
äkta ängsviol
Viola canina subsp. canina
äkta ängsviol är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

äkta ängsviol är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.
- äkta ängsviol

Inga nycklar finns för detta taxon.
Flora över Dal
Allmän
Atlas of North European vascular plants
1327 Viola canina L. subsp. canina
The total range of this species s. str. (subsp. canina) is mainly restricted to Europe. A population in W. and C. Siberia named V. canina (Meusel et al. 1978, map p. 291) probably belongs to subsp. montana (L.) Fr. (no. 1328). Cf. also Meusel et al. 1978, map p. 291.
Hallands Flora
Ängsviol är ursprunglig i dyner, på dyn- och klipphedar, klippkrön och hällmarker. Den är dock kulturgynnad och de vanligaste växtplatserna är hagmarker och öppna naturbetesmarker, lövskogsgläntor, bryn, vägrenar och vägslänter.
Närkes flora
Inhemsk på skogs- och strandhällar och kalkberg. Den saknas i magra delar av Skogsbygden. Ängsviol växer i strandalmskog på landvinning, i hasselsnår, björkbackar, hagar, på trädor, skogsvägar, banvallar m.m. Ännu 1929 såg Broddeson (ms) växten i gammaldags slåtterängar, bl.a. vid Axsjöboda i Tysslinge.
Västmanlands Flora
Funnen i alla delområden på flera-många lokaler. I regel ansedd allmän-tämligen allmän, också i Övre Bergslagen, t.ex. i Ljusnarsberg (1955, Ham.; LIND. 1960). Utbredningstyp: U.
Ångermanlands flora
Torde vara något förbisedd och förväxlad med främst ssp. montana och diverse svårbestämda hybridformer. Sällsynt längre norrut i landet. - 22 (12).
Floran i Skåne.
Status: gammal och bofast.
Förändring och hot: frekvensförändring mindre än 16 %.
Kommentar: vitblommiga former förekommer mycket sällsynt.
Smålands flora
Äkta ängsviol växer öppet på frisk eller torr, ofta näringsfattig jord. Den är särskilt typisk på ogödslad, betes- eller slåtterhävdad gräsmark, där den hävdar sig väl i den täta grässvålen även vid intensivt bete. Vid måttlig gödselpåverkan ser man den gärna på upphöjningar kring block och rösen, där näringspåverkan är svagast. Den anträffas också i björkhagar och bryn, på åker- och dikesrenar samt på vägkanter.