åkerkårel

Se underarten vanlig åkerkårel Erysimum cheiranthoides subsp. cheiranthoides

Gammal bofast art.

Se storkårel Erysimum cheiranthoides subsp. altum och vanlig åkerkårel Erysimum cheiranthoides subsp. cheiranthoides

Åkerkårel är ettårig och var förr traktvis ett svårt åkerogräs. Så är det väl knappast numera, men arten är ännu obligatorisk i de flesta åkrar och trädgårds­land och förekommer dessutom på vägkanter, jord­högar och allehanda öppen skräpmark. En höstgroende, storväxt form, var. altum har rapporterats framför allt från Stockholm.

Östeuropa, Främre Asien. I Sverige från Skåne till Norrland.

Allm., oavsiktligt införd i Sverige åtminstone sedan 1700-talet. Åkerkårel sågs som ett svårt åkerogräs (Lyttkens 1885) som uppträdde även i Mellansvenska myrodlingar bland både säd och rotfrukter (Tolf 1903). Nutida landskapsförändringar, igenväxning och ogräsbekämpning har gjort växten mindre vanlig i vissa områden ss. i Svennevad där den enl. Kjellmert var allm. men där förekomsten minskat avsevärt enl. undersökningar 1990.

I åkrar har växten motats ut i kanterna och uppträder på omrörd mark på vägrenar, grus- och jordhögar, tippar m.m. Ovanlig växtplats är bl.a. strandhäll och strandgrus.

Se även storkårel Erysimum cheiranthoides subsp. altum och vanlig åkerkårel Erysimum cheiranthoides subsp. cheiranthoides

Allmän

Först uppgiven av Sjöstrand (1833).

Se storkårel Erysimum cheiranthoides subsp. altum och vanlig åkerkårel Erysimum cheiranthoides subsp. cheiranthoides

916 Erysimum cheiranthoides L.

Within this widespread species two subspecies are distinguished (Ahti in Arch. Soc. Zool. Bot. Fenn. Vanamo 16:1/1961, p 22 ff.; F l. Eur. 1/1964, p. 274f.). It seems reasonable to assume that subsp. cheiranthoides originates from E. Europe and/or W. Asia from where it has spread as a field weed westwards over most of Europe and to N. America. Subsp. altum Ahti is probably native in NE. Europe, Siberia and northwestern N. America. It is also favoured by agriculture. E. cheiranthoides s. lat. nowadays has a circumpolar distribution pattern (Hultén, Circumpol. Il, p. 304 and map 296). Cf. also Meusel et al. 1965, map p. 191.

Status: gammal och bofast.
Förändring och hot: ökning med 16–30 %.
Kommentar: såvitt känt förekommer endast vanlig åkerkårel E. c. ssp. cheiranthoides i landskapet.

Åkerkårel växer i åkrar, gärna sandiga, kalkfattiga och glesbevuxna, främst med grödor som potatis eller havre; sällsynt tillsammans med jordgubbar, råg, raps eller fodermajs. Den kan även ses i ruderatmiljöer som jordtippar och avfallsplatser. Ibland dyker åkerkårel upp på störd mark exempelvis där fibernät dras fram, vid nygrävda vattenhål eller bevattningsdammar, på grusplaner vid vindkraftverk eller där mark schaktats för villabebyggelse; den förekommer även som ogräs i trädgårdar.

Åkerkårel är ojämnt spridd över Öland och liksom förr är den ovanlig främst i de sydöstra socknarna. Detta mönster återkommer för andra växter som föredrar sandigt underlag. På utbredningskartan kan man tydligt se var kalkfattig och sandig mark går att finna på Öland. Åkerkårel är anmärkningsvärt stabil i sin utbredning på Öland och endast funnen marginellt längre ner på sydöstra Öland än vad tidigare inventeringar kunnat påvisa. Arten riskerar att minska i takt med att sandiga, lågproduktiva åkrar läggs igen eller planteras med barrskog; en viss minskning bedöms föreligga även om den är funnen i samma antal socknar som vid tidigare inventeringar.

Så vitt känt finns på Öland endast underarten vanlig åkerkårel subsp. cheiranthoides. Den tvååriga och storvuxna storkårel subsp. altum har en nordlig utbredning, fynd av denna underart finns i Sverige söderut till Östergötland.

Gammal kulturföljeslagare, bofast.

Kulturföljeslagare, gammal (?).
Främst åkrar; även körvägar, dikeskanter och gårdsmiljöer. Enstaka fynd på hyggen, jordhögar, soptippar, grusade vägar, grustag och annan ruderatmark. Johansson (1897) omnämnde arten som ”Täml. allm.” från Silte till Fleringe. Åkerkårel blev noterad under Projekt Gotlands flora från Vamlingbo till Fårö och var allmän i åkerbygderna. Att åkerkårel är vanlig på ön återspeglas i andelen provrutor. Den ökade under 1900-talet och är nu mer utbredd än tidigare.

Såvitt känt förekommer bara vanlig åkerkårel ssp. cheiranthoides på Gotland.

Åkerkårel är ett gammalt åkerogräs, som förutom i åkergrödor växer i trädor, trädgårdsland, rabatter, på gårdsplaner, i jordhögar och på skräpmark av olika slag.

Åkerkårel har inga övervintrande gröna delar. Den förefaller gro på våren. Blomningen börjar i skogsstjärnans tid och kan fortsätta in i mjölkens tid. Åkerkåreln har ett passande namn. Den är främst ett ogräs i åkrar, både för spannmål och potatis och ses för övrigt i diverse kulturmiljöer, men aldrig på ställen där den kan antas vara spontan. Den hör enligt Liedgren (1992) till de uråldriga kulturföljeslagarna. Frön har hittats i husgrund från 0–600 e.Kr. i Forsa. Under vår inventering har den, förutom på åker, hittats även i följande miljöer: hagmark, torrbacke, tomt, trädgårdsland, jordtipp, grustag, bangård, vägslänt och ruderatmark. Enstaka fynd finns från sjöstrand och havsstrand och ett från ett hygge. Få fynd har gjorts i urbana miljöer och på industrimark. På åkermark hör den till de sju oftast noterade arterna (57 % frekvens).
Underarten storkårel, E. cheiranthoides subsp. altum har identifierats ett fåtal gånger, inte i åker utan på andra typer av starkt kulturpåverkad mark, huvudsakligen i nordvästra delarna av landskapet. En stor majoritet av de fynd för vilka underarten inte angivits är vanlig åkerkårel, subsp. cheiranthoides.

Se även storkårel Erysimum cheiranthoides subsp. altum