulturmark och ses t.ex. inte kolonisera fuktiga markblottor i den miljön.