Inledning

Namnsättning och uppställning följer i huvudsak Lid (1974); vid avvikelse anges auktor samt Lids namn som synonym inom parentes. Provinsiella (dalsländska) namn anges, utan anspråk på fullständighet, inom parentes efter det gängse svenska namnet.
Artrubriken följs av en ståndortsuppgift som avser förhållandena i Dalsland. Ståndortsuppgiften följs av en hänvisning till karta om sådan finns.
Efter ståndort redovisas primäruppgift, dvs det äldsta av mig kända tryckta arbete där arten uppges som dalsländsk. Om uppgiften står inom parentes är den antingen hämtad frän utbredningskarta eller också anser jag den osäker, av skäl som i så fall anges efter lokallistan.
Frekvensen för arter som ej lokalnoteras anges dels i ord (allmän etc; avser mitt subjektiva intryck frän fältarbetet), dels med en kvot (t ex 121/165) som anger antalet ekonomiska kartblad där arten setts i förhållande till antalet undersökta kartblad (165). Om utbredningskarta saknas anges de kartblad där arten ej har noterats. Kartbladen numreras enl fig 30. - Exempel. ”158/165(161/165). Ej noterad frän nr// 14 \958 106 108 159.” Den första kvoten anger antalet noteringar under 1970-talet. I kvoten inom parentes ingår även de områden där arten ej setts under 1970-talet men för vilka äldre uppgifter finns; de områdenas nummer är kursiverade.
För övriga arter redovisas enskilda lokaler. Socknarnas namn är kursiverade och har ordnats från söder och väster mot norr och Öster (fig 31). Lokalnamnen följer den topografiska kartan över Sverige; undantag förtecknas i slutet av boken. Om antalet lokaler i en socken ej överstiger fem, detaljredovisas de alltid. Om antalet fynd är ca 6-20 anges antalet; flerstädes innebär fler än ca 20 uppgifter. Gränserna mellan de tre kategorierna beror i viss mån på socknarnas storlek.
Med liten stil redovisas dels arter som felaktigt uppgivits frän Dalsland eller anses osäkra, dels arter som ej anses vara (eller ha varit) bofasta i landskapet.

Källuppgifter

Lokaluppgifterna följs alltid av en parentes som anger kalla.

Litteraturuppgifter anges med författare och årtal och är inte förkortade (t ex Myrin 1832). (Härd 1935 K) innebär att jag tolkat lokaluppgiften från en av Hårds utbredningskartor.

Herbariebelägg anges med herbariets internationella förkortning (enl Holmgren & Keuken 1974), följd av årtal och samlare (signatur med Stora och små bokstäver; förkortningar se slutet av boken). Så står t ex (S 1909 SBm) för belägg i Riksmuseet samlat 1909 av Sixten Bergström. -Om det finns flera belägg frän en lokal redovisas endast det första; om det är mera än 30 är mellan första och sista belägg redovisas dock båda dessa. Om belägg frän samma lokal och är finns i flera herbarier anges endast ett av herbarierna enligt prioritetsordningen GB (Göteborgs universitets botaniska museum) - S (Naturhistoriska riksmuseet, Stockholm) - UPS (Uppsala universitets botaniska museum) - LD (Lunds universitets botaniska museum). Herbariebelägg prioriteras framför litteraturuppgifter.

Opublicerade uppgifter utan belägg anges med uppgiftslämnare (signatur med två eller tre versaler; förkortningar se slutet av boken) och årtal om fyndet är gjort före 1970. Finns inget årtal är fyndet gjort under 1970-talet.

Uppgifter ur naturvårdsinventeringar citeras ej med författarnamn utan med signatur för uppgiftslämnare. Lokalerna är nämligen ej alltid tillräckligt noggrant angivna i inventeringsredovisningarna.

Jag har i allmänhet fått de exakta lokaluppgifterna direkt frän naturvärdsinventerarna.

Fig 30. Numrering av de 165 undersökta delområdena (ekonomiska kartbladen). - Kartbladens beteckning enligt rikets nät återfinns i slutet av boken.

Fig. 30. Numbers of the 165 investigated square units (economical maps).

De dalsländska namnen

De dalsländska namnen är upptecknade av Algot Gustafsson (Dals-Ed), Viktor Jansson (Dalskog), Bertil Johansson (Brålanda), Karl Karlsson (Skållerud) och Eva Larsson (Steneby). Endast namn som använts in i sen tid (och i många fall fortfarande används) är medtagna. Ytterligare dalsländska namn är förtecknade av Linne (1747, 1755) och Henriksson (1923a). Mänga av de namn som anges av Linne har inte längre någon aktualitet och till åtskilliga av Henrikssons namn ställer sig mina upptecknare tvivlande. De dalsländska namnen visar i flera fall tydlig släktskap med de norska namnen t ex blåvis (blåsippa; no: blåveis), lusegräs (lopplummer; no: lusegras) och solöga (smörblomma: no: soleie). Genuint dalsländska är t ex gorvälter (odon), grålock (vitsippa) och oxelägga (gullviva).

Fig 31. Dalslands socknar. - Förkortningar: Brål. = Brälanda, Gest. = Gestad, Erik. = Erikstad, Ränn. = Rännelanda, Lerd. = Lerdal, Rägg. = Räggärd, Gunn. = Gunnarsnäs, Skälle. = Skällerud, Ge. = Gesäter, Töfte. = Töftedal, Edsle. = Edsleskog.
Fig. 31. The parishes of Dalsland. - Abbreviations, cf. Swedish text above.

Förkortningar

ej prec - ej preciserat
ex - exemplar
flerst - flerstädes
förv - förvildad
hpl - hällplats
jvg -järnväg,-en
jvgs-överg - järnvägsövergång, -en
jvstn - järnvägsstation, -en
lok - lokaler
möjl - möjligen
N (versal utan punkt) - norr om (t ex 300 m N Ödegården), norr (t ex Gösjön i N), norra (t ex N delen av ...). På samma sätt NO, NV osv
N. (versal med punkt) - Norra (som del av namn, t ex N. Rådane)
O - Öster om, Öster, Östra. Se under N
Ö. - Östra (som del av namn)
-omr - -område, -t
S - söder om, söder, södra. Se under N
S. - Södra (som del av namn)
samh - samballe, -t
tillf- tillfällig
tj - tjärn, -et, -ets
trol - troligen
täml - tämligen
V - väster om, väster, västra. Se under N
V. - Västra (som del av namn)
Vg - Västergötland
Vrml - Värmland
övr - övrigt

1940-t (osv) - 1940-talet

! (utropstecken) efter äldre uppgift anger återfynd under 1970-talet.

Nägra ordförklaringar

adventiva arter - införda (oftast ± tillfälliga) arter som ej kan anses bofasta i landskapet
apofyter - arter som är ursprungliga i landskapet, men som fatt ökad spridning genom kulturskapade ståndorter
arkos - grusigt sediment som stelnat till bergart
breccia - berg som blivit sönderkrossat (t ex genom förkastning eller vulkanism) och sedan läkt ihop igen
edafiska faktorer - markfaktorer, dvs berggrundens och jordarternas kemiska sammansättning, deras struktur och vattenhällande förmäga etc
erosion - vittring, nedbrytning
humös - (vatten som är) brunfärgat av lösta humusämnen
indigen - ursprunglig
konglomerat - strandsediment (rundade stenar, grus och sand) som stelnat till bergart
meristem – tillväxtzon
naturaliserad art - införd art som blivit bofast i landskapet
nitrofd - gynnad av hög kvävehalt i marken
prekambrisk - äldre än den kambriska tidsepoken (dvs äldre än 600 milj år)
relikt - kvarleva av en art som tidigare haft en mera vidsträckt utbredning
ruderatmark - lastnings- och lossningsplats för varor och avfall
sedimentserie - bergartsformation som huvudsakligen består av sedimentära bergarter, dvs förstenade avlagringar av sand, lera etc.
sparagmit - grova sandstenar som bildats genom vittring i ett kallt kiimat
spilit - lava som utgjutits i havsvatten och därvid genomgått vissa kemiska förändringar
taxon (plural taxc) - systematisk enhet oavsett rang, dvs begreppet kan syfta pä varietet, underart, art, släkte etc

Skyddade växter

Följande arter är fridlysta i Dalsland: Cephalanthera rubra (rödsyssla), Cypripedium calceolus (guckusko), Epipactis atrorubens (purpurknipprot), Orchis mascula (sankt Pers nycklar), Osmunda regalis (safsa), Pedicularis sceptrumcarolinum (kung Karls spira), Polystichum aculeatum (uddbräken).

Följande arter får inte grävas upp eller plockas för försäljning: Hepatica nobilis (blåsippa), Platanthera bifolia (vanlig nattviol), P. chlorantha (grönvit nattviol), Primula veris (gullviva).